Hur känns det att vara deprimerad?

Hur känns det att vara deprimerad?

En av de svåraste frågorna att skriva i boken var ”Hur känns det att vara deprimerad?” Hur det känns är ganska personligt och individuellt, men jag utgick från några av de vanligaste symtomen, egna och andras upplevelser och tror att jag fick med det viktigaste.

Jag tänkte just skriva att jag ofta får frågan om hur det känns att vara deprimerad, men när jag tänker efter har jag nästan aldrig fått den. Inte för att ingen bryr sig, jag gissar att det helt enkelt känns konstigt att fråga någon hur det känns att ha en depression.

Hursomhelst pratar jag ibland med människor om hur det känns, jag har ju till och med berättat om det i radio och när jag skrev frågan i boken utgick jag från fem av de vanligaste områdena.

1. Anhedoni – oförmåga att känna glädje

Det här är förmodligen det viktigaste symtomet. Egentligen är svaret på frågan om hur en depression känns: det känns ingenting! Visst, man har ofta en väldig ångest, grubblar mycket och känner sig ledsen, men det som är nästan mest sorgligt är att man slutar känna.

Min redaktör Eva tipsade mig om en rolig seriestrip om depression från Hyperbole and a half (en blogg) som beskriver den känslan sjukt bra.

2. Psykomotorisk retardation – allting känns utmattande

Som deprimerad känns allting utmattande. Har man en lätt depression är det kanske inte lika tydligt, men ju djupare depressionen blir ju svårare har man att ta sig för saker.

Tänk dig att du vaknar upp bakfull efter att ha festat tre dygn i sträck och att din mamma/flickvän/pojkvän/någon-annan-jävligt-störig person kommer in och väcker dig och säger att du ”SKA tvätta dina kläder”. Ungefär så sugen är du på att göra typ ALLTING som någon föreslår.

3. Vegetativa symtom – kroppen säger ifrån

Det här beskriver jag mycket bättre i boken, men kort kan man säga att vegetativa symtom är saker som händer i kroppen utan att vi kan styra dem med tanken. Typ att dina tarmar ballar ur eller att ditt hjärta slår dubbelt.

För deprimerade människor är vanliga vegetativa symtom till exempel att man sover sämre och att aptiten förändras. Det vanligaste är att man sover sämre, vaknar tidigt på morgonen och att man väldigt sällan blir hungrig. Man är alltså nästan alltid trött och sällan hungrig.

4. Pessimism och bedrövelse

Det är vanligt att man känner pessimism inför det mesta, inte minst sina egna chanser att bli frisk. Om man säger att det är fint väder kan den som är deprimerad svara typ ”Ja, men de sa på TV att det skulle regna imorgon”.

5. Skuld och skam

Många som är deprimerade känner skuld och skam över sin sjukdom. Man kanske inte ens vågar berätta om det för sina närmaste vänner. Det kan också vara så att man tänker att det är ens eget fel att man blivit sjuk, att man förtjänar att vara deprimerad.

***

Det här är bara en kort beskrivning av hur det känns att vara deprimerad, i boken finns ett mycket mer utförligt svar. Jag vill förresten påminna en gång till om att det här är olika från person till person, men jag tror att de flesta som är eller har varit deprimerade skulle skriva under på de här fem områdena.

Och just det! Jag finns numera på Twitter också, jag heter c_dahlstrom där. Skriv gärna till mig och följ mig om du vill!

5 reaktion på “Hur känns det att vara deprimerad?

  1. Pingback: Hur känns depression?

  2. BRA skrivet!!! Jag känner igen mig i alla punker på listan, tyvärr. Jag ska läsa boken när den kommer. 🙂

  3. Hej , jag lider verkligen av anhedoni det är väl den som är problemet. Jag har allt jag önskar men jag känner ingen som.helst tacksamhet för det. Blir inte glad över pengar,vädret,musik filmer m.m Jag reagerar inte på något gott som ont. Det har verkligen tagit över mitt liv. Jag undviker alla sociala aktiviter
    Jag testade att arbeta under en månad men de gick inte. Mitt intresse för de sociala förblev noll och jag klarar inte av att visa mig sån. Är ju precis känslolös. Var detta något som gick över för dig?

    • Hej Nicklas,

      Jag känner igen precis det du berättar om, så var det för mig med. Det är en hemsk känsla att inte känna NÅGONTING, nästan värre än att vara riktigt ledsen.

      Ja, det gick över precis som de andra symtomen när jag blev frisk. Plötsligt fick saker värde igen, mitt liv blev i färgfilm. Sedan vet jag som sagt att jag kan trilla dit igen, och då är anhedonin något jag fruktar väldigt mycket.

      Med vänlig hälsning,
      Christian

Kommentarer inaktiverade.