Vem får egentligen kalla sig terapeut? Vad är skillnaden på en samtalsterapeut och en psykoterapeut? Det är stor skillnad mellan olika titlar som man kan stöta på när man söker samtalsterapi. Här är några grundregler.

I min bok om panikångest och depression är en viktig fråga den som handlar om vem som egentligen får kalla sig för vad i sammanhang som handlar om samtalsterapi. Innan jag började skriva boken visste jag faktiskt inte vad som gällde, jag märkte ganska snabbt att det här var en djungel – fast med ganska tydliga regler som är viktiga att känna till.

Psykoterapeut

Okej, vi börjar med psykoterapeut. Det är en skyddad yrkestitel, och därmed alltså en tydlig kvalitetsstämpel. En psykoterapeut är oftast psykolog i grunden, men kan också vara socionom, läkare, sjuksköterska eller präst till exempel. Det de har gemensamt är att de har gått en lång utbildning i psykoterapi och är legitimerade av Socialstyrelsen.

Psykolog

Även psykolog är en skyddad yrkestitel med tydliga krav på utbildning. Man får alltså inte kalla sig psykolog om man inte har fått legitimation av Socialstyrelsen. Ofta skriver man till och med ”leg. psykolog” för att visa att man är legitimerad.

Psykiater

Psykiater, som även kan stavas psykiatriker (det är samma sak), är också en skyddad yrkestitel som kräver lång utbildning och legitimation. En psykiater är en läkare som är specialiserad på psykiatri och olika psykiska sjukdomar och störningar. Även här skriver man ofta ”leg. psykiater” för att visa att man är legitimerad.

Terapeut

Andra typer av titlar som slutar på ”terapeut” (eller ”coach” eller någonting annat) kan VEM SOM HELST använda. Livscoach, samtalsterapeut, familjeterapeut eller bara terapeut säger alltså INGENTING om kvaliteten på den terapi du kommer att få om du söker dig till en sådan. Uppdatering 8 juli 2019: arbetsterapeut och fysioterapeut är också skyddade titlar med legitimationskrav sedan 1999 respektive 2014. Både arbetsterapeuter och fysioterapeuter kan vidareutbilda sig till psykoterapeuter.

Varför är det här viktigt?

Det här är väldigt viktigt eftersom någon som inte är legitimerad inte behöver följa några särskilda regler och inte heller behöver föra journal. Jag har nyligen hämtat ut mina egna journaler från psykiatrin och måste säga att jag tycker att det är jäkligt vettigt att vi har det här systemet. Där kunde jag se exakt vad som hade hänt under min behandling.

Om du går till någon som inte är legitimerad kan du inte heller anmäla ”terapeuten” om du blir felbehandlad. Mer om det, och om hur du kollar upp att en terapeut som säger sig vara legitimerad verkligen är det finns i boken (frågorna heter ”Vem får kalla sig terapeut?” och ” Vad gör jag om jag inte är nöjd med den hjälp jag får?”)

I morse kom jag på att jag glömt ta antidepressiva igår kväll innan jag gick och la mig. Jag drömde som vanligt helt sjuka drömmar, men det har hänt så många gånger tidigare att jag inte oroar mig alls längre. Tänkte skriva lite om vad man bör göra om man glömmer sin antidepressiva medicin ifall det är någon som undrar.

Jag tar min antidepressiva medicin (Sertralin) på kvällen eftersom jag tyckte att jag blev trött av att ta dem på morgonen. Nuförtiden är jag nästan alltid trött så jag har funderat på att börja ta dem på morgonen igen, men tycker inte att det spelar så stor roll egentligen. Fördelen med att ta dem på morgonen är att man, om man missar, har hela dagen på sig att ta dem.

Uppdatering 16 juli 2021: om du vill veta mer om antidepressiva mediciner har jag och forskaren och barn- och ungdomspsykiatrikern Pär Höglund gjort en poddserie i tre delar om antidepressiva. Finns i min podcast Sinnessjukt som du hittar på alla poddplattformar, första avsnittet finns även här.

Om man sover på saken, som jag alltså gjorde i natt, har man förskjutit det i rätt många timmar på ett bräde. Oftast rekommenderas då att man struntar i att ta gårdagens dos och ta medicinen som vanligt på kvällen (utan att ta dubbla doser för att kompensera med andra ord).

Själv tog jag min medicin i morse direkt när jag kom på det och tog nästa som vanligt nu under kvällen, vilket man alltså inte ska göra.

