En sammanställning över de vanligaste psykiska sjukdomarna visar att depression är den vanligaste psykiska sjukdomen (livstidsprevalens: 16,6 procent), följt av bland annat alkoholmissbruk (13,2 procent) och specifik fobi (12,5 procent. Läs hela listan här nedanför.

Att avgöra vilka som är de vanligaste psykiska sjukdomarna är svårt, för att inte säga omöjligt. Det beror på en massa olika saker, men framför allt på att psykisk sjukdom i första hand diagnostiseras genom symtombeskrivning. Patienten får helt enkelt beskriva hur den mår eller fylla i ett självskattningsformulär, eftersom det än så länge inte finns några så kallade biomarkörer (röntgen, blodprov eller liknande) som kan avgöra ifall du är sjuk eller inte.

Förutom att det i första hand är patientens symtombeskrivningar som avgör om man är sjuk eller inte, så varierar studiers uppskattningar av hur många som drabbas av psykisk ohälsa av andra skäl. Till exempel beroende på vilka skattningsskalor som används, vilket urval av människor som är med i respektive studie, och så vidare.

Siffrorna är alltså osäkra och varierar kraftigt mellan olika undersökningar. Dessutom är definitionerna av vad som är en sjukdom, ett syndrom, en funktionsnedsättning omtvistat och varierande över tid. Det här skriver jag om i både min bok om depression och ångest och i min nya bok ”Kalla mig galen: berättelser från Psyksverige”.

De 10 vanligaste psykiska sjukdomarna/diagnoserna

Den mest citerade studien publicerades 2005 (Kessler, RC., et al) och är gjord på engelskspråkiga amerikaner. Det är en av de största studierna som gjorts någonsin och innehåller hela 9282 försökspersoner, som intervjuades av professionella intervjuare från Institute for Social Research at the University of Michigan, mellan februari 2001 och april 2003. Svarsfrekvensen var 70,9 procent.

Den baseras på den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV (som sedan dess har uppdaterats till DSM-V vilket gör det ännu mer komplicerat). Enligt den studien var de vanligaste psykiska sjukdomarna/diagnoserna:

1. Depression (livstidsprevalens: 16,6 %)

Egentlig depression (major depressive disorder, MDD, på engelska), var den vanligast förekommande psykiska sjukdomen. Det finns flera olika former av depressioner, egentlig depression är den i särklass vanligaste och mest beforskade formen.

2. Alkoholmissbruk (13,2 %)

Alkoholmissbruk (alcohol abuse) är den näst vanligaste psykiska sjukdomen, precis före specifika fobier. Man skiljer mellan alkoholmissbruk (abuse) och alkoholberoende/alkoholism (dependence) som är den svårare formen där man utvecklat ett beroende och i princip inte kan leva utan alkohol. Den här uppdelningen är dock borttagen i nya DSM-V.

3. Specifik fobi (12,5 %)

Specifik fobi är den tredje vanligaste psykiska sjukdomen enligt den här undersökningen. Specifika fobier är till exempel spindelfobi, kräkfobi eller sprutfobi. Oftast är specifika fobier inte lika handikappande som andra tyngre psykiatriska diagnoser (se till exempel Merikangas et. al 2010).

4. Social fobi (12,1 %)

Social fobi (eller social ångest som det kallas allt oftare) är den fjärde vanligaste psykiska sjukdomen, precis efter specifik fobi. Social fobi/ångest innebär att man är rädd för att hamna i situationer med andra människor där man riskerar att känna sig bortgjord eller granskad.

5. Uppförandestörning (9,5 %)

Kallas ”Conduct disorder” eller CD på engelska.

6. Trotssyndrom (8,5 %)

Heter ”oppositional defiant disorder” eller ODD på engelska. Omstridd diagnos (se till exempel Christopher Gillbergs inlägg i debatten).

7. ADHD (8,1 %)

ADHD står för ”attention deficit hyperactivity disorder” och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar din förmåga att koncentrera dig och att styra och kontrollera ditt beteende.

8. Drogmissbruk (7,9 %)

Även här skiljer man mellan drogmissbruk och den svårare varianten drogberoende (drug dependence) som enligt den här studien är betydligt ovanligare (3,0 procent).

9. Posttraumatiskt stressyndrom/PTSD (6,8 %)

Den nionde vanligaste psykiska sjukdomen/diagnosen är PTSD, som är en ångestsjukdom knuten till ett specifikt trauma, till exempel en våldtäkt eller trauman i krig och konflikter.

