Publicerad den 1 kommentar

Robert Sapolskys föreläsning om depression på Stanford

En av de viktigaste frågorna i min bok om depression och panikångest är: Hur uppstår en depression? I det svaret skriver jag om Robert Sapolsky, som är en amerikansk forskare och författare. Han är för professor i biologi, och professor i neurologi och neurovetenskap vid Stanford University. Jag tänkte ägna det här blogginlägget åt att tala lite om den föreläsning som jag refererar till i svaret. Föreläsningen finns på Youtube, jag har klistrat in klippet längst upp så att du kan titta på det om du vill.

I föreläsningen går Robert Sapolsky igenom depressionens orsaker, symtom och hur behandling av depression har utvecklats under andra delen av 1900-talet. För att besvara frågan ”Vad är depression?” använder han lite humor, han säger:

”Om jag var tvungen att definiera depression i en mening skulle jag säga: det är en biokemisk sjukdom med en genetisk komponent, påverkad av tidiga händelser i livet, där någon inte längre kan uppskatta solnedgångar.” (Min egen översättning, originalcitaten på engelska hittar du längst ned i inlägget)

Personligen tycker jag att det är den bästa definitionen av depression jag har hört. Sapolsky är otroligt duktig på att konkretisera avancerad forskning och göra den begriplig för vem som helst. Dessutom har han humor och den där entertainergenen som alla amerikaner tycks ha från födseln.

Ett genomgående tema i föreläsningen är att han på ett mycket övertygande sätt förklarar varför depression är en lika biologisk sjukdom som exempelvis typ 1-diabetes. Han är dock noga med att understryka att man inte kan förstå depression som sjukdom om man inte förstår både den biologiska och den psykologiska dimensionen av depression.

”Det jag ska prata om idag är två till synes mycket olika områden som jag ska knyta ihop i slutet. Den viktigaste poängen här är att om du bara undersöker ett av dessa två områden så kommer du inte att förstå sjukdomen överhuvudtaget. Det första området handlar om vad biologi har att göra med depression, andra området vad psykologi har att göra med det.”

Det här är viktigt. Att förstå att depression har både psykologiska och biologiska/genetiska komponenter, och att dessa samspelar, är avgörande för att förstå vad en depression egentligen är.

Sapolsky går sedan igenom vad som är utmärkande för depression som sjukdom. Oförmågan att känna glädje och njutning är det viktigaste menar han, och säger att det är detta som gör depression till en så allvarlig sjukdom. Han jämför med cancer och säger att även människor med oerhört svåra sjukdomar, till och med dödliga, ofta har förmågan att hitta glädje och mening. Något som deprimerade inte har.

”Människor har en häpnadsväckande förmåga att hitta glädje i de mest osannolika källor man kan tänka sig. Så, vad kan vara värre än en sjukdom vars främsta symptom är oförmågan att känna glädje? Följaktligen, i toppen av listan: anhedoni. Hedonism betyder strävan efter njutning. Anhedoni betyder oförmåga att känna glädje. Det är vad depression handlar om.”

Även detta har han så klart alldeles rätt i. Trots att depression är en sjukdom som tar sig väldigt olika uttryck är anhedoni, oförmågan att känna glädje, det mest utmärkande och vanliga symtomet. Den minsta gemensamma nämnaren kan man säga.

Han går sedan igenom det han menar är de viktigaste symtomen för depression (som står på whiteboardtavlan bakom honom i klippet):

• Anhedoni
• Sorg
• Skam/skuld
• Självskadebeteende
Psykomotorisk retardation (Allting är utmattande: att tänka saker, att göra saker. Sapolsky tar som exempel att tvätta kläder: Var är tvättkorgen? Har jag bokat tvättid? Har jag sköljmedel? Allting känns som ett stort hinder.)
• Vegetativa symtom (Sömn, aptit, stresshormoner)

De här symtomen bygger han sedan resten av föreläsningen på. Mycket av tiden går alltså åt till att förklara hur tydliga biologiska förklaringar depression har, och varför det är svårt för dem som inte har depression att skilja på egentlig depression och vanlig sorg och deppighet.

”Det är en förrädisk känsla, eftersom vi alla har perioder av att vara deppiga och komma ut i andra änden helskinnade. När man tittar på folk som istället går ner i depression och stannar där nere nästan som förlamade, då finns det alltid en liten röst mellan raderna som tänker: ’Kom igen, ta dig samman, vi alla måste ta itu med sådana problem!’ Jag kommer att argumentera för att depression är en lika konkret biologisk sjukdom som typ 1-diabetes. Och du lär inte sätta dig ner med en diabetiker och säga: ’Kom igen, vad är det med den där insulingrejer, sluta tyck synd om dig själv, ta dig samman!’ Du kommer att se att det är lika mycket av en biologisk sjukdom (som diabetes). En aspekt av det som gör det klart är ett gäng symptom kallas vegetativa symtom. Deprimerade människors kroppar fungerar annorlunda.”

Jag kan inte nog understryka hur mycket jag rekommenderar alla att titta på den här föreläsningen. Den är lång (52 minuter) men oerhört välformulerad och underbyggd med vetenskap.

Det var allt för mig den här gången. Ta hand om er!

Originalcitaten på engelska:

”If I had to define major depression in one sentence I would say it’s a biochemical disorder with a genetic component and early experiences influences, where someone can’t appreciate sunsets.”

”So, what I am going to talk about today is seemingly two very different topics and tie them together at the end, and what the main point is is that if you live inside only one of those topics you are not going to understand this disease at all. First topic being what does biology have to do with depression, second topic being what does psychology have to do with it.”

”Humans have this astonishing capacity to derive pleasure out of the most unlikely domains, what could possibly be worse than a disease who’s defining symptom is the inability to feel pleasure. Thus, at the top of the list: anhedonia. Hedonism, the pursuit of pleasure. Anhedonia, the inability to feel pleasure. That is what depression is about.”

”And there is this lurking sense that, Given that all of us have periods of being depressed and come out the other end, When you look at people who instead go down and stay down there to this crippling extent, there is always this little voice between the lines there of ”Come on, pull yourself together, we all deal with this sort of thing. I will make the argument throughout here that depression is as real of a biological disorder as is juvenile diabetes. And you don’t sit down to a diabetic, and say ”Oh, come on, what´s with this insulin stuff, stop babying yourself, pull it together” You will see, this is just as much of a biological disorder. Part of what makes that clear are a bunch of symptoms called vegetative symptoms. The bodies of major depressed work differently.”

Lämna ett svar