Så säger FASS om att glömma SSRI

Vad som händer om man glömmer ta sina antidepressiva mediciner verkar vara väldigt individuellt. Jag drömmer alltid mardrömmar om jag missat till exempel, ibland får jag lite ont i huvudet också. Men sedan är jag tillbaka på banan nästan direkt. Det är ingen biggie nu, jag kunde bli väldigt orolig i början.

Jag har läst en del skräckhistorier om folk som får väldigt jobbiga bieffekter, men jag tänker inte skrämma upp er genom att lista dem här. Jag vill verkligen inte nedvärdera dem som får jobbiga bieffekter, jag tror bara att man om man läser om hemska bieffekter har lättare att få placebo-bieffekter och oroar sig mer.

Förresten pratar vi ganska mycket om antidepressiva i min nya bok som heter ”Kalla mig galen: berättelser från Psyksverige”, där jag intervjuar både de främsta experterna och kända personer som tar eller har tagit antidepp (Therése Lindgren, Kristoffer Triumf och Linus Thörnblad bland annat).

Även i min förra bok ”Panikångest och depression: frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar” som rekommenderas av både depressionsexperter och patienter, skriver jag väldigt mycket om antidepp. Den rekommenderas även av 1177.se faktiskt, vilket är otroligt ovanligt!

Jag kikade runt på lite olika SSRI-mediciner (det kanske är annorlunda för tricykliska mediciner och SNRI-mediciner till exempel) på FASS.se, det verkar vara samma sak som gäller för de flesta: om du glömt ta antidepressiv medicin, kompensera INTE dagen efter genom att ta dubbel dos, ta som vanligt samma tid som du brukar.

Så här står det på FASS.se (läkemedelstillverkarnas uppslagsbok, min fetstil) om några av de vanligaste SSRI-medicinerna:

Sertralin

”Om du glömmer en tablett, ta inte den missade tabletten. Ta nästa tablett i rätt tid. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.”

Cipralex

”Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos. Om du glömmer att ta en dos och du kommer på detta innan du går och lägger dig, ta dosen på en gång. Fortsätt som vanligt nästa dag. Om du under natten eller nästa dag kommer på att du glömt en dos, låt då bli den missade dosen och fortsätt som vanligt.”

Citalopram

”Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos. Om du glömmer att ta en dos och du kommer på detta innan du går och lägger dig, ta dosen på en gång. Fortsätt som vanligt nästa dag. Om du under natten eller nästa dag kommer på att du glömt en dos, låt då bli den missade dosen och fortsätt som vanligt.”

Det här är bara ett urval av SSRI-mediciner, kolla alltid i bipacksedeln vad som gäller för just din medicin. Om du har slängt den finns den på FASS.se att läsa direkt på nätet.

Alla medicinerna ovan är SSRI-mediciner, jag vet inte vad som gäller om man har glömt att ta andra typer av antidepressiva läkemedel, till exempel tricykliska mediciner eller SNRI-mediciner. Så här skriver FASS i varje fall om Efexor Depot som är en SNRI-medicin:

”Om du missar en dos ska du ta den så snart du kommer ihåg det. Om det är dags för din nästa dos ska du dock hoppa över den missade dosen och bara ta en dos som vanligt. Ta inte mer än den mängd Efexor Depot som du har blivit ordinerad per dag.”

Vad jag förstår är det ungefär samma sak där, fast om man kommer på det i någorlunda tid efter man brukar ta den ska man ta den direkt. Man ska i varje fall inte ta dubbel dos om man kommer på det först när man ska ta nästa dos. Hursomhelst, kolla som sagt ALLTID i bipacksedeln vad som gäller för just din medicin!

Om du vill veta mer om antidepressiv medicin har jag som sagt två frågor om det i min bok om panikångest och depression, nämligen: ”Vad är antidepressiv medicin?”, ”Ger antidepressiva mediciner biverkningar?”, ”Är antidepressiv medicin beroendeframkallande?” och ”Kan man dricka alkohol när man tar antidepressiv medicin?” Dessutom finns medicinerna med i en massa andra av de sextio frågorna så klart.

Ciao!

Källa:

FASS.se [www] hämtad den 24 oktober 2013

Att byta märke på sin antidepressiva medicin (SSRI-mediciner till exempel) kan kännas nervöst. Är det verkligen samma medicin? Varför är vissa märken billigare vissa månader men inte andra? Jag tänkte försöka klargöra litegrann vad som gäller.

