Christian Dahlström föreläsning – boka föreläsning med Christian Dahlström

Föreläsning med Christian Dahlström – Årets folkbildare och en av Sveriges mest anlitade föreläsare om psykisk ohälsa.

Christian Dahlström har utsetts till Årets folkbildare 2019 och är en av mest anlitade föreläsare inom psykisk ohälsa. Christian har föreläst i hela landet sedan 2014 och har gjort hundratals föreläsningar om psykisk ohälsa, depression och ångest. Inlägget innehåller betalt samarbete med Bokus.

Om Christian Dahlström

Christian Dahlström (f. 1985) är civilekonom och journalist och har vunnit en rad prestigefulla priser för sin bevakning av psykiatrin i Sverige. Hans granskningar av charlataner inom psykisk ohälsa och dokumentärer om psykiatrihistorien har fått stort genomslag i SVT, SR, TV4, Expressen, SvD, DN och en rad andra stora medier. De publiceras i podden Sinnessjukts särskilda Dokument-serie på Patreon.

Bakom engagemanget finns en personlig historia av depression och panikångest, men även en uppväxt med en schizofrenisjuk missbrukande mamma, vilket han har beskrivit i boken ”Kalla mig galen: berättelser från Psyksverige” (Ordfront, 2017). Han har också skrivit den bästsäljande faktaboken ”Panikångest och depression: frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar” (Natur och Kultur, 2014) som bland annat rekommenderas av 1177.se.

Christian föreläser på vårdkonferenser och för yrkesarbetande inom psykiatrin, men även för allmänheten under kommunala psykiatridagar, för elever på skolor – eller på företag och organisationer som vill lyfta frågan om psykisk ohälsa. Hans uppskattade föreläsning om psykisk ohälsa, depression och panikångest handlar både om hans personliga erfarenheter och om vetenskapen bakom psykiska sjukdomar – där hans erfarenheter av intervjuer med några av världens främsta forskare i olika fält inom psykiatrin ger honom en perfekt blandning av fakta och egen erfarenhet.

Christian Dahlström föreläsning – boka nu

En föreläsning med Christian Dahlström är perfekt både som inspirationsföreläsning för allmänheten och som fortbildning för professionella. Under 75-90 minuter berättar han om:

• Egna erfarenheter av psykisk ohälsa
• Grundläggande fakta om psykisk ohälsa
• Vetenskap i psykiatrin
• Stigmatisering och kampen mot tabu

För att boka en föreläsning med Christian Dahlström, gå in på länken och fyll i dina uppgifter.

Jag föreläser om psykisk ohälsa fyra gånger under våren, i Västerås, Göteborg, Stockholm respektive Örebro. Min föreläsning handlar främst om depression och ångest utifrån mina egna erfarenheter, men även om vetenskapen och fakta kring psykisk sjukdom, samt en hel del om tabut kring psykisk ohälsa och varför det är viktigt att bryta.

Vill du veta mer om min föreläsning om psykisk ohälsa kan du göra det på länken, där hittar du mer om innehållet, omdömen och betyg från mina tidigare föreläsningar, mina slides, en videoinspelning från min föreläsning på Umeå universitet som ABF gjorde, samt prislista och mycket annat.

FÖRELÄSNING OM PSYKISK OHÄLSA, DEPRESSION OCH ÅNGEST

Min nästa föreläsning går i Västerås nästnästa tisdag den 13 mars klockan 18.00-19.45. Den är öppen för allmänheten och det är dessutom fritt inträde, läs mer på länken:

https://www.facebook.com/events/195632891020498

Självklart tar jag med mig mina böcker som du kan köpa av mig signerade om du vill, efter föreläsningen.

Föreläsningen i Göteborg (15 mars) är för ett privat företag, Stockholmsföreläsningen är på Skolsköterskekongressen på Stockholmsmässan (19 april), och i Örebro är det på Örebro universitet (20 april) och anordnas av Örebro studentkår, osäker på om den är öppen för allmänheten eller om det bara är för studenter. Håll utkik!

Om du vill boka mig som föreläsare kan du göra det antingen direkt på länken, eller via Athenas, Talarpoolen, Talarforum och Holmbergs talare.

För er som inte hade möjlighet att komma på föreläsningen kan ni se den här nedanför (jag börjar föreläsa efter 19 minuter. Tack ABF Umeå för videofilmningen.

