Jag spelade in en podcast om politik och psykiatri i veckan med statsvetaren, forskaren och den politiska kommentatorn Jenny Madestam. Sinnessjukt heter podden som ni vet och intervjun är uppdelad på två avsnitt.

Del 1: Politik och psykiatri – opinionen har vuxit

I denna den första delen av intervjun får vi veta hur Jenny har uppfattat opinionen kring psykisk ohälsa de senaste åren, hon berättar om sin tid som mentalskötare på en Gökboet-liknande psykiatriavdelning på 90-talet, om hennes egna erfarenheter av ätstörningar och hypokondri, och vilken skillnad hon ser mellan det tidigare Alliansstyret och den rödgröna regeringen under den senaste mandatperioden, när det gäller just psykiatrifrågorna.

Det är väldigt spännande att höra Jenny resonera kring hur politiker idag faktiskt förväntas prata om psykisk ohälsa och ha en plan för hur man ska förbättra dagens situation. Hon förklarar hur hon ser den här förändringen i sitt dagliga arbete med politik och politiker.

Lyssna på den första delen av intervjun med Jenny Madestam i spelarn här nedanför, eller på iTunes, i Acast-appen eller där du annars hittar dina poddar.

Del 2: Politik och psykiatri – kampen mellan stat och landsting och kommuner

I den andra och sista delen av intervjun kommer vi in mer på förhållandet mellan stat och landsting respektive kommuner i Sverige, jag frågar Jenny ifall fokuset på just barn och unga i psykiatridebatten är ett populistiskt grepp, vi pratar om den låga kunskapsnivån i psykiatrifrågor bland svenska topp-politiker, och framför allt: berättar hon vilka strategier som verkligen funkar när man vill påverka politiker.

Det visar sig bland annat att Jenny tror mycket på att ge politiker konkreta lösningar på problemen, som är okontroversiella och som man med någorlunda stor säkerthet vet kommer att bli lyckosamma. Man måste kunna visa med siffror och statistik att den föreslagna reformen har fungera på andra ställen, och förklara varför den kommer att fungera även i det aktuella landstinget eller kommunen.

Den andra delen finns att lyssna på i spelaren här nedanför, i Acast-appen, på iTunes eller där du normalt lyssnar på dina poddar.

Hoppas verkligen att ni uppskattar att vi pratar politik i podden så här inför valet. Det har ju börjat dyka upp en hel del politiska förslag gällande psykiatrin och just nu har frågan ett momentum som är viktigt att ta vara på. Lyssna även på min intervju om psykisk ohälsa och psykiatrin med finansminister Magdalena Andersson samt SSU:s ordförande Philip Botström, som släpptes i förra avsnittet av podden i förra veckan.

Och glöm förresten inte att kolla in mina bästsäljande böcker om psykiatrin i Sverige och om depression/ångest, ifall ni inte redan har gjort det. Ha det bra, ciao!

Inför valet tänkte jag att jag skulle undersöka hur mycket de olika politiska partierna talar om psykisk ohälsa. Först ut är partiernas partiprogram, som är deras viktigaste styrdokument. Hur ofta pratar de psykisk ohälsa där egentligen?

Om jag har tid framöver ska jag även granska antalet motioner/interpellationer i riksdagen angående psykiatrin, men vi börjar alltså med partiernas partiprogram. Jag har förutom riksdagspartierna valt att ta med Feministiskt initiativ, eftersom de kom in i Europaparlamentet och ligger bra till i opinionsundersökningar inför riksdagsvalet.

Alla partier förutom Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna har dokument som de kallar för partiprogram. Centerpartiet och Moderaterna har istället ”idéprogram” och Sverigedemokraterna kallar sitt övergripande strategidokument för ”principprogram”.

De här dokumenten är inte helt jämförbara med varandra, jag är medveten om det. Vissa partier väljer att vara väldigt övergripande och kortfattade i partiprogrammet och ha andra mer specialiserade dokument (som Moderaternas ”handlingsprogram” och Socialdemokraternas ”framtidskontrakt”) som kompletterar partiprogrammet. De här dokumenten har jag valt bort.