10. Generaliserat ångestsyndrom/GAD (5,7 %)

Den tionde vanligaste psykiska sjukdomen är GAD eller generaliserat ångestsyndrom, som innebär att man känner sig mer eller mindre konstant ängslig och osäker.

De vanligaste sjukdomsgrenarna

De här psykiska sjukdomarna/diagnoserna klassas i olika huvudkategorier: ångestsyndrom, förstämningssyndrom, impulskontrollstörningar och substanssyndrom (substance use disorders på engelska).

I den här undersökningen var ångestsyndrom störst (28,8 %), följt av impulskontrollstörningar (24,8 %), förstämningssyndrom (20,8 %) och substanssyndrom (14,6 %).

Sammanfattning

Vilka som är de vanligaste psykiska sjukdomarna varierar från studie till studie. Enligt den mest kända studien som gjorts är depression den vanligaste psykiska sjukdomen, och ångestsyndrom (specifika fobier, social fobi, GAD m.m.) den vanligaste sjukdomsgrenen.

Källor

Kessler, Ronald C., et al. ”Lifetime prevalence and age-of-onset distributions of DSM-IV disorders in the National Comorbidity Survey Replication.” Archives of general psychiatry 62.6 (2005): 593-602.

Läkartidningen

Merikangas, Kathleen Ries, et al. ”Lifetime prevalence of mental disorders in US adolescents: results from the National Comorbidity Survey Replication–Adolescent Supplement (NCS-A).” Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry 49.10 (2010): 980-989.

WebMD.com: https://www.webmd.com/mental-health/addiction/alcohol-abuse-and-dependence-topic-overview

Idag publicerades min podcast om specifika fobier som jag och läkaren Pär Höglund spelade in tidigare idag. Med oss som åskådare var även regeringens psykisk ohälsa-samordnare Kerstin Evelius som också lyssnar på podden sedan tidigare.

I det här första avsnittet av två i vår podd-special om specifika fobier pratar vi bland annat om hur specifika fobier definieras, vilka symtomen är och hur pass vanligt det är. Faktum är att specifika fobier är den vanligaste ångestsjukdomen, den är dessutom dubbelt så vanlig bland kvinnor som bland män.

Hoppas verkligen att ni tycker att denna podcast om specifik fobi är bra och glöm inte att kommentera avsnittet på Twitter där både jag och Pär finns för att svara på era frågor.

Trevlig lyssning!

Statistik om psykisk ohälsa var ämnet för podden jag och läkaren och forskaren Pär Höglund spelade in i förmiddags. Nu har jag klippt klart inspelningen och publicerat episoden i alla kanaler.

Vi pratar om en massa spännande statistik om psykisk ohälsa, bland annat om hur mycket pengar psykiatrin får i förhållande till kroppsvården. Jag har dessutom räknat på hur mycket extra skatt en normalinkomsttagare skulle behöva betala varje månad för att psykiatrin skulle få resurser motsvarande sin sjukdomsbörda. Psykiatrin får idag cirka 9 procent av sjukvårdsbudgeten (ungefär 21 miljarder av den totala sjukvårdsbudgeten på 240 miljarder går till psykiatrin).

Vi pratar även om hur mycket olika insatser inom psykiatrin skulle kosta och hur pass kostnadseffektiva de är. Bland annat visar det sig att tidiga insatser mot depression och ångest på arbetsplatser är oerhört kostnadseffektivt för samhället, men faktum är att det finns ÄNNU mer kostnadseffektiva investeringar. Till exempel handlar det om tidiga insatser för att hjälpa människor med psykossjukdomar som schizofreni, som ger mångdubbelt större besparingar för samhället i förhållande till hur mycket själva insatserna kostar i reda pengar.

Jag och Pär diskuterar också halsbrytande statistik kring självmord i världen och hur antalet självmord förhåller sig till antalet människor som dör i terrorism, krig, mord och liknande. Det är faktiskt helt sjukt hur det förhåller sig, och om du vill veta hur siffrorna ser ut: lyssna på podden. Den finns att lyssna på i iTunes, Acast-appen, andra podd-appar samt i spelaren här ovanför.

Jag hoppas verkligen att du som lyssnar tycker om det här avsnittet om statistik om psykisk ohälsa eftersom jag och Pär har lagt ned otroligt mycket tid på att förbereda det här avsnittet. Trevlig lyssning och ta hand om er därute!

Idag klippte jag klart och publicerade sista delen av den stora antideppspecialen som vi (jag och läkaren Pär Höglund) spelade in i tisdags.