Efter föreläsningen var det frågestund och sedan boksignering och lite surr med enskilda besökare som ville byta några ord. I fikapausen blev jag för övrigt intervjuad av Pia Diaz Bergner från P4 Västerbotten, lyssna här:

I onsdags var jag i Norrköping och föreläste om depression och panikångest på deras psykiatriska vecka inför 150 personer. Det var min första större föreläsning på egen hand och det gick otroligt bra faktiskt. Jag hade rejäl ångest inför av lite olika anledningar, men väl där presterade jag verkligen grymt bra vilket känns skönt att kunna göra även om man inte är på topp.

Jag berättade om min uppväxt, hur jag fick panikångest (paniksyndrom) och depression och vad som fick mig på fötter igen. Jag berättade även om vetenskapen bakom de här folksjukdomarna, bland annat om stress/sårbarhets-modellen och om biologin och genetiken bakom framför allt depression.

Efter föreläsningen, som var 75 minuter ungefär, fick publiken ställa frågor. Jag fick många bra frågor, det var bara någon eller kanske två som jag hade svårt att svara på. Efter frågestunden sålde jag min bok om depression och panikångest och de gick åt som smör i solsken, alla överöste mig med beröm för föreläsningen och jag mådde genast lite bättre.

Jag har arbetat hårt på den här föreläsningen, så insatserna var höga för mig. Nu vet jag att föreläsningen är riktigt bra och att jag kan leverera den, så inför nästa gång krävs inte alls lika mycket arbete. Och förhoppningsvis inte lika mycket ångest heller.

Om ni vill boka mig kan ni höra av er till Talarpoolen.

I höst kommer jag att föreläsa om depression, ångest och psykisk ohälsa i allmänhet. Min föreläsning om depression, ångest och psykisk ohälsa kommer att utgå från min egen sjukdomsperiod, erfarenheter som patient inom psykiatrin och min bästsäljande bok om depression och panikångest. Jag tar upp mina personliga erfarenheter och varvar det med fakta, vetenskap och även lite diskussion om stigmatisering och tabu.

Redan i våras hade jag tre föreläsningar i ämnet, varav en var en intervju och frågestund på Stockholms Stadsbibliotek med Aftonbladets Kerstin Alex som intervjuare (bilden). Det var i samband med releasen av min bok om depression och panikångest. Det blev fullsatt, över hundra personer kom trots nästan obefintlig marknadsföring.

Efter det blev jag kontaktad av Sveriges största talarförmedling Talarforum som hade fått förfrågningar från kunder som ville boka mig. Därför har jag tagit fram en föreläsning om depression, ångest och psykisk ohälsa som jag kommer att köra i höst. Än så länge har jag bara en föreläsning om depression och ångest inbokad på en större konferens, men det kommer att bli fler. Förhoppningsvis kommer jag även att göra lite framträdande på bibliotek också.

För att boka mig som föreläsare om depression, ångest och psykisk ohälsa (föreläsningen kan anpassas lite efter vad som efterfrågas): mejla mig eller Helena Vågberg på Talarforum:

I tisdags hade jag en föreläsning om depression och panikångest på Stockholms stadsbibliotek med anledning av att min bok ges ut om en vecka. Det blev fullsatt till slut och en riktigt trevlig kväll. Tack till alla som kom!

Efter en kort presentation av biblioteket blev jag intervjuad i cirka 40 minuter av Kerstin Alex som ställde frågor om boken. Det var riktigt intressanta och bra frågor som jag svarade på så gott jag kunde. Hon frågade bland annat om varför jag skrev boken och lite om varför jag tar upp de olika frågor som jag gör.

Publiken fick också chans att ställa sina frågor när vi var klara och det kom en hel del frågor som handlade mycket om mediciner men också om sambandet mellan genus och psykisk ohälsa vilket jag ärligt talat inte är jättepåläst på. Jag tror jag svarade helt okej på den frågan i varje fall, hoppas det.

Jag stannade kvar länge efter föreläsningen och pratade med människor i publiken som ville ställa ytterligare frågor eller diskutera någonting jag pratat om. Vi sålde också signerade exemplar av boken.

Allt som allt är jag otroligt nöjd med den här fina kvällen på Stockholms stadsbibliotek, alla var väldigt vänliga och verkade intresserade av ämnet. Tack till alla som kom trots att det var en fin vårkväll utanför bibliotekets väggar. Hoppas att vi ses snart igen!