När jag började ta antidepressiv medicin för två år sedan irriterade jag mig på att jag alltid fick olika märken på medicinen (sertralin i mitt fall) när jag var på apoteket. Att börja ta medicin överhuvudtaget var ett stort och svårt beslut för mig, eftersom jag visste att det fanns biverkningar och en rätt jobbig insättningsperiod. Därför kändes det nervöst för mig att också behöva byta från en form av sertralin till en annan från gång till gång.

Jag googlade det och läste om väldigt olika upplevelser av att byta märke på sin antidepressiva medicin. Vissa märkte ingen skillnad alls medan vissa kände av jättejobbiga biverkningar när de bytte mellan olika märken.

Då menar jag alltså inte byten mellan olika typer av mediciner, som när man byter från sertralin (Zoloft, Sertralin Krka etc.) till fluoxetin (Fontex, Prozac etc.) till exempel, utan att byta mellan samma medicin fast med olika märken (från Sertralin Krka till Sertralin Teva eller Zoloft till exempel). Att byta från en sorts antidepressiv medicin till en annan medicin med ett annat verksamt ämne kan så klart vara jobbigt, men mer om det någon annan gång.

Att googla hjälpte mig inte, andras erfarenheter gjorde mig snarare mer rädd och osäker. Nuförtiden byter jag märke i stort sett varje gång, jag har nästan aldrig märkt någon skillnad alls. En gång minns jag att jag fick lite ont i huvudet första dagarna, men det kan lika gärna ha någon annan anledning.

Om du frågar mig så är min erfarenhet alltså att märket på förpackningen inte spelar någon roll. Men eftersom jag minns min frustration över att hela tiden behöva byta märke tänkte jag att jag skulle kolla upp varför det är så, för den som kanske oroar sig över ett byte just nu.

Därför får du olika märken på din SSRI

För att ta reda på varför det är så här ringde jag till Martin Eriksson, hälsoekonom på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) och frågade honom. Eller rättare sagt, jag ringde hundra olika samtal till deras växel och mejlade till deras ej fungerande mejladress, innan jag hittade Martin som var otroligt schysst och tillmötesgående. Men ändå:

Hej Martin, hur kommer det sig att vissa mediciner är billigast en månad, nästa gång man hämtar ut mediciner så rekommenderar apoteket ett annat märke som är billigare, fast det är samma substans?

– Systemet är till för att se till att patienten och samhället får lägsta möjliga kostnad för medicinerna över tid. Det går till så att tillverkarna sätter vilket pris de har sin produkt tillgänglig för varje månad, och därefter bestämmer TLV vilken som är periodens vara för olika substanser, för olika förpackningsstorlekar och olika styrka just den månaden. För varje förpackningsstorlek där det finns en utbytbar medicin (alltså olika generiska kopior, min anm.) är det TLV:s val som expedieras på apoteken plus två reserver. Anledningen till att det utses på det här sättet är som sagt att man ska få så låg kostnad för dels patienten och dels för samhället (som subventionerar medicinerna, min anm.)

Har apoteken samma vinstmarginal på alla mediciner?

– Oftast är det samma, men det finns undantag. Om man vill veta mer om apotekens marginaler finns mer att läsa på vår hemsida (http://www.tlv.se/apotek/apotekets-marginaler/). Sedan får apoteken ersättning för att de rekommenderar billigare läkemedel än det man har fått recept på, där det finns generisk konkurrens. Tidigare var det tio kronor, nu är det tretton kronor. Har de kvar av någonting i lager från förra månaden så finns det ytterligare bestämmelser för hur länge de får sälja ut det. Det kan ju vara så att de har kvar i laget och vill sälja slut det. Parallellimporterade läkemedel har de större möjlighet att påverka priset på. På grund av till exempel valutaskillnader kan vissa läkemedel finnas billigare att köpa från utlandet, det kallas parallellimport. Men det är inte så vanligt för psykofarmaka, det gäller mest nya läkemedel, men för de som har provat många andra mediciner kan det hända att det finns vissa sådana läkemedel.

Köper alla apotek in medicinerna för exakt samma pris, alltså det pris som ni sätter?

– Ja, så länge det gäller läkemedel som är inom förmånen, så länge de inte är paralellimporterade. Då spelar det ingen roll om det är Apotetek AB eller något utav de andra apoteken som köper in medicinerna. Utanför förmånen är det helt fri marknad. Det är inte så vanligt, jag kan inte komma på något antidepressivt läkemedel som inte ingår in förmånen på rak arm, faktiskt.

Tack Martin!

