Nästa vecka på tisdag 11/3 kl. 18.30 kommer jag att stå på scen på Stockholms stadsbibliotek och prata om min bok om panikångest och depression. Det blir jag och Kerstin Alex som pratar om boken och om panikångest och depression i största allmänhet.

Efteråt kommer alla som vill kunna beställa signerade böcker och ställa frågor till mig. Det kostar ingenting att komma och titta, vill ni veta mer kan ni läsa mer här.

Det vore jättekul om vi blev några stycken så jag slipper stå där själv och orera, men även om det bara kommer en enda människa så kommer jag att köra stenhårt. Välkomna!

Imorse skulle jag gå och ge blod för första gången på fyra år. Eftersom jag tar antidepressiv medicin tänkte jag att jag måste googla det innan jag går dit, för att se om det är ett problem eller inte. Blodcentralens hemsida Geblod.nu lämnar tyvärr inga bra besked tycker jag.

*Uppdatering 30/9: Jag har fått svar på mitt brev till Geblod.nu, läs svaret här*

Jag började med att söka efter ”ge blod antidepressiva” och ”ge blod antidepressiv medicin” på Google. Båda sökningarna gav samma resultat: ingenting från blodcentralernas egen hemsida men flera svar från olika forum som Ungdomar.se och Familjeliv.se, där de hänvisar till ett FAQ-svar på Geblod.nu:

”Vissa typer av antidepressiv medicin anses öka risken för att blodgivaren svimmar i samband med tappningen. Därför krävs 4 veckors uppehåll med medicinering innan blodgivning kan ske. Andra typer av antidepressiv medicin har ej denna biverkan, varför de ej utgör hinder för blodgivning.”

Det här svaret ligger inte kvar på Geblod.nu, varför vet jag inte. Jag bestämde mig för att höra efter på blodcentralen istället, jag besökte blodcentralen på Fridhemsplan här i Stockholm och frågade extra noga om det här.

Sjuksköterskan tittade då i en pärm och sa att min medicin (Sertralin/Zoloft) var okej, men sa att man måste ha tagit sin antidepressiva medicin längre än fyra veckor eftersom blodet inte koagulerar lika bra annars (om jag minns rätt). Hon sa också att man tittar på det allmänna hälsotillståndet, alltså om man mår bra fysiskt och psykiskt eller inte.

Jag tolkar det som att man, om man tar antidepressiv medicin och inte mår så bra inte ska lämna blod. Det låter ju vettigt, men då borde man kunna skriva det på hemsidan så att man vet det innan man går dit?

Ny information på Geblod.nu

När jag efter besöket kollar mer noggrant på Geblod.nu hittar jag lite information trots allt, nämligen:

”Det finns inget generellt förbud om du medicinerar mot depression. Din blodcentral bestämmer om du får ge blod.”

Jag reagerar på svaret av två anledningar:

1. Vad betyder det att ”din blodcentral bestämmer om du får ge blod”? Betyder det att olika blodcentraler godkänner olika mediciner? Eller är det ens allmänna (psykiska) hälsotillstånd som gör att bedömningen avgörs på blodcentralen? Borde man inte kunna skriva det i så fall?

2. Geblod.nu använder inte ordet ”antidepressiv medicin”. Det är ganska dumt eftersom många gör som jag: googlar innan man går dit. Om man inte använder orden folk googlar på syns man inte i sökresultaten.

Dessutom används antidepressiva mediciner inte bara mot depression, utan även bland annat mot olika ångestsjukdomar. Därför blir uttrycket ”medicinerar mot depression” otydligt, är det okej om jag äter antidepressiv medicin mot ångest men inte om jag äter samma medicin mot depression? Är det själva medicinen eller att den används mot just depression som avgör?

Ett oklart besked (inga träffar på blodcentralens hemsida utan bara någon slags hörsägen från Familjeliv.se, och oklara besked när man väl hittar ett svar) gör att en stor del av dem som tänker ge blod struntar i det. Man orkar helt enkelt inte gräva vidare för att få ett besked. Jag tänkte själv strunta i det men gick dit till slut.

Brev till blodcentralen

Jag skrev därför ett brev till blodcentralen idag. Jag frågar:

1. Vilka antidepressiva mediciner fungerar eller fungerar inte? Varför anger ni inte det på hemsidan, måste man ringa sin blodcentral för att få reda på det?