Du lyssnar i spelaren här ovanför eller genom att prenumerera på iTunes eller i  Acast-appen. Trevlig lyssning!

Massvis av fakta om antidepressiva mediciner får ni om ni lyssnar på den här antidepp-specialen som jag spelade in med läkaren och forskaren Pär Höglund igår. Observera att det här är del 2 av 3 (del 1 hittar du här), så jag rekommenderar att du börjar med del 1 innan du lyssnar på denna den andra delen.

I första delen pratade vi framför allt om vilka olika sorters antidepressiva mediciner som finns och hur mycket de olika preparaten säljer i Sverige. Där får ni bland annat reda på vilket som är den mest sålda antidepressiva medicinen i Sverige, men också hur mycket antidepressiva mediciner kvinnor tar jämfört med män (könsskillnaderna är stora.

I den här andra delen pratar vi istället om hur effektiva antidepressiva mediciner är, hur olika mediciner skiljer sig från varandra i fråga om effektivitet. Dessutom berättar Pär när man rekommenderar antidepressiva mediciner och när man istället rekommenderar till exempel psykoterapi (oftast KBT) eller elbehandling.

Om du inte prenumererar på podden än tycker jag att du ska göra det. Då får du de nya avsnitten nedladdade i din telefon direkt när de publiceras, mycket smidigare faktiskt. Om du har en iPhone eller iPad kan du prenumerera på iTunes. Om du inte har iPhone kan du prenumerera i Acast-appen som funkar till alla andra telefoner och smartplattor.

Glöm som vanligt inte att du kan kommentera det här avsnittet på Twitter där jag heter c_dahlstrom och Pär heter @doctor4quality. Där kan du också påpeka eventuella fel i vår fakta om antidepressiva mediciner och deras effektivitet. Trevlig lyssning nu allesammans!

Idag har jag publicerat den podcast om antidepressiva mediciner som jag och läkaren Pär Höglund spelare in imorse. Det här är första delen av tre eftersom vi spelade in under drygt två timmar, ett stort och viktigt ämne som det här tyckte vi båda var väl värt ett långt och uttömmande snack som inte fick plats i ett avsnitt, hoppas inte att ni misstycker.

Ungefär en dryg halvmiljon svenskar tar antidepressiva mediciner varje dag mot framför allt depressionssjukdomar och ångestssjukdomar och totalt sett såldes drygt 300 miljoner dygnsdoser av alla antidepressiva i Sverige 2014 enligt Socialstyrelsen. I det här första avsnittet av tre pratar vi om vilka olika antidepressiva mediciner som finns, det vill säga de olika kategorierna (SSRI-mediciner, tricykliska antidepressiva, MAO-hämmare och övriga antidepressiva, till exempel SNRI och NaSSa).

I avsnitt två och tre kommer vi att prata om effektiviteten hos de olika antidepressiva medicinerna, om biverkningar, när man rekommenderar antidepressivum och när man INTE gör det, vi berättar även om vilka kändisar som tar antidepressiva som jag har skrivit om här på podden tidigare (se länk). Dessutom kommenterar vi den danska studie som publicerades i slutet av januari och skapade en hel del svarta rubriker i svenska dagstidningar (”Lyckopiller kan ge självmordstankar”) och varför rapporteringen kring studien var felaktig och missvisande.

Det vore verkligen kul om ni gillade den här podcasten om antidepressiva mediciner eftersom vi lade ner flera arbetsdagar på att göra research och försöka hitta balanserad och korrekt information. De kommande avsnitten i den här specialen kommer att publiceras de närmaste dagarna dels här på bloggen, dels på iTunes, i Acast-appen och överallt annars där ni lyssnar på poddar i era lurar och på era surfplattor.

Ni får gärna gå in och kommentera det här avsnittet och uppmärksamma oss på eventuella faktafel, vi har försökt dubbelkolla det mesta som vi säger i podden men eftersom det här är ett känsligt ämne vill vi gärna att ni hojtar på oss ifall något fel har lyckats smyga sig in.

Jag vill också återigen understryka att podden INTE är sponsrad av läkemedelsbolag (det är ingenting jag gör för övrigt)! Det kanske verkar fånigt att ens poängtera detta men faktum är att mycket information om de här medicinerna faktiskt är sponsrat av industrin, det finns ju numera även en podcast om psykisk ohälsa som är sponsrad av just ett läkemedelsbolag (Psykatrikerna med Simon Kyaga och Anders Hansen). Så då vet ni! Trevlig lyssning!