– Tack själv, det var så lite så.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis verkar det vara så att olika människor reagerar olika på att byta märke på mediciner med samma verksamma substans, till exempel från Sertralin Krka till Sertralin Teva. Jag tror att det kan finnas en placeboeffekt här, jag har själv aldrig haft några problem trots att jag bytt mellan de flesta märkena på mitt sertralin, men har man problem ska man givetvis berätta det för sin läkare.

Systemet som gör att man ofta behöver byta medicin när man hämtar ut nya verkar ändå vara vettigt tycker jag. Priset sätts centralt av myndigheten TLV som gör en upphandling där alla tillverkare får säga vilket pris de vill sälja till den perioden, den som är billigast blir periodens vara och är den som du kan köpa på apoteket (plus två reserver och eventuellt sådant som apoteket har kvar i lager, där finns det bestämmelser som de måste följa).

Om du vill veta mer finns en del information på TLV:s hemsida, du kan också kontakta dem och ställa dina frågor, även om det kan hända att du blir runtkopplad ett par gånger innan du hittar rätt!

Som vanligt har jag inte fått betalt av någon för att skriva det här inlägget eller något annat inlägg på bloggen. Om ni vill får ni däremot gärna köpa min bok om panikångest och depression där ni kan läsa mer om antidepressiva mediciner bland annat.

För ett tag sedan skrev jag om blodgivning och antidepressiva mediciner. Eftersom jag själv skulle ge blod och äter antidepressiva försökte jag hitta information, men hittade ingenting och mejlade därför blodcentralen. Nu har jag fått svar.

Det tog fyra dagar innan jag fick ett svar på mitt brev, svaret kom dessutom från en Gmail-adress (!) Jag är inte särskilt paranoid, men för den som är det kan det säkert kännas en smula oroande att ens personliga mejl angående blodgivning passerar en Gmail-inkorg, med tanke på NSA-skandalen.

Jag har klistrat in svaret i sin helhet här nedanför och fetmarkerat det viktigaste. Under svaret har jag försökt tolka svaret och skrivit några kommentarer.

“Re: Hejsan!

Från: ”Ge blod” <geblod@gmail.com>
Till: ”Christian Dahlström” <christian@textbearbetning.se2>
Mottagen: 2013-09-24 12:07

Tack för ditt mail.

Den personliga kontakten är av stor betydelse inför en blodgivning.
Att använda medicin i samband med blodgivning är många gånger inget hinder, men kan ibland vara ett hinder och en och samma medicin kan ibland används vid olika sjukdomar.

Vid varje blodgivning görs en personlig intervju som komplement till den ifyllda hälsodeklarationen, för att inte utsätta blodgivaren eller patientens hälsa för någon risk och det går inte att göra en generell bedömning utifrån att någon använder en viss medicin.

Detta gör att vi inte kan ha godkända och icke godkända ”medicinlistor” på Geblod.nu. Det kommer hela tiden många nya mediciner och det finns en risk att inte hinna uppdatera och med det kan vi inte trygga blodgivarens och patientens säkerhet.

Det finns några antidepressiva mediciner som i nuläget gör att man måste ha haft samma dos i 4 veckor för att få ge blod. Det är pga att ibland kan dosen vara svår att ställa in och man ska känna sig bra.

Vi kan ”tagga” begränsat med ord för att dom ska komma så högt upp som möjligt när man söker på Google.

Jag hoppas att det är svar på dina frågor, hör gärna av dig igen i annat fall. Om du vill läser jag gärna vad du skriver på din blogg innan du lägger ut det.

Vänligen
Ingrid Johansson
Geblod.nu för blodgivning i Sverige”

Min sammanfattning

1. Antidepressiv oftast inget problem

Att man äter antidepressiva mediciner (eller andra mediciner, läs mer här) är oftast inget problem om man vill ge blod.

2. Själva medicinen är sällan avgörande

Istället för medicinen är det viktiga ens generella hälsotillstånd, både fysiskt och psykiskt. Mår du bra får du ge blod, typ.

3. Dosändring kan hindra blodgivning

För vissa antidepressiva mediciner gäller att du inte kan lämna blod om du har höjt eller sänkt dos för mindre än fyra veckor sedan. För att få reda på om din medicin är en av dem får du ringa till din blodcentral eftersom de inte har några sådana listor på nätet.