2. Stämmer det att man bör ha tagit antidepressiv medicin längre än fyra veckor för att blodet annars inte koagulerar tillräckligt bra, eller måste man har haft ett uppehåll på fyra veckor för att inte riskera att svimma? Vilka mediciner gäller det i så fall?

3. Vad betyder egentligen att ”din blodcentral bestämmer om du får ge blod”? Har det med mitt psykiska allmäntillstånd att göra eller med medicinerna i sig? Varför står inte anledningen till det på hemsidan?

4. Vore det inte bra om ett svar från Geblod.nu dök upp längst upp på Google om man söker efter ”ge blod antidepressiv medicin”, eftersom en halv miljon svenskar använder antidepressiv medicin varje dag och säkert en del av dem vill ge blod? Det vore väldigt enkelt fixat.

Nu väntar jag på svar och hoppas att de kan reda ut det här för mig (och dig). Nu fick jag ändå inte lämna blod på grund av att jag stukat foten, vilket inte heller står på hemsidan. Sertralinet var tydligen inget problem i varje fall. Jag publicerar svaret från blodcentralen i sin helhet här i bloggen så fort jag får det!

Varje gång jag ska förklara för någon hur en panikångestattack känns märker jag att min beskrivning är otillräcklig. Jag pratar om att det känns som om att man ska dö eller förlora förståndet, att bröstkorgen värker och krymper så att man får svårt att andas, att jag svettas och darrar, att det sticker i armarna, att jag blir yr och att det hela känns overkligt.

Ändå känns det o-m-ö-j-l-i-g-t för mig att verkligen få någon att förstå hur det känns. Det går helt enkelt inte att beskriva hur jävla obehagligt det är. När man däremot beskriver för någon annan som har haft en panikångestattack fyller man ofta i varandra ivrigt eftersom man vet att den andre verkligen förstår.

I min bok beskriver jag i varje fall en panikångestattack under frågan ”Vad är en panikångestattack?” på följande sätt:

”Panikångestattacker kommer plötsligt och når oftast sin kulmen inom några minuter, men kan vara både längre och kortare. Symtom som kan uppstå vid en panikångestattack är bland annat följande:

• Panik
• Rädsla
• Andnöd
• Yrsel
• Hjärtklappning
• Svettningar
• Domningar eller stickningar
• Darrningar och skakningar
• Kvävningskänslor
• Smärtor i bröstet
• Illamående
• Frossa eller värmekänslor
• Rädsla för att tappa kontrollen”

Det här är alltså de vanligaste symtomen vid en panikångestattack. Alla som drabbas av panikångest får inte alla symtom, men alla panikångestattacker har åtminstone ett par av de här symtomen.

Hjärtklappning är till exempel mycket vanligt. Det var ett av de värsta symtomen för mig personligen. Jag älskar att träna och springer ofta i skogen eller spelar fotboll för att må bra. När man då får hjärtklappning även när man inte idrottar alls, och därför börjar förknippa det med panik och sjukdom, så är det lätt att man slutar träna på grund av panikångesten.

Mitt tips till den som upplever samma sak är att inte göra det. Träning är en av de saker som gör att man mår bra överlag. Jag trappade upp min träning sakta och försökte att bortse från hjärtklappningen, läs mer om panikångest och träning på länken. Tillsammans med att jag läste på om panikångest och vad en panikångestattack är för någonting blev jag lugn och kunde börja träna igen.

Det låter förmodligen enklare än det är, och de KBT-terapier jag gick i hjälpte mig säkert mycket, men överlag är det bara det som gäller: att inte ge upp utan att ge sig fan på att man ska kunna träna igen. Panikångestattacker är obehagliga, men HELT ofarliga. Om du är mycket rädd för att du kanske har ett hjärtfel eller liknande kan du gå till en hjärtspecialist och kolla upp det, det gjorde en tjej som jag gick i gruppterapi med och blev av med sin rädsla.

Ja, det var allt för idag, nu ska jag ta helg! Ta hand om er därute! Förresten: om du vill köpa min bok om panikångest och depression (Sveriges mest sålda bok om ångest sedan den släpptes) finns den signerad eller på Bokus, Adlibris, CDON.com med flera. Läs gärna omdömen och betyg om den här.