Depression är vanligt både bland män och bland kvinnor eftersom det är en oerhört vanligt förekommande sjukdom, men vetenskapliga undersökningar har visat att det är stora skillnader mellan könen. Statistiken visar nämligen att kvinnor blir deprimerade dubbelt så ofta som män.

En vanlig uppskattning av hur många som lider av depression är fem procent av befolkningen. Det innebär att var tjugonde svensk är inne i en depression just nu. Men hur många är kvinnor och hur många är män? Är det stora skillnader i statistiken?

Svaret är att kvinnor drabbas av depression ungefär dubbelt så ofta som män, vilket har fastslagits i en rad vetenskapliga studier. Siffrorna varierar givetvis lite beroende på vilken undersökning man tittar på, men ungefär sju procent av kvinnorna och tre procent av männen lider av en depression.

[Tweet ”Ungefär sju procent av kvinnorna och tre procent av männen lider av en depression.”]

Livstidsrisk: var fjärde man, var tredje kvinna

Man kan alltså slå fast att kvinnor dubbelt så ofta lider av depression under varje givet tillfälle eller under en kortare period, till exempel det senaste året. Inom vetenskapen kallas det för ”prevalens”, ett slags stickprov i tiden för att mäta förekomsten av egentligen vadsomhelst.

För att verkligen få veta hur vanliga depressioner är måste man titta på hur många som drabbas någon gång i livet. Människor blir ju som bekant friska från depressioner. Är det fortfarande vanligare med depressioner bland kvinnor om man mäter i livstidsrisk?

Så här skriver jag i min bok om depression och panikångest på sidan 130, under frågan ”Är depression vanligt?” (min feststil):

Måttet på hur många som lider av en sjukdom vid ett och samma tillfälle kallas ”prevalens” medan måttet på hur många som drabbas av en sjukdom under en längre period kallas ”incidens”. Incidensen kan användas för att räkna ut livstidsrisken, det vill säga hur många som till exempel blir deprimerade någon gång i sitt liv.

En av de mest kända studierna på incidens och livstidsrisk för depression är svensk och är känd som Lundbystudien. Studien är välkänd bland depressionsforskare världen över, eftersom den följer ett helt samhälle mycket länge och grundligt. Vid tre tillfällen mellan 1947 och 1972 intervjuades varenda människa i Dalby och Bonderups församlingar utanför Lund om sin psykiska hälsa. Psykiatrerna som utförde studien gjorde ordentliga intervjuer istället för att använda frågeformulär, vilket gör det lättare att upptäcka en depression. Bortfallet var i princip obefintligt och underlaget bestod alltså av en stor grupp människor som inte var patienter utan bara råkade bo på samma ställe.

Det studien visade var att så många som 22,5 procent av alla män och 42,2 procent av alla kvinnor i trakten någon gång under sina liv blev så allvarligt deprimerade att de borde ha behandlats. Det ger en bra fingervisning om hur läget ser ut för hela den svenska befolkningen.

Femtio år efter den första gjordes en fjärde intervju. Resultatet visade att livstidsrisken för depression hade minskat lite för kvinnor och var oförändrad för män. Det är fortfarande väldigt höga siffror: ungefär var fjärde man, och nästan var tredje kvinna, blir deprimerade någon gång i livet.

Skillnaden tycks alltså bestå även mätt i livstidsrisk, även om skillnaden blir något mindre. Det här sambandet skriver även SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, om i sin rapport ”Behandling av depressionssjukdomar – En systematisk litteraturöversikt” från 2004:

Skillnaden uppträder först under tidiga tonår medan det hos barn är något vanligare hos pojkar. Bland äldre förefaller i de flesta studier skillnaderna vara mindre.

Sammanfattning

Statistiken är tydlig när det gäller könsskillnader bland deprimerade. Kvinnor drabbas dubbelt så ofta av depression, både under kortare mätperioder och i livstidsrisk, även om skillnaden tycks bli något mindre ju äldre vi blir. En intressant detalj är dock att även självmord är starkt könsrelaterat, fast där är sambandet precis det motsatta. Självmord är dubbelt så vanligt bland män som kvinnor. 2012 tog 1072 män och 451 kvinnor över 14 år livet av sig.

För övrigt är även ångestsjukdomar ungefär dubbelt så vanligt bland kvinnor, det är också nästan dubbelt så vanligt att kvinnor går i terapi som män (32 mot 20 procent).

Källor:

Dahlström, C. (2014). Panikångest och depression – frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar. Stockholm: Natur & Kultur.

SBU, F., Hagberg, B., Henriksson, F., Håkanson, I., Karlsson, I., Kimbré, S., & Åsberg, M. (2004). Behandling av depressionssjukdomar: en systematisk litteraturöversikt.

