Träning mot psykisk ohälsa i form av ångest, stress, depression och adhd var något som jag diskuterade i det senaste avsnittet av min podcast. Där intervjuade jag läkaren Anders Hansen som skrivit boken ”Hjärnstark: hur motion och träning stärker din hjärna”. Vill ni läsa min recension av den boken kan ni läsa den på länken. Han har även skrivit boken ”Fördel adhd” som släpps nu i september och som handlar om vilka positiva sidor adhd-diagnoser kan innebära och hur man kan ta vara på dem.

Det här avsnittet är för övrigt del 2 av 2 av här intervjun. Om du inte redan lyssnat på första delen finns den till exempel här:

Träning och psykisk ohälsa – psykiatrikern om fysisk aktivitet och psykisk hälsa

I den här andra delen pratar vi till exempel om vilka typer av träning (samt i vilka doser) som är bäst för hjärnan och vad man kan göra istället för att köra spinning eller springa om man nu tycker sådant är trist, men också varför även lättare pulsträning är så bra.

Vi pratar också om träning som en klassfråga. Anders tycker det är viktig att belysa att socioekonomi spelar stor roll för vilka som tränar och vilka som inte gör det. Han slår exempelvis ett slag för mer idrott i skolan, som han menar kan förbättra elevers resultat även i teoretiska ämnen som matematik eller svenska. Om man ser till hur svenska elever presterat i de senaste årens Pisa-studier, kan fysisk aktivitet vara viktigt för att vända den mycket dystra trenden.

Förutom de kortsiktiga fördelarna med fysisk aktivitet berättar Anders även vilka positiva effekter träning har om man fortsätter träna på lite längre sikt. Efter ett par månader av lätt träning förstärks nämligen vissa av effekterna. Vi pratade dessutom lite om varför kosttillskott nästan alltid är bortkastade pengar och varför personer som har adhd ofta får extra stora fördelar av att röra på sig mycket.

Att prata om träning mot psykisk ohälsa med en psykiatriker som verkligen försökt gå till botten med forskningen inom ämnet var verkligen intressant. Jag tycker också att det är skönt och viktigt att Anders inte, likt en del andra mindre seriösa pro-motion-debattörer, överskattar fysisk aktivitet som ett medel mot psykisk sjukdom av olika slag. Ångest, depression, stress, adhd och annat är ofta betydligt mer komplicerat än att bara snöra på sig joggingskorna ett par gånger i veckan. Samtidigt så behöver motion värderas högre än det gör idag, inte minst mot just psykisk ohälsa och ofta som ett komplement till annan behandling som antidepressiva mediciner till exempel.

Lyssna gör du i spelaren högst upp i inlägget eller på iTunes om du har iPhone, eller i Acast-appen eller där du annars hittar dina poddar. Sök i så fall på ”Sinnessjukt” så hittar ni podden där. Den här specialen är avsnitt 88 och 89 i flödet, så in och lyssna nu!

Del 2

Igår spelade jag in en podcast om Aspergers syndrom och adhd med författaren Anja Wikström som till vardags arbetar som medicinsk utredare. I podden pratar vi bland annat om hur det är att vara förälder till ett barn med Aspergers och adhd och vilka krav det ställer på en själv och på omgivningen.

Inte minst pratar vi om skolan och de anpassningar som många gånger behövs där men som ofta uteblir av olika skäl. Detta ställer till stora problem för familjer där ett eller flera av barnen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som adhd eller Aspergers. Anja berättar om flera av henne egna upplevelser då det har gått fel på ett eller annat sätt.

Vi pratar även om hur hon och hennes sambo ibland har känt sig granskade av barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och hur det känns att frukta för att bli av med vårdnaden om sina barn. Anja har själv flera vänner som blivit av med vårdnaden om sina barn på grund av problem med barnen, familjer där hon känner föräldrarna väl och vet att de är reko och omtänksamma.

Dessutom pratar vi om hur vissa journalister är väldigt dåliga på att skriva om adhd och Aspergers, vi pratar om valet mellan att bo mitt i en storstad och att istället bo på landet där barnen får mer lugn och ro, men å andra sidan har längre till skolan och inte lika mycket skolor att välja på ifall man behöver byta. Vad har man som förälder för ansvar att förändra sitt eget liv efter barnens förutsättningar innan man börjar ställa krav på samhället och klaga på till exempel barn- och ungdomspsykiatrin?

Anja berättar även vad hon tycker om amfetaminliknande adhd-mediciner som Ritalin och Concerta och hur hon och hennes sambo resonerade kring valet mellan att testa läkemedel och att inte göra det.

