Om du vill veta mer om mentalsjukhusens historia kan du förresten lyssna på poddavsnittet nedan. Jag skriver också en del om mentalsjukhusen i min nya bok ”Kalla mig galen: berättelser från Psyksverige” och i min bok om depression och ångest.

1850-1900

• Nyköpings hospital byggdes ut till mentalsjukhus för omkring 200 patienter i mitten av 1800-talet. Stängdes 1971.
• Konradsberg byggdes 1855 och hade som mest drygt 300 patienter, stängdes 1995.
• Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö byggdes om till mentalsjukhus 1857. Fortfarande i bruk som rättspsyk.
• Ulleråkers sjukhus i Uppsala, blev mentalsjukhus 1861 för som mest 1400 intagna. Avvecklas på 1980-talet.
• Gådeå hospital i Härnösand, byggdes på 1860-talet och hade 130 patienter. Stängdes 1989.
• S:t Jörgens sjukhus i Göteborg byggdes 1872 och hade omkring 500 patienter, stängdes 1992.
• Gibraltar fattigvårds- och försörjningsanstalt i Göteborg byggde 1888, 200 platser för sinnessjuka, psyk lades ned 1932.
• Piteå hospital och asyl, byggdes 1886 och hade som mest 800 patienter på 1950-talet, stängde 1987.
• Kristinehamns hospital byggdes 1887, på 1950-talet hade man 1100 patienter. Stängdes efter drygt hundra år, oklart exakt vilket år.

1900-1930

• Katarina sjukhus blev sinnessjukhus 1902 och lades ned 1933. Hade 1919 omkring 365 intagna.
• Restas sjukhus i Vänersborg byggdes 1905 och hade mer än 1000 patienter, 1989 flyttades psyk.
• Långbro sjukhus byggdes 1909, hade som mest 1350 patienter på 70-talet, lades ned 1997.
• Säters sjukhus byggdes 1912 och 1956 hade man hela 1578 intagna patienter. Rättspsyk fortfarande öppet.
• Sankta Gertruds sjukhus i Västervik byggdes 1912 för som mest 1400 patienter, stängde i slutet av 1990-talet.
• Frösö sjukhus i Östersund, byggdes 1915 och hade 800 patienter.
• Sundby sjukhus utanför Strängnäs byggdes 1922 för som mest drygt 1300 patienter (1955), stängdes 1988.
• Sankta Maria sjukhus i Helsingborg byggdes 1927 för mer än 1200 patienter, stängdes på 1990-talet.

1930-1970

• Solberga sjukhus byggdes 1930, 420 platser, stängdes 1997. Utvecklingsstörda och alkoholister.
• Sankt Lars sjukhus i Lund öppnade psyk 1931, som mest 1400 patienter, stängde i slutet av 1980-talet.
• Västra Marks sjukhus i Örebro byggdes 1931 om till mentalsjukhus för efterblivna, hade drygt 200 patienter.
• Rånäs Slott i Stockholm blev sinnessjukhus 1931, stängdes på 80-talet.
• Lillhagens sjukhus byggdes 1932 och hade som mest omkring 2000 patienter på 1970-talet.
• Beckomberga i Stockholm byggdes 1933 och blev Sveriges största mentalsjukhus med plats för omkring 2000 patienter. Stängde 1995.
• Umedalens sjukhus utanför Umeå byggdes 1934 för som mest 1000 patienter. Stängde 1986.
• Ryhov sjukhus i Jönköping byggdes 1934 för som mest omkring 1700 patienter, stängde på 1980-talet.
• Malmö Östra sjukhus byggdes 1935 och hade som mest 800 patienter på 70-talet, stängdes 1995.
• Vipeholms sjukhus byggdes 1935 och hade 1957 runt 1000 patienter, stängdes 1982.
• Norrtulls sjukhus, fick under 1950-talet psykavdelningar för drygt 300 personer, stängdes under 1990-talet.
• Sankt Olof i Visby byggdes i mitten av 1930-talet och hade drygt 200 patienter.
• Sidsjöns sjukhus utanför Sundsvall byggdes 1943 för 902 patienter, stängdes 2001.
• Mellringe sjukhus byggdes 1956 och hade som mest omkring 700 patienter.
• Falbygdens sjukhus, byggdes på 1960-talet i Falköping och hade 600 patienter.
• Hälsinge sjukhus byggdes 1963 och hade som mest 660 patienter, stängde 1997.
• Karsuddens sjukhus byggdes 1964 och hade drygt 100 intagna.