Är ångest vanligt undrar många, både de som själva drabbats och de som hör talas så mycket om panikångest, social fobi och andra ångestsjukdomar. Därför tänkte jag bjuda på lite statistik om ångest, hur vanligt det är och vilka som drabbas.

Hur vanligt är paniksyndrom? Hur vanligt är tvångssyndrom? Hur vanligt är generaliserat ångestsyndrom (GAD)? När man själv eller någon i ens närhet drabbas är det självklart att man undrar om det är vanligt eller inte.

Statistiken nedanför är i huvudsak hämtad från tre olika undersökningar som gjorts i USA och Norge. Jag har avrundat litegrann för enkelhetens skull. Källhänvisning hittar du längst ned som vanligt.

Prevalens

Prevalens förklarar hur vanligt en sjukdom är under ett givet ögonblick eller en kortare period, till exempel ett år. Här är siffror på ungefär hur vanligt ångest är på ett år.

• Samtliga ångestsjukdomar: 17-20 procent.
• Specifik fobi: 8-10 procent.
• Social fobi: 7-8 procent.
• PTSD: 2-3 procent.
• GAD: 2-3 procent.
• Paniksyndrom: 2 procent.
• Tvångssyndrom: 0,7-1 procent.
• Agorafobi: 1-3 procent.
• Panikångestattack: var tredje har haft det senaste året (attackerna behöver inte vara en del av en ångestsjukdom).

Livstidsrisk

Livstidsrisk är precis vad det låter som, den kalkylerade risken för att en människa ska drabbas av sjukdomen någon gång under sitt liv. Här är siffror på ungefär de olika ångestsjukdomarna är över ett liv.

• Samtliga ångestsjukdomar: 20-25 procent.
• Specifika fobier: 10-15 procent.
• Social fobi: 12-13 procent.
• PTSD: 7-8 procent.
• GAD: 5 procent.
• Paniksyndrom: 4-5 procent.
• Tvångssyndrom: 1,5 procent.
• Agorafobi: 2-5 procent.

Värt att nämna om statistiken är att den inte skiljer på kön. Ångestsjukdomar är nästan dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män, läs mer om det här. Om du vill läsa mer om ångest kan du göra det i min bok om panikångest och depression.

Källor:

Carlbring, P., Hanell, Å. ”Ingen panik: Fri från panik-och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi.” (2007).

von Knorring, L., Andersson, G., Lichtenstein, P., Rück, C., & Lindefors, N. (2011). Vanliga folksjukdomar som debuterar tidigt i livet. Läkartidningen, 108, 787-791.

Inför jul- och nyårshelgerna är det många som mår dåligt. Även om både julafton och nyårsafton innebär lycka för många människor är det jobbigt för den som är ensam. Nyårsdagen är faktiskt årets mest självmordstäta dag.

Jag tror att många känner igen sig i beskrivningen av jul- och nyårsfirandet som högtider med blandade känslor. Det kan vara väldigt mysigt och roligt, en chans att träffa familjen, få fina presenter, äta god mat och fira att ett nytt år har börjat. Men det är också en tid på året som innebär ensamhet, utanförskap och stress.

Det kan vara små och ofarliga problem som att man oroar sig lite för vad man ska göra på nyårsafton – man vill ju inte vara den enda som inte får gå på fest. Men stressen och stigmatiseringen kring firandet kan få betydligt svårare konsekvenser än en liten klump i magen innan man ”hittat” någonstans att fira.

För många blir julafton och nyårsafton det tydligaste tecknet på att man är (eller känner sig) ensam. Kontrasten mellan sin egen ensamhet och alla andras stora lyckliga umgängeskretsar blir som störst under storhelgerna.

Självmord: nyårsdagen och måndagar vanligast

Kanske kan det vara en del av förklaringen till det faktum att nyårsdagen är den dagen på året då flest människor begår självmord? Särskilt bland unga människor (10-26 år, se graf) är det tydligt att självmord sker oftare på nyårsdagen än på andra dagar.

I grafen ovan ser man antal självmord i Sverige mellan åren 1969-1996 under storhelgerna, dels i åldersgruppen 10-26 och dels i gruppen 27 år och äldre. Visserligen verkar dagen efter annandag påsk (”Annandag påsk +1” i grafen) vara vanligare bland dem som är 27 år eller äldre, men avvikelsen för gruppen 10-26 år på nyårsdagen är så pass stor att det totalt sett sannolikt är nyårsdagen som är vanligast utslaget över hela befolkningen. Även statistik från Nederländerna visar att nyårsdagen är vanligaste dagen att begå självmord.