Jag tycker att det var oerhört intressant att äntligen få spela in en podcast om Aspergers och adhd. Jag har tidigare spelat in två poddar om adhd – dels avsnitt 10 (”ADHD och ADD – Frågor och svar”) och dels avsnitt 16 (”Underbara ADHD med Georgios Karpathakis”), men det här var första gången även Aspergers kom med. Eftersom intervjun blev ganska lång har jag valt att dela upp den i två avsnitt. Du hittar dem här ovanför eller på iTunes om du prenumererar där (klicka här för att prenumerera). Podden finns även i Acastappen och i andra podcast-appar.

Om du vill vet mer om Anjas bok om adhd som heter ”Ingen familj är en ö” kan du läsa min recension på länken. Hoppas verkligen att ni gillar den här podcasten om Aspergers och adhd nu, hör gärna av er ifall ni har feedback på avsnittet!

Jag satt idag och läste om skolhälsovården som jag skriver om i frågan Var kan jag söka hjälp? i min bok om depression och panikångest som kommer efter årsskiftet. Psykisk ohälsa bland ungdomar och barn ökar och skolhälsovården är många gånger otillräcklig.

En sak som gjorde mig upprörd när jag läste om skolhälsovården var en rapport från OECD, en organisation som verkar för ekonomiskt samarbete mellan länder bland annat, som visar att skolhälsovården i Sverige inte håller måttet.

Bristerna i den svenska skolhälsovården har det ju talats en hel del om i media redan men rapporten väger ändå tungt. En trend som är väldigt oroande är att psykisk ohälsa blir allt vanligare bland barn och ungdomar, därför är det särskilt illa att just skolhälsovården inte fungerar.

Det går 2000 elever på varje psykolog inom skolhälsovården. Det mest uppseendeväckande och upprörande med rapporten tycker jag ändå är att väntetiden för att få en psykologträff är mer än dubbelt så lång på privata skolor som på kommunala skolor. I en kommunal skola är väntetiden på en psykologträff tio veckor, på privata skolor får man vänta i 22 veckor.

Läs de siffrorna igen. 22 veckor. Det är nästan ett halvår, för någon som mår väldigt dåligt psykiskt är det en evighet. Den yttersta konsekvensen av en sådan lång väntetid är, tyvärr, självmord.

Det är långt ifrån alla som tar livet av sig bara för att man inte får träffa en psykolog, de flesta överlever så klart ändå. Men jag kan med all säkerhet lova er att det händer att ungdomar inte orkar vänta, som har besökt så mörka platser och haft sådan ångest att de aldrig skulle hitta energin att vänta så länge.

Dessutom, vad sänder det för signaler till de här barnen och ungdomarna? ”Jaha, du mår psykiskt dåligt? Kom tillbaka om ett halvår.” Jag vet vad det sänder för signaler, eftersom jag själv har fått liknande besked på vårdcentraler och psykiatriska öppenvårdsmottagningar. Man känner sig misstrodd, man känner att det kanske är ens eget fel att man mår dåligt, att andra människor minsann tacklar sådana saker på egen hand.

Som egen företagare förstår jag dessutom drivkrafterna bakom att privata skolor har längre väntetider för psykologträffar. Psykologer kostar pengar, pengar som antingen kan hamna i ägarens fickor eller användas för att köpa in psykologtimmar till barnen. Jag blir inte ett dugg upprörd över att företag vill tjäna pengar, jag blir upprörd över att vi tillåter att de tjänar pengar på att offra andras barns hälsa.

Att sälja ut skolor och tillåta vinstuttag inom välfärdssektorn, och särskilt i skolan, tycker jag är osmakligt. Jag tycker inte nödvändigtvis att all välfärd ska vara anordnat av det offentliga, men pengarna ska återinvesteras i verksamheten på ett eller annat sätt. Den som vill bedriva välfärd av rätt skäl, ska få göra det. Den som likt den här pajasen endast är ute efter det goda livet borde få fingret direkt.

Det saknas även en demokratisk grund för att sälja ut våra gemensamma egendomar på det här sättet och låta riskkapitalbolag leka affär med det som har tagit så lång tid att bygga upp. Hela åttio procent av svenskarna är emot vinstuttag inom välfärden. Bara fjorton procent av svenskarna som deltog i Novus Opinions undersökning som LO beställt svarade att de tycker att företagen ska få välja själva.

Hursomhelst tycker jag att frågan om skolhälsovård är en av de viktigaste i debatten just nu. Det här kommer att slå tillbaka mot samhället i framtiden om vi inte gör någonting nu. Att återupprätta skolhälsovårdens standard i Sverige vore, om ni ursäktar uttrycket, en mycket bra investering.