Betyg på svaret: 2 av 5

Kommentar: Hyfsat tydligt (nåja) angående hur de avgör ifall man får lämna blod eller inte om man äter antidepressiv medicin. Jag tycker ändå att de skulle kunna lämna den här informationen, gärna klarspråkstvättad (lättbegriplig text), även på sin hemsida.

Angående att tagga antidepressiv medicin på hemsidan är de ute och cyklar. De hade inte ens behövt tagga själva ordet antidepressiv medicin, bara de nämner det kommer de att hamna högst upp på Google eftersom deras trust (trovärdighet i sökmotorernas algoritmer) på de här sökorden är överlägsen alla andras.

***

Jag vill verkligen inte smutskasta blodcentralerna eftersom deras verksamhet är något av det finaste jag vet. Det är därför jag själv går dit. Jag kommer att fortsätta att gå dit och uppmanar alla andra att också göra det. Det räddar liv dagligen.

Men jag måste ändå säga att jag tycker att det verkar vara en obegriplig myndighet (om det ens är en egen myndighet, vad jag förstår är de inte det utan en del av sjukvården i varje landsting som kontrolleras av Socialstyrelsen, här kan jag ha fel dock).

De har försökt göra det lättbegripligt att hämta information på deras hemsida men misslyckats, till exempel kring frågan om antidepressiv medicin och hur själva organisationen är uppbyggd.

Dessutom reagerade jag när jag var där på att de inte kunde slå i mina journaler. Eftersom jag gjort en gastroskopi för ett tag sedan var vi tvungna att veta när (man måste vänta sex månader efter ett sådant ingrepp), det kunde de inte ta reda på ens med mitt godkännande. Är de inte en del av sjukvården?

Sedan undrar jag varför organisationen är regionalt knuten (landstinget sköter blodgivningen), när blod ifrån Södermanland och blod från Lappland är samma sak. Blodtillgången måste ju rimligtvis jämnas ut mellan regionerna, om Södermanland har blod över och Lappland saknar utgår jag ifrån att man skickar blod till Lappland. Trots det är det till exempel inte alltid man kan lämna blod i ett annat län än sitt eget:

”I allmänhet kan du byta inom ett län och fortsätta ge blod utan att först behöva ta prover som om du vore en ny blodgivare. Samma gäller även mellan vissa län, där man även vid tillfälligt besök kan ge blod (vi kallar det gästblodgivning). De här möjligheterna byggs ut efterhand. Du kan inte växla mellan olika länder i Norden.”

Till sist blir jag lite mörkrädd när man mejlar från en Gmail-adress, det känns oseriöst av en offentlig förvaltning att använda sig av Gmail.

***

Hoppas att det här var svar på frågan ifall man kan lämna blod med antidepressiv medicin, mina högst personliga åsikter om blodcentralens brister slank med. Hoppas det inte gjorde något, hej då!

Nu börjar det hända saker med boken. Även om jag har bloggat här hela sommaren har det varit tunt med nyheter kring själva boken. Nu har jag äntligen lite mer att berätta inför våren, bland annat har vi spikat titeln!

Jag har fem härliga nyheter om boken, här har ni dem:

1. Titeln spikad!

Som rubriken avslöjar blir titeln ”Panikångest och depression – frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar”. Vi ville att titeln skulle bli så tydlig det bara går och jag tror att vi lyckades med det.

2. Förord av Arvid Lagercrantz!

Vissa av er känner redan till det här, jag har till exempel skrivit om det på Twitter: förordet till boken har den legendariske författaren och journalisten Arvid Lagercrantz skrivit. Han är själv bipolär sedan mer än 50 år tillbaka och berättar i förordet personligt och naket om sjukdomen, medicinerna, sjukhusvistelserna och hur han lyckades bli vd på Sveriges Radio trots sin bipolära sjukdom.

Ur Arvid Lagercrantz förord:

”Den som vill få en snabb och kortfattad översikt av psykisk ohälsa ska läsa den här boken. […] En stor del av tillfrisknandet består i att få kontroll över sig själv, och den som vet mer om sin sjukdom har kommit en bit på väg.”

3. Fem nya frågor!

Nu är även själva bokmanuset klart. Förutom att jag och min redaktör Eva Frisendahl har finslipat alla frågor och gjort dem ännu bättre, så har vi lagt till fem nya frågor! Totalt blir det alltså 60 frågor istället för 55, och de nya frågorna och svaren är väldigt bra precis som de andra.

Nu när manuset är klart kan jag ge er alla frågor som kommer att vara med i boken, jag har lagt upp dem här om ni vill läsa.