Nästa vecka på tisdag 11/3 kl. 18.30 kommer jag att stå på scen på Stockholms stadsbibliotek och prata om min bok om panikångest och depression. Det blir jag och Kerstin Alex som pratar om boken och om panikångest och depression i största allmänhet.

Efteråt kommer alla som vill kunna beställa signerade böcker och ställa frågor till mig. Det kostar ingenting att komma och titta, vill ni veta mer kan ni läsa mer här.

Det vore jättekul om vi blev några stycken så jag slipper stå där själv och orera, men även om det bara kommer en enda människa så kommer jag att köra stenhårt. Välkomna!

Jag fick ett mejl häromdagen av en kille som heter Emanuel Nilsson. En 22-årig entreprenör som gick in i väggen för drygt ett år sedan, som 21-åring. Han har nyligen börjat blogga om utbrändhet och entreprenörskap på emanuelnilsson.se och föreläser även om utbrändhet.

Utbrändhet är ett viktigt ämne att prata om eftersom det har ökat så oerhört mycket de senaste tjugo åren. Läs mer om det i mitt blogginlägg om utmattningssyndrom
som jag skrev här för ett tag sedan. I min bok om panikångest och depression skriver jag även om utmattningssyndrom, bland annat i frågan ”Är stress kopplat till psykisk ohälsa?”

Att gå in i väggen redan vid 21 års ålder är nog relativt ovanligt men att vara ung och utbränd är nog betydligt vanligare idag än för tjugo år sedan. Även om jag alltid uppmanar folk att starta företag så är det nog lätt att bli överambitiös när man är i den åldern, har man gott självförtroende när man slutar gymnasiet (vilket jag också hade, i varje fall i den bemärkelsen) så ser man inte problem och faror längs vägen, man ser bara möjligheter. Det är ofta ens största tillgång men också ens största belastning – man låter sig inte slås ned av ett nej men lyssnar inte heller på kroppens signaler och har inga tidigare misslyckanden att dra lärdom av.

Här kan ni lyssna på en intervju med Emanuel:

Tack för mejlet Emanuel, lycka till med ditt framtida entreprenörskap och hoppas att du lyckas hitta en bra avvägning mellan ambition och återhämtning! Till er andra: gå in och läs Emanuels blogg.

Jag satt och funderade över vilka situationer man får panikångest i oftast. När jag hade paniksyndrom med agorafobi fick jag panikattacker i väldigt specifika situationer, panikångest hos frisören var till exempel inte ovanligt. Nu får jag nästan aldrig panikattacker längre, men jag har skrivit en lista över de situationer då det hände oftast.

Jag skriver mycket om panikångest i min bok om panikångest och depression, men det mesta handlar om vilka behandlingar som är bäst, var man kan söka hjälp, hur många som drabbas, vad panikångest beror på och så vidare. Det är så klart viktigare egentligen, men jag hade gärna fått med mer om var och hur man får panikångest. Därför tänkte jag att jag skulle ge lite exempel på situationer man får panikångest i här i bloggen istället.

Listan är i ungefärlig inbördes ordning, med de värsta situationerna först, men alla de här situationerna har jag haft panikattacker i. Panikångest hos frisören, i klassrummet, i flygplanet, på arbetsintervjuer och på biografer – en härlig mix av ångest helt enkelt. Nu kör vi!

1. Muntlig presentation/hålla tal

Att ha en muntlig presentation inför klassen eller hålla tal på ett bröllop, en fest eller på en middag är en klassisk situation där många får panikångest eller tror att man ska få det.

Min erfarenhet: När min brorsa gifte sig kände jag mig manad att hålla ett tal. Det här var för typ fem år sedan när jag fortfarande hade svåra problem med panikattacker, vilket gjorde att jag hade sådan sjuk förväntansångest inför talet flera månader i förväg. Talet gick bra, jag var väldigt nervös vilket säkert syntes, men jag klarade av det och blev så jävla stolt efteråt.

Att hålla tal är någonting som jag fortfarande idag tycker är jobbigt. Jag gillar inte att stå i centrum, men vet att det går att träna bort hyggligt. Nu har jag varit med i direktsänd radio inför publik bland annat, så jag försöker inte låta det stoppa mig. Det går att komma över.