Statistik om psykisk ohälsa var ämnet för podden jag och läkaren och forskaren Pär Höglund spelade in i förmiddags. Nu har jag klippt klart inspelningen och publicerat episoden i alla kanaler.

Vi pratar om en massa spännande statistik om psykisk ohälsa, bland annat om hur mycket pengar psykiatrin får i förhållande till kroppsvården. Jag har dessutom räknat på hur mycket extra skatt en normalinkomsttagare skulle behöva betala varje månad för att psykiatrin skulle få resurser motsvarande sin sjukdomsbörda. Psykiatrin får idag cirka 9 procent av sjukvårdsbudgeten (ungefär 21 miljarder av den totala sjukvårdsbudgeten på 240 miljarder går till psykiatrin).

Vi pratar även om hur mycket olika insatser inom psykiatrin skulle kosta och hur pass kostnadseffektiva de är. Bland annat visar det sig att tidiga insatser mot depression och ångest på arbetsplatser är oerhört kostnadseffektivt för samhället, men faktum är att det finns ÄNNU mer kostnadseffektiva investeringar. Till exempel handlar det om tidiga insatser för att hjälpa människor med psykossjukdomar som schizofreni, som ger mångdubbelt större besparingar för samhället i förhållande till hur mycket själva insatserna kostar i reda pengar.

Jag och Pär diskuterar också halsbrytande statistik kring självmord i världen och hur antalet självmord förhåller sig till antalet människor som dör i terrorism, krig, mord och liknande. Det är faktiskt helt sjukt hur det förhåller sig, och om du vill veta hur siffrorna ser ut: lyssna på podden. Den finns att lyssna på i iTunes, Acast-appen, andra podd-appar samt i spelaren här ovanför.

Jag hoppas verkligen att du som lyssnar tycker om det här avsnittet om statistik om psykisk ohälsa eftersom jag och Pär har lagt ned otroligt mycket tid på att förbereda det här avsnittet. Trevlig lyssning och ta hand om er därute!

I avsnitt 17 av Psykpodden intervjuade vi Roza Güclü Hedin på riksdagen, hon blev därmed den första framstående svenska politikern som berättat om sin psykiska ohälsa. Det var ett historiskt steg i rätt riktning, men i många andra delar av världen har politiker berättat om sina psykiska sjukdomar långt innan det skedde i Sverige.

Här är en lista med politiker, inklusive fina Roza, som har valt öppenhet istället för skam. Vissa av dem, som Winston Churchill, finns med i min bok om depression och panikångest som du kan köpa signerad om du klickar på länken.

Sverige

Roza Güclü Hedin – panikångest

Socialdemokraternas riksdagsledamot Roza Güclü Hedin har berättat om sina panikångestattacker i Psykpodden. Hon blev därmed den första framstående svenska politiker med psykisk ohälsa som berättat offentligt om sina problem. Hon berättade hur prestationsångest och stress flera gånger fått henne att ställa in politiska möten.

Jimmie Åkesson – utmattningssyndrom

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson sjukskrev sig under hösten 2014 för utmattningssyndrom, eller utbrändhet som det kallas i folkmun. När han 17 oktober skrev om det i ett öppet brev som publicerades i bland annat Aftonbladet, blev han därmed första svenska partiledare att berätta om sin psykiska ohälsa offentligt.

Gabriel Wikström – utmattningsdepression

Den socialdemokratiske sjukvårdsministern och tidigare SSU-ordföranden Gabriel Wikström blev 26 november 2014 förste svenska ministern att berätta om sin erfarenhet av psykisk ohälsa. I Uppsala Nya Tidning berättade Wikström att han under studietiden drabbades av utmattningsdepression, något han först trodde var hjärtproblem.

Norge

Kjell Magne Bondevik – depression

Norges statsminister sjukskrev sig för depression under fyra veckor 1998, något som väckte stor uppmärksamhet i internationell media. Han kom sedan tillbaka och blev omvald som statsminister 2001.

Reiulf Steen – depression

Den nyligen avlidne Reiulf Steen, före detta ledare för Arbeiderpartiet, berättade ofta om sina problem med bland annat depression.