Bland de andra dagarna som verkar vara vanliga i självmordsstatistiken finns dagen efter annandag påsk och dagarna efter midsommarafton. Jag kan inte låta bli att tänka att alkohol är inblandat – många klassiska bakisdagar är representerade bland de vanligaste självmordsdagarna. Det blir särskilt tydligt om man tittar på åldersgruppen 10-26 år där nyårsdagen, påskafton och midsommardagen sticker ut.

Å andra sidan, om man tittar på veckodagar tycks måndagar vara den vanligaste dagen att ta självmord på, både i den holländska statistiken och i en tysk studie är måndag vanligast, följt av tisdag. Om man antar att de flesta dricker på fredag och lördag faller bakisteorin med andra ord.

Självmorden minskar

Som tur är minskar antalet självmord generellt sett i samhället vilket jag har skrivit om här tidigare. Dessutom minskar risken för självmord ju äldre vi blir.

Depression är den vanligaste orsaken till självmord, men depression går att behandla och alla som mår dåligt kan börja må bättre. Jag skriver i min bok om panikångest och depression om hur farligt depression är i frågan ”Är depression farligt?” och även en hel del om självmord i stort i min nya bok ”Kalla mig galen: berättelser från Psyksverige”. I min podcast Sinnessjukt pratar vi ofta om självmord, jag har intervjuat många intressanta experter och människor som antingen har anhöriga som tagit livet av sig eller som själva försökt begå självmord. Här är en länk till alla avsnitt där vi pratat om självmord.

Källor:

Forskning & Framsteg. Den moderna världens baksida. [www] Hämtad den 4 december 2013.

Olsson L, Wassserman D. Större risk för självmord bland unga under nyårsdagen. Läkartidningen 1999;96:5677-5678 [www] Hämtad den 4 december 2013.

Rådbo, Helena. ”Systeminriktad prevention av järnvägssjälvmord.” Strategiutveckling i en svensk kontext [dissertation]. Karlstad: Karlstads universitet 34 (2008). [www] Hämtad den 4 december 2013.

Statistics Netherland. Many suicides at the start of January. [www] Hämtad den 4 december 2013.

Det finns en bild av att svenskar begår självmord oftare än andra nationaliteter. I andra länder förknippas Sverige med depraverade, alkoholiserade och självmordsbenägna människor. Men hur vanligt är självmord i Sverige, och hur vanligt är det i jämförelse med andra länder? Låt oss ta en titt på statistiken.

I min bok om depression och panikångest skriver jag om självmord i flera frågor, bland annat ”Är depression farligt?” där jag skriver att ”Depression är en av de vanligaste orsakerna till självmord, vilket i sin tur är den vanligaste dödsorsaken bland män som är mellan 15 och 44 år gamla och den näst vanligaste bland kvinnor i samma ålder”. Men faktum är att antalet självmord sjunker, och att vi inte är mer självmordsbenägna i Sverige än i andra länder.

Om vi börjar med hur vanligt självmord är i Sverige så kan man konstatera att antalet självmord har sjunkit dramatiskt sedan 80-talet. 1980 var till exempel antalet självmord 2237 i Sverige, 2003 var det bara 1376. Förr året var det 1523, vilket alltså är en ökning från 2003 som är det lägsta talet de senaste 30 åren. Men den långsiktiga trenden är ändå klart nedåtgående (se diagram nedan).

Att bara titta på det totala antalet självmord ger dock inte hela sanningen, befolkningsmängden förändras och det är i förhållande till den man bör räkna för att se ifall en trend verkligen är nedåtgående eller inte. I Sveriges fall har befolkningen ökat från 8,3 miljoner invånare 1980 till 9,5 miljoner för 2012, en ökning med drygt 1,2 miljoner människor. Trots det har alltså antalet självmord sjunkit snabbt, men hur snabbt?

Självmordstal – antal självmord per 100 000 invånare

Eftersom befolkningsmängden förändras brukar man istället för totalt antal självmord räkna på ”självmordstal”. Det innebär att man tittar på hur många som begår självmord per 100 000 invånare i ett land. Då får man mer pålitliga siffror för hur trenden ser ut i ett visst land.