2. Resa i flygplan

Att resa överhuvudtaget är riktigt jobbigt för många som har panikångest, särskilt om man har agorafobi (torgskräck). Det är ofta med i toppen över paniksituationer och jag har träffat många som helt enkelt slutat resa utanför sin egen stad på grund av rädslan för panikattacker. Att resa är jobbigt, att göra det i flygplan är nästan alltid värst eftersom man är så instängd.

Min erfarenhet: Jag har skrivit om det här i bloggen förut (läs det tvådelade inlägget: resa med panikångest), att resa var länge omöjligt för mig. Jag flög inte mellan typ 18-24 år eftersom jag var rädd för panikångest och att mina öron skulle paja (vilket de gjort en gång när jag flög från Köpenhamn). Sedan dess har jag metodiskt arbetat bort min flygrädsla och reseångest, nu har jag nästan inga problem alls och har varit i Thailand, USA, Kenya och nästan överallt i Europa.

3. Gå på arbetsintervjuer

Att gå på arbetsintervju är inte bara jobbigt för panikångestdrabbade, men panikångest bidrar till en extra dos av obehag så klart. Det är någonting med den formella tonen, att man känner sig granskad och instängd som gör det jobbigt tror jag. Särskilt för agorafobiker.

Min erfarenhet: Eftersom jag är egenföretagare slipper jag arbetsintervjuer nuförtiden, men jag har många liknande situationer som jag inte hade pallat med om jag haft panikångesten kvar. Till exempel kundmöten där jag förväntas hålla presentationer eller lägga fram planer och sälja in mina tjänster. Jag hatar arbetsintervjuer fortfarande, men jag känner panikångestdrabbade som går på arbetsintervjuer och klarar av det ändå.

4. Gå till frisören

Det här kanske låter sjukt. Men att få panikångest hos frisören är inte ovanligt. Återigen är det ofta om man är agorafobiker (har torgskräck) som det blir extra jobbigt. Panikångest hos frisören känns jobbigt eftersom man inte kan gå därifrån. Man vet att man måste sitta still och dessutom konversera med en okänd människa.

Min erfarenhet: När jag hade panikångest var det här en av mina skräcksituationer. Det satt dessutom i länge, långt efter att min panikångest hade börjat släppa i andra situationer levde den här skiten kvar. Panikångest hos frisören, och särskilt inför, gjorde att jag ofta gick runt och var ful i håret. Nu är jag snygg igen!

5. Gå på föreläsning/bio/teater

Att sitta instängd på en stolsrad på en föreläsning, biograf eller teater när man har panikångest är ingen höjdare. Man känner att man har allas blickar på en om man skulle behöva gå därifrån. Man fruktar de besvärade blickarna hos dem som måste resa på sig när man ska gå förbi.

Min erfarenhet: Panikångest på föreläsningar, biografer och teater begränsade mitt liv otroligt mycket när jag hade paniksyndrom. Jag har skrivit om det här i bloggen tidigare, särskilt biografer gjorde mig panikslagen nästan varje gång. Nu går jag på bio så ofta jag kan och känner inte ett skit av paniken längre.

Många (läs: alla) av de här situationerna har med agorafobi att göra. Jag skriver om agorafobi i min bok om panikångest och depression, läs också mitt blogginlägg ”Så blir man av med Agorafobi”.

Och kom ihåg: du KAN bli frisk!

I tisdags var jag på föreläsning på ABF-huset i Stockholm, där författaren och föreläsaren Rebecca Anserud berättade om sin bipolära sjukdom. En väldigt bra föreläsning som balanserade mellan hopp och förtvivlan.

Många som har bipolär sjukdom känner nog redan till Rebecca Anserud som är en 26-årig tjej från Umeå som har skrivit boken ”Mitt bipolära hjärta” som jag skrev ett blogginlägg om här för några veckor sedan. Om ni inte redan har läst den boken borde ni verkligen göra det.

I tisdags var hon alltså på ABF-huset här i Stockholm och höll en 1,5-timmes föreläsning om sin bipolära sjukdom. Hon berättade i kronologisk ordning om hur hon blev sjuk i tonåren, hur hon föll ned i depression och hamnade i manier och var nära att gå under innan hon fick sin diagnos.