Island

Jón Gnarr Kristinsson – ADHD

Skådespelaren och komikern Jón Gnarr, som flera gånger har berättat om sin ADHD offentligt, gav sig 2009 in i politiken som en reaktion på finanskrisen på Island. Hans satiriska parti ”Best Party” fick 34,7 procent av rösterna i Reykjaviks regionala val 2010 och blev därmed borgmästare i den isländska huvudstaden, och var det i fyra år. Han är därmed en av få politiker med ADHD som berättat öppet om sin diagnos.

Storbritannien

Winston Churchill – depression

Den förre brittiske premiärministern beskrev sina depressioner som ”svarta hunden” (The Black Dog), vilket har blivit ett känt uttryck världen över.

Kevan Jones – depression

Förre försvarsministern Kevan Jones berättade om sin depression i det brittiska underhuset under en uppmärksammad debatt i juni 2012.

Sarah Wollaston – förlossningsdepression

Ledamoten Sarah Wollaston i det konservativa Toriespartiet berättade om sin förlossningsdepression i det brittiska underhuset under en uppmärksammad debatt i juni 2012.

Andrea Leadsom – förlossningsdepression

Ledamoten Andrea Leadsom i det konservativa Toriespartiet berättade om sin förlossningsdepression i det brittiska underhuset under en uppmärksammad debatt i juni 2012.

Charles Walker – OCD (tvångssyndrom)

Labourledamoten Charles Walker berättade om sina trettio år med tvångssyndrom i det brittiska underhuset under en uppmärksammad debatt i juni 2012.

Australien

Andrew Robb – depression

Australiens handelsminister Andrew Robb har skrivit en bok om sina depressioner, som heter Black Dog Daze.

Geoff Gallop – depression

Ledaren för delstaten West Australia Geoff Gallop sade upp sig från alla sina politiska uppdrag den 16 januari 2006, för att få behandling mot sin depression. På en presskonferens sa han bland annat:

– Living with depression is a very debilitating experience, which affects different people in different ways.

– It has certainly affected many aspects of my life. So much so that I sought expert help last week. My doctors advised me that with treatment, time and rest this illness is very curable. However, I can’t be certain how long that will take. So in the interests of my health and my family I have decided to rethink my career.

Neil Cole – bipolär sjukdom

Neil Cole är advokat, författare och satt tidigare i delstaten Victorias parlament. 1993 fick han diagnosen bipolär sjukdom. 1995 läckte hans politiska motståndare hans diagnos, och han gick själv ut och berättade om sin sjukdom som den första politikern i Australiens historia. Han lades in för behandling och blev återvald 1996, innan han slutade som politiker efter att ha förlorat valet 1999. Han har skrivit en bok om sin bipolära sjukdom som heter Stability in mind.

Michael Costa – bipolär sjukdom

Michael Costa har haft flera höga poster i delstaten New South Wales, bland annat ”Minister for Police” (polisminister ungefär) och ”Treasurer” (skatteminister ungefär). Han är helt öppen med sin bipolära sjukdom, som bland annat gett sig uttryck i att han ibland ringt sina medarbetare mitt i natten med politiska idéer. Han har också anklagat sina politiska motståndare för personliga påhopp kring hans sjukdom istället för att möta hans politik med sakliga argument:

– Mood disorder at least is a legitimate illness – they haven’t found a cure for stupidity. If people resort to personal attacks it’s a sign of weakness in their own arguments.

USA

Lawton Chiles – depression

Senatorn och sedermera guvernören i Florida, Lawton Chiles, var öppen med sina depressioner. Han pensionerade sig 1989 efter sina psykiska problem och problem med hjärtat, men blev övertalad av sina väljare att ställa upp i guvernörsvalet i Florida mot republikanen Bob Martinez. Han vann och blev dessutom omvald fyra år senare då han ställdes mot Jeb Bush.

Mark Dayton – depression

Mark Dayton berättade om sin depression och sina problem med alkoholism 2009 och sa bland annat: ”I am a candidate for governor and I think people have a right to know this about me”. Han blev ändå vald till guvernör i Minnesota året efter, trots att republikanerna gick starkt framåt i resten av USA.

Lynn Rivers – bipolär sjukdom

Lynn Rivers valdes in i den amerikanska kongressen ett år efter hon berättat om sin bipolära sjukdom i media. Hon återvaldes sedan tre gånger i rad.

Hur lång tid är läkemedelspatenten tänkte jag och googlade. Det var svårare än jag trodde att få reda på, så jag ringde upp Patent- och registreringsverket för att få mer info. Reglerna var inte så svåra som jag trodde.

