Publicerad den Lämna en kommentar

Vad är en panikångestattack?

Första gången jag själv fick en panikångestattack var i juni 2006. Jag har beskrivit den i inledningen till min bok (du kan läsa inledningen här), men vad är en panikångestattack egentligen?

Varje gång jag ska förklara för någon hur en panikångestattack känns märker jag att min beskrivning är otillräcklig. Jag pratar om att det känns som om att man ska dö eller förlora förståndet, att bröstkorgen värker och krymper så att man får svårt att andas, att jag svettas och darrar, att det sticker i armarna, att jag blir yr och att det hela känns overkligt.

Ändå känns det o-m-ö-j-l-i-g-t för mig att verkligen få någon att förstå hur det känns. Det går helt enkelt inte att beskriva hur jävla obehagligt det är. När man däremot beskriver för någon annan som har haft en panikångestattack fyller man ofta i varandra ivrigt eftersom man vet att den andre verkligen förstår.

I min bok beskriver jag i varje fall en panikångestattack under frågan ”Vad är en panikångestattack?” på följande sätt:

”Panikångestattacker kommer plötsligt och når oftast sin kulmen inom några minuter, men kan vara både längre och kortare. Symtom som kan uppstå vid en panikångestattack är bland annat följande:

• Panik
• Rädsla
• Andnöd
• Yrsel
• Hjärtklappning
• Svettningar
• Domningar eller stickningar
• Darrningar och skakningar
• Kvävningskänslor
• Smärtor i bröstet
• Illamående
• Frossa eller värmekänslor
• Rädsla för att tappa kontrollen”

Det här är alltså de vanligaste symtomen vid en panikångestattack. Alla som drabbas av panikångest får inte alla symtom, men alla panikångestattacker har åtminstone ett par av de här symtomen.

Hjärtklappning är till exempel mycket vanligt. Det var ett av de värsta symtomen för mig personligen. Jag älskar att träna och springer ofta i skogen eller spelar fotboll för att må bra. När man då får hjärtklappning även när man inte idrottar alls, och därför börjar förknippa det med panik och sjukdom, så är det lätt att man slutar träna på grund av panikångesten.

Mitt tips till den som upplever samma sak är att inte göra det. Träning är en av de saker som gör att man mår bra överlag. Jag trappade upp min träning sakta och försökte att bortse från hjärtklappningen, läs mer om panikångest och träning på länken. Tillsammans med att jag läste på om panikångest och vad en panikångestattack är för någonting blev jag lugn och kunde börja träna igen.

Det låter förmodligen enklare än det är, och de KBT-terapier jag gick i hjälpte mig säkert mycket, men överlag är det bara det som gäller: att inte ge upp utan att ge sig fan på att man ska kunna träna igen. Panikångestattacker är obehagliga, men HELT ofarliga. Om du är mycket rädd för att du kanske har ett hjärtfel eller liknande kan du gå till en hjärtspecialist och kolla upp det, det gjorde en tjej som jag gick i gruppterapi med och blev av med sin rädsla.

Ja, det var allt för idag, nu ska jag ta helg! Ta hand om er därute! Förresten: om du vill köpa min bok om panikångest och depression (Sveriges mest sålda bok om ångest sedan den släpptes) finns den signerad eller på Bokus, Adlibris, CDON.com med flera. Läs gärna omdömen och betyg om den här.

Lämna ett svar