För Sverige ser trenden ut så här sedan 1980 till 2012, samt med en prognos fram till 2020 (diagram från Karolinska Institutet):

Självmordstalet i Sverige har sjunkit från 33.4 till 19.2 under perioden 1980-2012. Lägsta självmordstalet hittills i Sverige är från 2011, då det låg på 17.5. Det innebär att 17.5 invånare per 100 000 invånare i Sverige begick självmord 2011. Man räknar med att det kommer att sjunka till ungefär 16 fram till år 2020. Det skulle innebära att antalet självmord i Sverige sjunkit med mer än hälften på bara 40 år.

Sverige jämfört med andra länder

Hur ligger vi till om vi jämför med andra länder då? Även här ligger vi ganska medelmåttiga nästan oavsett hur man räknar. I en jämförelse med andra EU-länder ligger vi precis på medel (se diagram nedan från Eurostat från 2010, länderna längst ned är europeiska länder som inte var med i EU då)

Som du ser låg vi exakt på medel 2010, på 12.3 självmord per 100 000 invånare (att siffran är lägre än Karolinska Institutets siffra beror på att man räknar lite olika, till exempel kan det bero på att man inte tar med osäkra självmord). Faktum är att Kroatien, som har högre självmordstal än Sverige, har gått med i EU 1 juli i år vilket skulle kunna putta ner oss till under medel.

Om vi jämför Sverige med resten av världen ligger vi på 44:e plats av 110 länder som är med på Wikipedias självmordstalsranking, efter länder som USA, Kanada, Danmark, Frankrike, Japan och Nya Zeeland. Wikipedias ranking är förmodligen inte lika pålitlig, eftersom siffrorna är tagna från väldigt olika årtal samt att flera länder (Haiti till exempel) har rapporterat noll självmord, men den ger en ungefärlig bild av hur det ser ut.

Varför sjunker antalet självmord i Sverige?

Under de senaste åren har användningen av antidepressiva mediciner ökat samtidigt som antalet självmord sjunkit. Men det behöver inte betyda att sambandet är så enkelt, minskningen skulle kunna bero på andra orsaker, som ökad öppenhet och minskat tabu till exempel. Många experter verkar ändå vara överens om att antidepressiva mediciner är en stor del av förklaringen.

I Finland har psykiatern Jari Tiihonen undersökt sambandet mellan medicinering och självmordsfrekvens. Han letade upp alla finländare som legat på sjukhus för självmordsförsök under sju år. Totalt var det 15 400 personer, han följde sedan upp dem under tre år.

Under de tre åren tog över sexhundra av personerna livet av sig, vilket inte var överraskande eftersom det var en väldigt självmordsbenägen grupp människor. Det som däremot var överraskande var att antidepressiv medicin tycktes ha en skyddande effekt.

Av de som tagit antidepressiv medicin förut och fortsatt med det, reducerades risken för självmord med 30 procent. ”Såvitt vi vet är det ingen som tidigare kunnat prestera hållbara bevis för dessa samband. Våra Resultat antyder att antidepressiv medicin kan bidra till en betydande minskning av dödligheten i denna patientgrupp.” säger Tiihonen i Miki Agerbergs bok ”Ut ur mörkret”.

Sammanfattning

Antalet självmord i Sverige har sjunkit dramatiskt de senaste trettio åren, med nästan hälften räknat på antalet självmord per 100 000 invånare. En fördom om svenskar är att vi tar livet av oss oftare än vad man gör i andra länder, men om man jämför med andra länder tar svenskar livet av sig varken oftare eller mer sällan än andra nationaliteter. Varför antalet självmord sjunkit vet man inte, men en stor del av förklaringen tycks vara den ökade användningen av antidepressiva mediciner.

Källor:

Aftonbladet, ”Självmord minskar med antidepressiva”. [www] hämtad den 13 november 2013

Agerberg, M. (2011). Ut ur mörkret En bok om depressioner. Lund: Studentlitteratur.

Eurostat Statistics Database. Data are age-standardised to the WHO European standard population. [www] Hämtad den 13 november 2013

Karolinska Institutet, Självmord i Stockholms län och Sverige
1980 – 2008. [www] hämtad den 13 november 2013

Statistiska Centralbyrån, Befolkningsutveckling; födda, döda, in- och utvandring, gifta, skilda 1749 – 2012 [www] hämtad den 13 november 2013. Länk bruten och därför borttagen 17 november 2017.

Wikipedia, List of countries by suicide rate. [www] hämtad den 13 november 2013

Depression är den vanligaste av alla psykiska sjukdomar. Ungefär fem procent av alla svenskar har depression just nu, och en fjärdedel av alla kommer att drabbas någon gång under sina liv. Men hur handikappande är depression i jämförelse med andra sjukdomar?