Patent- och registreringsverket (PRV) är den myndighet i Sverige som behandlar patentfrågor. Det gäller för uppfinningar och liknande, vilket man kanske fattar, men även för läkemedelspatent vilket jag kanske hade gissat att Läkemedelsverket hade hand om.

– Läkemedelspatenten i Sverige är 20 år som standard.

– När de 20 åren har gått ut kan man förlänga patentet i upp till fem år till, det kallas för tilläggsskydd. Det är i första hand till för att myndigheternas handläggningstider (som kan vara flera år i värsta fall) inte ska skada läkemedelsbolagen ekonomiskt. Har handläggningstiden varit kort får man alltså inget tilläggsskydd.

– Förutom tilläggsskyddet kan man få ytterligare sex månaders patent för barnmediciner. Det förutsätter att man har utfört noggranna tester enligt en viss standard som heter PIP, då får man alltså en liten ”bonus” på patentet.

De som avgör patentfrågorna är jurister på PRV. Det är en viktig fråga eftersom bara några dagar extra kan betyda väldigt mycket pengar för läkemedelsbolagen.

– Dessutom: patentet är inte tjugo år automatiskt, det förlängs varje år. Det innebär att läkemedelsbolagen måste betala en avgift till PRV för att få ha kvar patentet. Gör de det har de kvar patentet, annars släpps det. Avgiften är lägre de första åren och blir sedan högre och högre. Det ser ut på det sättet för att man vill uppmuntra forskning som är dyr så klart.

Många mediciner löper alltså inte hela tiden ut, läkemedelsbolagen slutar betala eftersom medicinen inte säljer tillräckligt bra för att fortsätta betala avgifterna.

Inför jul- och nyårshelgerna är det många som mår dåligt. Även om både julafton och nyårsafton innebär lycka för många människor är det jobbigt för den som är ensam. Nyårsdagen är faktiskt årets mest självmordstäta dag.

Jag tror att många känner igen sig i beskrivningen av jul- och nyårsfirandet som högtider med blandade känslor. Det kan vara väldigt mysigt och roligt, en chans att träffa familjen, få fina presenter, äta god mat och fira att ett nytt år har börjat. Men det är också en tid på året som innebär ensamhet, utanförskap och stress.

Det kan vara små och ofarliga problem som att man oroar sig lite för vad man ska göra på nyårsafton – man vill ju inte vara den enda som inte får gå på fest. Men stressen och stigmatiseringen kring firandet kan få betydligt svårare konsekvenser än en liten klump i magen innan man ”hittat” någonstans att fira.

För många blir julafton och nyårsafton det tydligaste tecknet på att man är (eller känner sig) ensam. Kontrasten mellan sin egen ensamhet och alla andras stora lyckliga umgängeskretsar blir som störst under storhelgerna.

Självmord: nyårsdagen och måndagar vanligast

Kanske kan det vara en del av förklaringen till det faktum att nyårsdagen är den dagen på året då flest människor begår självmord? Särskilt bland unga människor (10-26 år, se graf) är det tydligt att självmord sker oftare på nyårsdagen än på andra dagar.

I grafen ovan ser man antal självmord i Sverige mellan åren 1969-1996 under storhelgerna, dels i åldersgruppen 10-26 och dels i gruppen 27 år och äldre. Visserligen verkar dagen efter annandag påsk (”Annandag påsk +1” i grafen) vara vanligare bland dem som är 27 år eller äldre, men avvikelsen för gruppen 10-26 år på nyårsdagen är så pass stor att det totalt sett sannolikt är nyårsdagen som är vanligast utslaget över hela befolkningen. Även statistik från Nederländerna visar att nyårsdagen är vanligaste dagen att begå självmord.

Bland de andra dagarna som verkar vara vanliga i självmordsstatistiken finns dagen efter annandag påsk och dagarna efter midsommarafton. Jag kan inte låta bli att tänka att alkohol är inblandat – många klassiska bakisdagar är representerade bland de vanligaste självmordsdagarna. Det blir särskilt tydligt om man tittar på åldersgruppen 10-26 år där nyårsdagen, påskafton och midsommardagen sticker ut.

Å andra sidan, om man tittar på veckodagar tycks måndagar vara den vanligaste dagen att ta självmord på, både i den holländska statistiken och i en tysk studie är måndag vanligast, följt av tisdag. Om man antar att de flesta dricker på fredag och lördag faller bakisteorin med andra ord.