4. Köp boken signerad direkt på nätet!

Jag har öppnat en webbshop som gör att alla som vill köpa boken signerad kommer att kunna göra det direkt av mig på nätet. Webbshopen kommer att ligga på min egen sajt textbearbetning.se (kanske även här i bloggen). Man kan betala med de flesta kredit- och betalkort (MasterCard, VISA, Amex etc.) eller med sitt PayPal-konto. Signering och personlig hälsning utan extra kostnad så klart!

5. Förboka redan i höst!

Det är många som hör av sig och frågar när boken släpps, där kan jag tyvärr inte ge några nyheter just nu. Boken har inget releasedatum än, men den kommer någon gång i vår (jan – april är vårsäsong i bokbranschen). Däremot kommer man att kunna förboka boken redan under hösten, även signerad. Jag återkommer med alla datum för boken framöver.

***

Där har ni de nyheter jag kan släppa just nu. Det är mycket annat på gång kring boken, så mycket kan jag säga. Intresset är väldigt stort och jag tror faktiskt inte att jag kommer att göra någon besviken. Jag kommer att lägga upp lite kommentarer och omdömen från det fåtal personer som redan har fått läsa boken här snart.

***

Tack också för alla glada tillrop på Twitter förresten! Jag heter c_dahlstrom där om ni vill skriva någonting till mig.

Hej då!

En vanlig fråga som den som drabbats av panikångest ställer sig är: Varför får man panikångest? Svaret är att panikångestattacker kan drabba vem som helst som en reaktion på stress, men kan också vara ett av symtomen för de flesta ångestsjukdomarna. 

Panikångest är en stressreaktion, men vad som orsakar en panikångestattack kan variera mycket. Det kan dels vara ett symtom på en ångestsjukdom, till exempel är det vanligt att personer med social fobi får panikångestattacker, men det kan också handla om enstaka panikattacker som bara är ett tecken på att man har stressat för mycket på jobbet till exempel.

Faktum är att så mycket som var tredje person har haft en panikångestattack det senaste året, de flesta förstår nog inte ens att det är panikångest. De får bara en väldigt obehaglig reaktion i kroppen som de inte förstår sig på och glömmer det sedan. Innan jag själv fick paniksyndrom hade jag en eller ett par panikattacker några år tidigare som jag först så här i efterhand förstått att det var just det.

Även om man får panikattacker som ett symtom på en ångestsjukdom är det stress som är orsaken, men i en annan bemärkelse. Personer med social fobi kan till exempel få panikångestattacker i en pressad social situation som man känner sig obekväm i, då är det själva situationen som är den utlösande stressen (eftersom personen med social fobi uppfattar den så).

Kamp/flykt-reaktionen

Panikångestattacker är i grunden en helt naturlig reaktion på någonting hotfullt. Reaktionen kallas för kamp/flykt-reaktionen, en slags urtida försvarsmekanism som aktiveras vid extrem fara.

Tänk dig till exempel att du plötsligt står framför ett lejon (som våra förfäder kunde råka ut för), eller att en person hotar dig med kniv. Då skulle förmodligen din reaktion vara ungefär samma som vid en panikångestattack: hjärtklappning, svettningar, yrsel och andnöd.

De här kroppsliga symtomen är rimliga i det läget. Kroppen spänner sig, hjärtklappningen gör att kroppen blir bättre syresatt för att kunna slåss eller fly, andningen blir djupare och snabbare för att man ska andas in mer syre, och så vidare. Problemet är att panikångestattacker är orsakade av ”modern” stress, men att kroppen ändå reagerar med den uråldriga stressreaktionen.

Panikångestattacker är ett vanligt symtom vid flera ångestsjukdomar (paniksyndrom, social fobi, PTSD etc.) Dessutom finns det en stor samsjuklighet mellan de olika ångestsjukdomarna. Om man har GAD är det till exempel vanligt att man har social fobi också.

I frågan Varför får man panikångest? i min bok kan du läsa mer om varför man får panikångest, lära dig mer om kamp/flykt-reaktionen samt läsa om samsjukligheten mellan de olika ångestsjukdomarna. I boken finns också nitton andra frågor med svar om panikångest, tjugotvå frågor om psykisk ohälsa i allmänhet och arton frågor om depression.

När man drabbas av depression är det viktigaste att man söker professionell hjälp, men vad kan man göra själv? Depression har likt de flesta typer av psykisk ohälsa en koppling till vår fysiska hälsa: hur vi sover, äter, motionerar och ifall vi missbrukar droger (inklusive alkohol) påverkar hur vi mår.