Alla partier har dessutom massvis av riktlinjer utöver partiprogrammet, så jämförelsen kan aldrig bli riktigt rättvis, det finns helt enkelt ingen koncensus kring hur man presenterar sin politik.

Metod

Jag har i varje fall tittat på partiernas partiprogram och sökt efter ”psyk” i dem, för att täcka in alla ord som är kopplade till psykisk ohälsa på ett eller annat sätt (”psykiatri”, ”psykisk ohälsa”, ”psykolog”, ”psykiater” och så vidare) Jag har tagit bort de ord som inte varit kopplade direkt till psykisk ohälsa och vård (i KD:s program talar de om psykologiskt militärt försvar, annars har jag inte tagit bort något).

Eftersom programmen varierar väldigt i omfattning har jag sedan delat antal ”psyk”-omnämningar på antal ord i programmet för att ge en rättvisare bild av hur ofta de nämner psykisk ohälsa på olika sätt. Slutligen har jag multiplicerat den siffran med 1000 för att få en ”psykdensitet” per tusen ord.

* Jag har strukit 4 ”psyk” ur KD:s program, (psykologiskt militärt försvar).
** C, M = Idéprogram, SD = Principprogram
*** Per 1000 ord

Analys

Vilka slutsatser kan man dra av de här siffrorna? Ni får gärna berätta vad ni drar för slutsatser, personligen reagerar jag över ett par saker:

1. Två partier nämner inte psykisk ohälsa ALLS i sina partiprogram: Vänsterpartiet och Moderaterna.

2. Feministiskt initiativ och Miljöpartiet nämner psykisk ohälsa överlägset oftast. FI är det enda partiet som hade ”Psykisk ohälsa” som en egen rubrik i sitt partiprogram. Deras partiprogram var å andra sidan överlägset längst (fler ord än alla de rödgröna partiernas tillsammans).

3. Folkpartiet har högst psykdensitet i Alliansen. De skriver en del riktigt bra saker, bland annat ”Rätten till vård och behandling är lika självklar för både fysiska och psykiska sjukdomar. Psykisk hälsa ska vara ett uttalat folkhälsomål. Även all behandling av psykisk ohälsa ska omfattas av patientsäkerhetslagen.”

4. Miljöpartiet skriver om psykisk ohälsa på flera områden, förutom sjukvården bland annat kopplat till skola, arbetsplatser och stadsplanering. De skriver också om stigmatisering (BRA!) kring psykisk ohälsa:

”Den psykiska ohälsan växer, och leder till stort lidande. Miljöpartiet ser att vi i Sverige måste arbeta långt mer målinriktat med hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. För barn och unga krävs det en aktiv samverkan mellan elevhälsa, föräldrar, primärvård, ungdomsmottagning och psykiatri. Till skillnad från kroppsliga sjukdomar är psykisk ohälsa ofta stigmatiserande och många skäms för att söka vård. Detta bör motverkas genom attitydförändringar och genom att erbjuda behandling av god kvalitet i ett tidigt skede. Den psykiatriska och psykologiska kompetensen i primärvården ska vara stark och kvalitetssäkrad.”

5. De rödgröna partierna har i snitt 18 procents högre psykdensitet än Allianspartierna.

Sammanfattning

Alla partier förutom Vänsterpartiet och Moderaterna skriver om psykisk ohälsa i sina partiprogram (eller idéprogram/principprogram). De rödgröna skriver oftare om psykisk ohälsa (18 procent högre psykdensitet) än Alliansen. Av riksdagspartierna är Miljöpartiet överlägset bäst (0,74), om man räknar in Feministiskt initiativ är de ännu något bättre (0,8). Bland allianspartierna är Folkpartiet (0,49) överlägset bäst.

Ni får gärna uppmärksamma mig på eventuella felberäkningar eller andra missuppfattningar så ska jag uppdatera texten löpande.

Obs! Jag är inte själv medlem i något politiskt parti och bloggen är politiskt obunden. Jag har inte fått betalt av något parti eller någon annan för att skriva det här.