Självmorden minskar

Som tur är minskar antalet självmord generellt sett i samhället vilket jag har skrivit om här tidigare. Dessutom minskar risken för självmord ju äldre vi blir.

Depression är den vanligaste orsaken till självmord, men depression går att behandla och alla som mår dåligt kan börja må bättre. Jag skriver i min bok om panikångest och depression om hur farligt depression är i frågan ”Är depression farligt?” och även en hel del om självmord i stort i min nya bok ”Kalla mig galen: berättelser från Psyksverige”. I min podcast Sinnessjukt pratar vi ofta om självmord, jag har intervjuat många intressanta experter och människor som antingen har anhöriga som tagit livet av sig eller som själva försökt begå självmord. Här är en länk till alla avsnitt där vi pratat om självmord.

Källor:

Forskning & Framsteg. Den moderna världens baksida. [www] Hämtad den 4 december 2013.

Olsson L, Wassserman D. Större risk för självmord bland unga under nyårsdagen. Läkartidningen 1999;96:5677-5678 [www] Hämtad den 4 december 2013.

Rådbo, Helena. ”Systeminriktad prevention av järnvägssjälvmord.” Strategiutveckling i en svensk kontext [dissertation]. Karlstad: Karlstads universitet 34 (2008). [www] Hämtad den 4 december 2013.

Statistics Netherland. Many suicides at the start of January. [www] Hämtad den 4 december 2013.

Det finns en bild av att svenskar begår självmord oftare än andra nationaliteter. I andra länder förknippas Sverige med depraverade, alkoholiserade och självmordsbenägna människor. Men hur vanligt är självmord i Sverige, och hur vanligt är det i jämförelse med andra länder? Låt oss ta en titt på statistiken.

I min bok om depression och panikångest skriver jag om självmord i flera frågor, bland annat ”Är depression farligt?” där jag skriver att ”Depression är en av de vanligaste orsakerna till självmord, vilket i sin tur är den vanligaste dödsorsaken bland män som är mellan 15 och 44 år gamla och den näst vanligaste bland kvinnor i samma ålder”. Men faktum är att antalet självmord sjunker, och att vi inte är mer självmordsbenägna i Sverige än i andra länder.

Om vi börjar med hur vanligt självmord är i Sverige så kan man konstatera att antalet självmord har sjunkit dramatiskt sedan 80-talet. 1980 var till exempel antalet självmord 2237 i Sverige, 2003 var det bara 1376. Förr året var det 1523, vilket alltså är en ökning från 2003 som är det lägsta talet de senaste 30 åren. Men den långsiktiga trenden är ändå klart nedåtgående (se diagram nedan).

Att bara titta på det totala antalet självmord ger dock inte hela sanningen, befolkningsmängden förändras och det är i förhållande till den man bör räkna för att se ifall en trend verkligen är nedåtgående eller inte. I Sveriges fall har befolkningen ökat från 8,3 miljoner invånare 1980 till 9,5 miljoner för 2012, en ökning med drygt 1,2 miljoner människor. Trots det har alltså antalet självmord sjunkit snabbt, men hur snabbt?

Självmordstal – antal självmord per 100 000 invånare

Eftersom befolkningsmängden förändras brukar man istället för totalt antal självmord räkna på ”självmordstal”. Det innebär att man tittar på hur många som begår självmord per 100 000 invånare i ett land. Då får man mer pålitliga siffror för hur trenden ser ut i ett visst land.

För Sverige ser trenden ut så här sedan 1980 till 2012, samt med en prognos fram till 2020 (diagram från Karolinska Institutet):

Självmordstalet i Sverige har sjunkit från 33.4 till 19.2 under perioden 1980-2012. Lägsta självmordstalet hittills i Sverige är från 2011, då det låg på 17.5. Det innebär att 17.5 invånare per 100 000 invånare i Sverige begick självmord 2011. Man räknar med att det kommer att sjunka till ungefär 16 fram till år 2020. Det skulle innebära att antalet självmord i Sverige sjunkit med mer än hälften på bara 40 år.