Innan jag går in på vad man kan göra själv när man hamnar i en depression vill jag verkligen förtydliga igen: sök professionell hjälp! Depression är en sjukdom, som visserligen många gånger går över av sig själv men som kan och bör behandlas med exempelvis psykoterapi och läkemedel.

Det finns effektiva behandlingar, jag vet eftersom jag själv har gått i terapi och fortfarande äter antidepressiv medicin. Det är hur många som helst som får hjälp, både av psykolog och av läkemedel. Det finns även andra behandlingar som är effektiva, som elbehandling till exempel. I min bok har jag bland annat en fråga som heter Vilka behandlingar finns mot depression? och en som heter Vilket fungerar bäst: medicin eller terapi? om du vill läsa mer om vilka behandlingar som har vetenskapligt stöd för sin effekt.

Med det sagt så finns det vissa livsstilsval man kan göra för förbättra sina odds mot depression. I boken finns en mer utförlig beskrivning av dem under frågan Vad kan man göra själv?, men jag tänkte ändå ge er några tips i väntan på boken (om den inte är utgiven redan när du läser detta förstås).

Tips: depression – vad kan man göra själv?

1. Motion och träning

Forskning visar att regelbunden träning hjälper mot olika typer av depressions- och ångestbesvär.

Själv tränar jag minst fyra gånger i veckan när jag är frisk. Jag tycker att konditionsträning påverkar mitt humör positivt mer än exempelvis gym och styrketräning. Men man är ju fåfäng också, därför är det ungefär 50/50 mellan gym och kondition för min del.

2. Sömn

Sömn och psykisk hälsa är intimt förknippade. För människor med bipolär sjukdom till exempel kan svårigheter att sova vara ett tidigt tecken på en mani, sömnbrist kan också utlösa en mani. Sömnsvårigheter är också vanliga vid depression.

Jag sover dåligt i perioder och märker direkt att mina depressiva drag förstärks av för lite eller för dålig sömn. Jag tycker att det är viktigt att ha svalt och skönt och att det är riktigt mörkt i mitt sovrum. Jag tänker till exempel också på att inte äta för sent eller träna för sent så att jag är uppe i varv. Spelar jag fotbollsmatch för sent på kvällen somnar jag alldeles försent (men oftast sover jag djupare efter en fotbollsmatch när jag väl somnar).

3. Alkohol och droger

I frågan i boken skriver jag om olika studier som har gjorts på sambandet mellan depression och alkohol. Det är riktigt intressanta siffror som får en att tänka efter.

Sedan jag fick min depression har jag skurit ner nästan helt på alkoholen. På sätt och vis är det skönt, och jag vet att jag inte pallar bakfylleångesten, men jag saknar det också.

4. Mat

Även här finns det intressant forskning som har undersökt sambandet mellan vad vi äter och i vilken utsträckning vi drabbas av depression och ångest. I boken skriver jag bland annat om studier som har undersökt snabbmat, japansk mat och västerländsk mat.

Överlag kan man säga att nyttig mat (frukt, grönsaker men även rött kött och fisk) är bättre, samt att processad mat och liknande är sämre. Mer om det i boken, men jag kan ändå säga att jag själv försöker att äta så bra mat som möjligt.

Jag äter till exempel aldrig frysta färdigrätter, försöker att undvika socker och snabbmat och äter så mycket frukt och grönsaker som möjligt. Sedan unnar jag mig flottig och onyttig mat ibland för att jag tycker om det också, jag blir inte lycklig av att leva för kontrollerat heller.

Jag ska säga att det här området är ett område där forskningen har kommit igång på riktigt först de senaste fem åren eller så, men de studier som finns är riktigt intressanta.

Där har ni några tips om vad man kan göra själv, om ni vill läsa mer finns det att läsa om i boken. Och för sista gången: sök hjälp för bövulen

Det kan kännas som att man håller på att dö eller bli galen, men är panikångest farligt? Nej, panikångest är inte farligt. Det värsta som kan hända rent fysiskt är att man kräks eller svimmar.

Jag vet hur det känns att få en panikångestattack, jag har fått hundratals genom åren även om det var några år sedan sist nu. Det går verkligen inte att beskriva hur hemskt det känns, men faktum är att det är helt ofarligt att få en panikångestattack.