Det var när hon läste i en psykologibok om manodepressivitet (ett annat ord för bipolär sjukdom) som hon fattade vad hon råkat ut för. Hon berättar att hon läste sidan flera gånger och kände igen sig så väl att hon nästan med en gång förstod att det var bipolär sjukdom hon led av.

Att hon fick sin diagnos ledde dock inte till en spikrak väg mot att må bättre och få kontroll på sin sjukdom. Hon visar upp en lista på 35 mediciner som hon har testat och berättar vilka av dem som gjorde henne sjukare, vilka som fungerade någorlunda och vilka hon fortfarande tar. Hon berättar även att hon varit intagen ett tjugotal gånger under sina svåra skov.

Föreläsningen var både personlig och allmän, sorglig och rolig, känslomässig och informativ. För den som vill veta mer om bipolär sjukdom tycker jag att ni ska gå och titta på någon av Rebeccas föreläsningar. Nästa stopp för henne är Jönköping, men hennes företag Psykepedia anordnar konferenser över hela landet, läs mer här.

Det var inte bara en tillfällighet att jag gick på Rebeccas föreläsning, hon och jag kommer att starta ett jättespännande projekt snart som jag lovar att återkomma till här i bloggen. Vi passade på att fotograferas utanför ABF-huset inför det projektet eftersom Rebecca bor i Umeå och inte är i Stockholm så ofta.

***

Häromdagen fick jag även ett telefonsamtal från Anne som har grundat UDDA!, som är en nystartad organisation som vill göra det mer okej att prata om depression och mediciner. UDDA! står för Ung Depression och Dess Anhöriga och verkar vara en toppenorganisation. Jag ska träffa Anne i veckan, det ska bli jättespännande att höra vad hon och de andra tjejerna som startat UDDA! har tänkt göra för att bli av med tabun. De verkar vara ett gäng skarpa och kreativa människor som det ska bli väldigt spännande att följa. Heja UDDA!

Jag kommer att skriva mer om dem här i bloggen vad det lider, så länge får ni gärna gå in på deras sajt, där kan ni läsa mer om deras organisation och vad de står för!

Som vanligt har jag inte fått betalt av någon för att skriva det här eller något annat inlägg i bloggen. Psykepedia och UDDA är två bra organisationer som jag tycker att ni ska stötta om ni har möjlighet.

En av de viktigaste frågorna i min bok om depression och panikångest är: Hur uppstår en depression? I det svaret skriver jag om Robert Sapolsky, som är en amerikansk forskare och författare. Han är för professor i biologi, och professor i neurologi och neurovetenskap vid Stanford University. Jag tänkte ägna det här blogginlägget åt att tala lite om den föreläsning som jag refererar till i svaret. Föreläsningen finns på Youtube, jag har klistrat in klippet längst upp så att du kan titta på det om du vill.

I föreläsningen går Robert Sapolsky igenom depressionens orsaker, symtom och hur behandling av depression har utvecklats under andra delen av 1900-talet. För att besvara frågan ”Vad är depression?” använder han lite humor, han säger:

”Om jag var tvungen att definiera depression i en mening skulle jag säga: det är en biokemisk sjukdom med en genetisk komponent, påverkad av tidiga händelser i livet, där någon inte längre kan uppskatta solnedgångar.” (Min egen översättning, originalcitaten på engelska hittar du längst ned i inlägget)

Personligen tycker jag att det är den bästa definitionen av depression jag har hört. Sapolsky är otroligt duktig på att konkretisera avancerad forskning och göra den begriplig för vem som helst. Dessutom har han humor och den där entertainergenen som alla amerikaner tycks ha från födseln.

Ett genomgående tema i föreläsningen är att han på ett mycket övertygande sätt förklarar varför depression är en lika biologisk sjukdom som exempelvis typ 1-diabetes. Han är dock noga med att understryka att man inte kan förstå depression som sjukdom om man inte förstår både den biologiska och den psykologiska dimensionen av depression.

”Det jag ska prata om idag är två till synes mycket olika områden som jag ska knyta ihop i slutet. Den viktigaste poängen här är att om du bara undersöker ett av dessa två områden så kommer du inte att förstå sjukdomen överhuvudtaget. Det första området handlar om vad biologi har att göra med depression, andra området vad psykologi har att göra med det.”

Det här är viktigt. Att förstå att depression har både psykologiska och biologiska/genetiska komponenter, och att dessa samspelar, är avgörande för att förstå vad en depression egentligen är.