Sverige jämfört med andra länder

Hur ligger vi till om vi jämför med andra länder då? Även här ligger vi ganska medelmåttiga nästan oavsett hur man räknar. I en jämförelse med andra EU-länder ligger vi precis på medel (se diagram nedan från Eurostat från 2010, länderna längst ned är europeiska länder som inte var med i EU då)

Som du ser låg vi exakt på medel 2010, på 12.3 självmord per 100 000 invånare (att siffran är lägre än Karolinska Institutets siffra beror på att man räknar lite olika, till exempel kan det bero på att man inte tar med osäkra självmord). Faktum är att Kroatien, som har högre självmordstal än Sverige, har gått med i EU 1 juli i år vilket skulle kunna putta ner oss till under medel.

Om vi jämför Sverige med resten av världen ligger vi på 44:e plats av 110 länder som är med på Wikipedias självmordstalsranking, efter länder som USA, Kanada, Danmark, Frankrike, Japan och Nya Zeeland. Wikipedias ranking är förmodligen inte lika pålitlig, eftersom siffrorna är tagna från väldigt olika årtal samt att flera länder (Haiti till exempel) har rapporterat noll självmord, men den ger en ungefärlig bild av hur det ser ut.

Varför sjunker antalet självmord i Sverige?

Under de senaste åren har användningen av antidepressiva mediciner ökat samtidigt som antalet självmord sjunkit. Men det behöver inte betyda att sambandet är så enkelt, minskningen skulle kunna bero på andra orsaker, som ökad öppenhet och minskat tabu till exempel. Många experter verkar ändå vara överens om att antidepressiva mediciner är en stor del av förklaringen.

I Finland har psykiatern Jari Tiihonen undersökt sambandet mellan medicinering och självmordsfrekvens. Han letade upp alla finländare som legat på sjukhus för självmordsförsök under sju år. Totalt var det 15 400 personer, han följde sedan upp dem under tre år.

Under de tre åren tog över sexhundra av personerna livet av sig, vilket inte var överraskande eftersom det var en väldigt självmordsbenägen grupp människor. Det som däremot var överraskande var att antidepressiv medicin tycktes ha en skyddande effekt.

Av de som tagit antidepressiv medicin förut och fortsatt med det, reducerades risken för självmord med 30 procent. ”Såvitt vi vet är det ingen som tidigare kunnat prestera hållbara bevis för dessa samband. Våra Resultat antyder att antidepressiv medicin kan bidra till en betydande minskning av dödligheten i denna patientgrupp.” säger Tiihonen i Miki Agerbergs bok ”Ut ur mörkret”.

Sammanfattning

Antalet självmord i Sverige har sjunkit dramatiskt de senaste trettio åren, med nästan hälften räknat på antalet självmord per 100 000 invånare. En fördom om svenskar är att vi tar livet av oss oftare än vad man gör i andra länder, men om man jämför med andra länder tar svenskar livet av sig varken oftare eller mer sällan än andra nationaliteter. Varför antalet självmord sjunkit vet man inte, men en stor del av förklaringen tycks vara den ökade användningen av antidepressiva mediciner.

Källor:

Aftonbladet, ”Självmord minskar med antidepressiva”. [www] hämtad den 13 november 2013

Agerberg, M. (2011). Ut ur mörkret En bok om depressioner. Lund: Studentlitteratur.

Eurostat Statistics Database. Data are age-standardised to the WHO European standard population. [www] Hämtad den 13 november 2013

Karolinska Institutet, Självmord i Stockholms län och Sverige
1980 – 2008. [www] hämtad den 13 november 2013

Statistiska Centralbyrån, Befolkningsutveckling; födda, döda, in- och utvandring, gifta, skilda 1749 – 2012 [www] hämtad den 13 november 2013. Länk bruten och därför borttagen 17 november 2017.

Wikipedia, List of countries by suicide rate. [www] hämtad den 13 november 2013

Ungefär fem procent av alla svenskar, eller 500 000 personer, äter antidepressiv medicin varje dag. Det är svårt att veta exakt hur många som äter antidepressiva i Sverige, bland annat beroende på hur stora doser varje person tar i genomsnitt.

Att många äter antidepressiva i Sverige är ganska välkänt skulle jag tro, även om jag själv blev överraskad när jag första gången läste hur många vi är. Ungefär en halv miljon svenskar äter antidepressiv medicin varje dag. Jag ska förklara hur man kommer fram till den siffran och varför den är lite osäker.

Enligt statistiken (från 2010) säljs det ungefär 600 000 normala dygnsdoser varje dag i Sverige, vilket motsvarar drygt sju procent av Sveriges befolkning om man antar att varje dygnsdos motsvarar en person som äter antidepressiv medicin.