I min bok har jag en fråga som heter Är panikångestattacker farliga?, där skriver jag bland annat att det värsta som kan hända rent fysiskt är att man kräks eller svimmar. Att man kräks av panikångestattacker är dessutom mycket ovanligt och även det är helt ofarligt. För att svimma krävs att blodtrycket faller drastiskt, under en panikångestattack när sympatiska nervsystemet är i full gång ökar istället blodtrycket. Det är därför mycket ovanligt att man svimmar av panikångest.

Jag själv har många gånger känt att jag är på väg att kräkas eller svimma när jag har haft panikångest, särskilt spy eftersom man blir så illamående. Trots det har jag ALDRIG spytt eller svimmat av panikångest. Det finns de som gör det men det är som sagt mycket ovanligt och dessutom ofarligt.

Panikångest är inte farligt!

När man lär sig att panikångestattacker är ofarliga försvinner nästan hela rädslan och man har tagit ett stort steg mot att bli frisk. Jag vill poängtera att man verkligen måste köpa det rakt av: förstå helt och fullt, både intellektuellt och i hjärtat, att panikångest är ofarligt. Det är då man börjar bli bättre. Jag poängterar detta eftersom det tog lång tid efter det att jag själv läste att panikångest var ofarligt till dess att jag VERKLIGEN förstod det.

I min bok skriver jag mer om detta och alla andra frågor som jag själv velat få svar på när jag blev sjuk, då hade jag kunnat bli frisk mycket snabbare. Frågan Är panikångestattacker farliga? finns i panikångest-avsnittet av boken.

Varje gång jag ska förklara för någon hur en panikångestattack känns märker jag att min beskrivning är otillräcklig. Jag pratar om att det känns som om att man ska dö eller förlora förståndet, att bröstkorgen värker och krymper så att man får svårt att andas, att jag svettas och darrar, att det sticker i armarna, att jag blir yr och att det hela känns overkligt.

Ändå känns det o-m-ö-j-l-i-g-t för mig att verkligen få någon att förstå hur det känns. Det går helt enkelt inte att beskriva hur jävla obehagligt det är. När man däremot beskriver för någon annan som har haft en panikångestattack fyller man ofta i varandra ivrigt eftersom man vet att den andre verkligen förstår.

I min bok beskriver jag i varje fall en panikångestattack under frågan ”Vad är en panikångestattack?” på följande sätt:

”Panikångestattacker kommer plötsligt och når oftast sin kulmen inom några minuter, men kan vara både längre och kortare. Symtom som kan uppstå vid en panikångestattack är bland annat följande:

• Panik
• Rädsla
• Andnöd
• Yrsel
• Hjärtklappning
• Svettningar
• Domningar eller stickningar
• Darrningar och skakningar
• Kvävningskänslor
• Smärtor i bröstet
• Illamående
• Frossa eller värmekänslor
• Rädsla för att tappa kontrollen”

Det här är alltså de vanligaste symtomen vid en panikångestattack. Alla som drabbas av panikångest får inte alla symtom, men alla panikångestattacker har åtminstone ett par av de här symtomen.

Hjärtklappning är till exempel mycket vanligt. Det var ett av de värsta symtomen för mig personligen. Jag älskar att träna och springer ofta i skogen eller spelar fotboll för att må bra. När man då får hjärtklappning även när man inte idrottar alls, och därför börjar förknippa det med panik och sjukdom, så är det lätt att man slutar träna på grund av panikångesten.

Mitt tips till den som upplever samma sak är att inte göra det. Träning är en av de saker som gör att man mår bra överlag. Jag trappade upp min träning sakta och försökte att bortse från hjärtklappningen, läs mer om panikångest och träning på länken. Tillsammans med att jag läste på om panikångest och vad en panikångestattack är för någonting blev jag lugn och kunde börja träna igen.

Det låter förmodligen enklare än det är, och de KBT-terapier jag gick i hjälpte mig säkert mycket, men överlag är det bara det som gäller: att inte ge upp utan att ge sig fan på att man ska kunna träna igen. Panikångestattacker är obehagliga, men HELT ofarliga. Om du är mycket rädd för att du kanske har ett hjärtfel eller liknande kan du gå till en hjärtspecialist och kolla upp det, det gjorde en tjej som jag gick i gruppterapi med och blev av med sin rädsla.

Ja, det var allt för idag, nu ska jag ta helg! Ta hand om er därute! Förresten: om du vill köpa min bok om panikångest och depression (Sveriges mest sålda bok om ångest sedan den släpptes) finns den signerad eller på Bokus, Adlibris, CDON.com med flera. Läs gärna omdömen och betyg om den här.