Sapolsky går sedan igenom vad som är utmärkande för depression som sjukdom. Oförmågan att känna glädje och njutning är det viktigaste menar han, och säger att det är detta som gör depression till en så allvarlig sjukdom. Han jämför med cancer och säger att även människor med oerhört svåra sjukdomar, till och med dödliga, ofta har förmågan att hitta glädje och mening. Något som deprimerade inte har.

”Människor har en häpnadsväckande förmåga att hitta glädje i de mest osannolika källor man kan tänka sig. Så, vad kan vara värre än en sjukdom vars främsta symptom är oförmågan att känna glädje? Följaktligen, i toppen av listan: anhedoni. Hedonism betyder strävan efter njutning. Anhedoni betyder oförmåga att känna glädje. Det är vad depression handlar om.”

Även detta har han så klart alldeles rätt i. Trots att depression är en sjukdom som tar sig väldigt olika uttryck är anhedoni, oförmågan att känna glädje, det mest utmärkande och vanliga symtomet. Den minsta gemensamma nämnaren kan man säga.

Han går sedan igenom det han menar är de viktigaste symtomen för depression (som står på whiteboardtavlan bakom honom i klippet):

• Anhedoni
• Sorg
• Skam/skuld
• Självskadebeteende
• Psykomotorisk retardation (Allting är utmattande: att tänka saker, att göra saker. Sapolsky tar som exempel att tvätta kläder: Var är tvättkorgen? Har jag bokat tvättid? Har jag sköljmedel? Allting känns som ett stort hinder.)
• Vegetativa symtom (Sömn, aptit, stresshormoner)

De här symtomen bygger han sedan resten av föreläsningen på. Mycket av tiden går alltså åt till att förklara hur tydliga biologiska förklaringar depression har, och varför det är svårt för dem som inte har depression att skilja på egentlig depression och vanlig sorg och deppighet.

”Det är en förrädisk känsla, eftersom vi alla har perioder av att vara deppiga och komma ut i andra änden helskinnade. När man tittar på folk som istället går ner i depression och stannar där nere nästan som förlamade, då finns det alltid en liten röst mellan raderna som tänker: ’Kom igen, ta dig samman, vi alla måste ta itu med sådana problem!’ Jag kommer att argumentera för att depression är en lika konkret biologisk sjukdom som typ 1-diabetes. Och du lär inte sätta dig ner med en diabetiker och säga: ’Kom igen, vad är det med den där insulingrejer, sluta tyck synd om dig själv, ta dig samman!’ Du kommer att se att det är lika mycket av en biologisk sjukdom (som diabetes). En aspekt av det som gör det klart är ett gäng symptom kallas vegetativa symtom. Deprimerade människors kroppar fungerar annorlunda.”

Jag kan inte nog understryka hur mycket jag rekommenderar alla att titta på den här föreläsningen. Den är lång (52 minuter) men oerhört välformulerad och underbyggd med vetenskap.

Det var allt för mig den här gången. Ta hand om er!

Originalcitaten på engelska:

”If I had to define major depression in one sentence I would say it’s a biochemical disorder with a genetic component and early experiences influences, where someone can’t appreciate sunsets.”

”So, what I am going to talk about today is seemingly two very different topics and tie them together at the end, and what the main point is is that if you live inside only one of those topics you are not going to understand this disease at all. First topic being what does biology have to do with depression, second topic being what does psychology have to do with it.”

”Humans have this astonishing capacity to derive pleasure out of the most unlikely domains, what could possibly be worse than a disease who’s defining symptom is the inability to feel pleasure. Thus, at the top of the list: anhedonia. Hedonism, the pursuit of pleasure. Anhedonia, the inability to feel pleasure. That is what depression is about.”

”And there is this lurking sense that, Given that all of us have periods of being depressed and come out the other end, When you look at people who instead go down and stay down there to this crippling extent, there is always this little voice between the lines there of ”Come on, pull yourself together, we all deal with this sort of thing. I will make the argument throughout here that depression is as real of a biological disorder as is juvenile diabetes. And you don’t sit down to a diabetic, and say ”Oh, come on, what´s with this insulin stuff, stop babying yourself, pull it together” You will see, this is just as much of a biological disorder. Part of what makes that clear are a bunch of symptoms called vegetative symptoms. The bodies of major depressed work differently.”