Men normaldosen som används i försäljningsstatistiken är lägre än den som i praktiken används av de som äter antidepressiv medicin, enligt professor Björn Mårtensson. Dessutom menar han att inte alla som hämtar ut sin medicin äter den, vilket också påverkar.

Hans uppskattning är att ungefär 5 % av befolkningen i Sverige använder antidepressiv medicin. Den senaste befolkningsstatistiken från SCB säger att vi är 9 596 436 svenskar (siffror från 30 juni 2013), vilket i så fall skulle ge 479 822 svenskar som tar antidepressiv medicin enligt Mårtenssons uppskattning. Om man antar att användningen har ökat något i genomsnitt sedan 2010 kan man avrunda det uppåt till ungefär 500 000 personer.

En detalj är att statistiken inte skiljer på olika antidepressiva mediciner. Idag är SSRI-medicinerna de i särklass vanligaste antidepressiva medicinerna, följt av de tricykliska medicinerna som var de vanligaste innan SSRI-medicinerna lanserades i Sverige i början av 1990-talet. Av den halvmiljon svenskar som tar antidepressiva mediciner så är den stora merparten SSRI-mediciner.

Sammanfattning

Ungefär 500 000 svenskar tar antidepressiv medicin varje dag. De flesta av dem tar SSRI-preparat, men många tar även tricykliska mediciner eller någon av de nyare antidepressiva medicinerna (som SSNRI till exempel). I min bok om panikångest och depression har jag en fråga som heter ”Är psykisk ohälsa vanligt?” skriver jag mer om hur vanligt psykisk ohälsa är i Sverige, den ligger i ”Allmänt”-avsnittet av boken.

Källor:

Agerberg, M. (2011). Ut ur mörkret. En bok om depressioner. Lund: Studentlitteratur.
Statistiska Centralbyrån (2013). Befolkningsstatistik för 30 juni 2013. [www] Hämtat den 2013-09-03, länk bruten och därför borttagen 17 november 2017.

Hur många går till psykolog egentligen? Är det vanligt? Svaret på den frågan är att det är mycket vanligt. I min bok skriver jag i frågan ”Är det vanligt att folk går i terapi?” om en Sifo-undersökning som gjordes i mars 2011. Där visade det sig att mer än var fjärde svensk (26 procent) har gått i terapi.

Vanligaste anledningen till att man går till psykolog var enligt undersökningen ”Utmattningssyndrom eller jobbrelaterade problem” (30 procent). Sedan var de vanligaste orsakerna följande: depression (28 procent), kris eller sorg (23 procent), problem i familjen (20 procent) och ångest, oro eller fobi (16 procent). Om ni vill läsa siffrorna i den undersökningen finns de i det här dokumentet.

Någon, jag minns inte vem, har påpekat för mig att frågan som ställs är ”Har du någon gång fått hjälp av en psykolog eller terapeut?” Hen menade att ”eller terapeut” innebär att den som svarar skulle kunna tro att även hudterapeuter och liknande räknas, och att resultatet därför inte är pålitligt. Eftersom de två svarsalternativ som inte har med psykisk ohälsa på frågan om anledningen till varför man gått i terapi (”Annat, vad?” och ”Tveksam, vet ej”) inte har angivits av särskilt många (11 respektive 3 procent) har jag svårt att tro att det har varit ett problem. De som ändå har angivit dessa svarsalternativ kan dessutom ha gått hos psykolog av en annan anledning än de angivna eller utan att de minns varför.

Kvinnor går oftare till psykolog än män

Hur många går till psykolog i respektive kön då? Är det vanligare att kvinnor går till psykolog än män? Ja, det är betydligt vanligare att kvinnor går till psykolog än män. 32 procent av kvinnorna svarade jag på frågan om de gått till psykolog, medan endast 20 procent av männen gjorde det.

Märk väl att detta inte nödvändigtvis betyder att män är ”sämre” på att söka hjälp när de väl får psykiska problem. De allra flesta psykiska sjukdomar drabbar kvinnor oftare än män (bipolär sjukdom är ett av ganska få undantag, det drabbar män och kvinnor i ungefär lika stor utsträckning), därför är det naturligt att kvinnor söker oftare än män. Det går givetvis att räkna på i vilket utsträckning kvinnor respektive män går till psykolog i de fall de faktiskt har psykiska problem. Vi får se om jag återkommer i det ämnet i fortsättningen.