Många undrar om genetik och psykiska sjukdomar. Är panikångest ärftligt till exempel? Det finns en del forskning på det området och svaret är att panikångest är ärftligt om det är ett symtom på en ångestsjukdom, men att man bara ärver själva sårbarheten, inte sjukdomen i sig.

I min bok om panikångest och depression skriver jag i frågan ”Är panikångest ärftligt?” om vad forskningen har att säga om genetiken bakom panikångest. Många psykiska sjukdomar är ärftliga, men i olika stor utsträckning och man ärver normalt sett inte själva sjukdomen, utan bara en sårbarhet som gör att man lättare drabbas av sjukdomen än någon som inte har det i generna.

Vad gäller panikångest så är det ofta ett symtom på en ångestsjukdom. Framför allt paniksyndrom där det ju är huvudsymtomet, men panikångest kan även dyka upp om man har andra ångestsjukdomar (även om det ur medicinsk synvinkel oftast ses som att man har samsjuklighet med paniksyndrom i de fallen, att man till exempel har GAD med ”en släng” av paniksyndrom typ). Enstaka panikångestattacker behöver dock inte betyda att man är sjuk, det får ungefär var tredje person varje år, men långt ifrån alla har en ångestsjukdom.

Ärftligheten för panikångest måste därför delas upp mellan enstaka panikångestattacker och de olika ångestsjukdomarna där panikångest kan vara ett symtom (eller som har hög samsjuklighet med paniksyndrom, beroende på hur man ser det).

I min bok skriver jag bland annat så här om ärftligheten för enstaka panikångestattacker:

”För att säga något om ärftligheten hos panikångest måste man titta på vad panikångesten beror på. Ärftligheten för att bara få någon enstaka panikångestattack vet vi inte mycket om.”

Och senare om de olika ångestsjukdomarna:

”De [undersökningarna] visar att ångestsjukdomar är klart ärftliga. Undantaget är posttraumatiskt stressyndrom, som inte är klarlagd än.”

Jag skriver också så här:

”Ärftligheten bland enäggstvillingar är ungefär mellan 20 och 50 procent för de olika ångesttillstånden, lite beroende på undersökning och vilken diagnos man tittar på.”

Svaret på frågan om panikångest är ärftligt är alltså ja ifall det är en del av en ångestsjukdom, men att man inte vet ifall enstaka panikångestattacker är ärftliga eller inte. Man ärver hursomhelst inte själva sjukdomen utan bara en sårbarhet. Dessutom varierar ärftligheten mellan olika ångestsjukdomar och är aldrig högre än ungefär 50 procent.

Källor:

Carlbring, P., Hanell, Å. ”Ingen panik: Fri från panik-och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi.” (2007).

von Knorring, L., Andersson, G., Lichtenstein, P., Rück, C., & Lindefors, N. (2011). Vanliga folksjukdomar som debuterar tidigt i livet. Läkartidningen, 108, 787-791.

Svaret är ja, depression har en relativt stark ärftlig komponent. Det är väldigt få sjukdomar som är ärftliga till hundra procent, och precis som med andra genetiska sjukdomar ärver man en ökad sårbarhet för depression och inte sjukdomen i sig.

I min bok skriver jag i frågan som heter just ”Är depression ärftligt?” bland annat följande:

”Ett sätt att undersöka ärftligheten är att studera enäggstvillingar, varje par enäggstvillingar har ju exakt samma uppsättning gener. Det finns ett flertal studier som undersöker detta, om man sammanställer dem ser man ett mycket tydligt samband. I omkring 75 procent av fallen där den ena av enäggstvillingarna har drabbats av en affektiv sjukdom har den andra också gjort det. Sambandet är betydligt starkare för bipolär sjukdom än för vanliga unipolära depressioner, men sambandet är hela tiden tydligt.”

I svaret i boken berättar jag mer om sannolikheter för ärftlighet och hur man har gjort för att undersöka detta på flera sätt. Bland annat finns det en studie gjord av Terrie Moffitt och Avshalom Caspi som har varit ganska banbrytande när det gäller att undersöka ärftligheten för depression. Frågan ligger i ”Depressions”-avsnittet av boken.

För egen del har jag en del psykisk ohälsa i släkten, bland annat min mamma, mormor och morfars syster har haft olika problem med psykiska sjukdomar. Åtminstone en av dem hade just depression, det är svårt att veta exakt vad de hade för sjukdom när det går så långt tillbaka i tiden eftersom man ofta inte pratade så mycket om det på grund av tabu. Dessutom visste man inte lika mycket om hur olika psykiska sjukdomar skiljer sig från varandra.

Hursomhelst kan jag ju inte klandra dem för att de var sjuka, synd bara att det inte fanns lika bra hjälp för dem som det har funnits för mig. Om jag får några barn så kommer de att få ännu bättre vård, de jäklarna!