I min bok om depression och panikångest har jag flera frågor som handlar om hur vanligt det är med depression och panikångest (”Är psykisk ohälsa vanligt?”, ”Är depression vanligt?” och ”Är panikångest vanligt?”) Det är några av de viktigaste frågorna tycker jag, eftersom jag själv kände mig så ensam i början av min sjukdomsperiod.

En sak som jag inte tog med i boken av platsskäl var frågan om hur pass stort depression är som funktionshinder globalt. Därför tänkte jag att det vore på sin plats att göra det här istället.

YLD och DALY-måtten

När man mäter hur stora funktionshinder olika sjukdomar orsakar, till exempel i de globala hälsoundersökningar som Världshälsoorganisationen WHO genomför, mäter man bland annat i måtten YLD och DALY. Det är två olika mått på hur pass mycket olika sjukdomar påverkar ens liv i form av funktionshinder.

YLD betyder ”Years Lived with Disability”. Jag tror inte att det finns någon svensk definition, men levnadsår med funktionsnedsättning skulle man kanske kunna kalla det. Det är alltså ett mått på hur många år av funktionsnedsättning som olika sjukdomar orsakar.

Om man mäter funktionshinder i levnadsår med funktionsnedsättning (YLD) låg depression på första plats i WHO:s mätning från 2004, både bland män och bland kvinnor, före bland annat alkoholmissbruk och hörselproblem.

Det är inte konstigt. Depression är som sagt den vanligaste psykiska sjukdomen och debuterar dessutom ofta tidigt (om man jämför med till exempel hörselproblem), och även om det finns bra behandlingar får man ingen behandling alls i många länder i världen.

Psykiatrin varierar mycket länder emellan

För att mäta hur pass bra psykvård olika länder har, kan man till exempel titta på hur många psykologer varje land har per hundratusen invånare. Generellt är det bättre i rikare länder och tvärtom.

Bäst i världen på det är Argentina som har 106 psykologer per hundratusen invånare (siffror från 2005). Danmark är bäst av de nordiska länderna med 85. I Sverige har vi 76 psykologer per hundratusen invånare.

I fattigare länder är det betydligt sämre ställt. I Somalia har man noll psykologer per hundratusen invånare, i Zimbabwe har man en. I Europa har till exempel Rumänien bara fyra och Lettland två.

Samma mönster finns när man mäter antalet psykiatrer (läkare som är specialiserade på psykiatri) per hundratusen invånare. Där har Sverige ungefär tjugo, Schweiz har tjugotre, medan Sudan har 0,09 psykiatrer per hundratusen invånare.

Det är alltså inte konstigt att man får leva med sin depression i många år eftersom många länder inte behandlar dem alls. Det gäller så klart även andra sjukdomar, särskilt i fattiga länder, men överlag är psykiatrin sämre utvecklad än vården för kroppsliga sjukdomar i både fattiga och rika länder.

DALY – funktionsjusterade levnadsår

Även om man mäter funktionshinder i det andra måttet jag nämnde i början, DALY, är depression en av de värsta sjukdomarna. DALY betyder ”Disability Adjusted Life Years”, funktionsjusterade levnadsår på svenska.

Man räknar ut DALY genom att lägga ihop YLD (Years Lived with Disability) och YLL (Years of Life Lost). DALY är alltså ett mått på hur många år av funktionsnedsättning en sjukdom orsakar, plus hur många år sjukdomen förkortar ens liv.

I WHO:s mätning från 2004 kom depression på tredje plats av alla sjukdomar mätt i funktionsjusterade levnadsår, bara luftvägsinfektioner och diarrésjukdomar låg före.

Även om man mäter på det här sättet är alltså depression en av världens absolut värsta sjukdomar. Det är med andra ord ingen överdrift att säga att depression är en av de mest handikappande sjukdomarna som finns, som kostar mest lidande och pengar för samhället även ur ett globalt perspektiv.

Källor:

Vos, Theo, et al. ”Years lived with disability (YLDs) for 1160 sequelae of 289 diseases and injuries 1990–2010: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2010.” The Lancet 380.9859 (2013): 2163-2196.

Wikipedia (2013) Funktionsjusterade levnadsår [www] Hämtat den 2013-09-08

World Health Organization. Part 4: Burden of disease: DALYs – World Health Organization [www] Hämtat den 2013-09-08

World Health Organization. Dept. of Mental Health, and Substance Abuse. Mental health atlas: 2005. World Health Organization, 2005.

Ungefär fem procent av alla svenskar, eller 500 000 personer, äter antidepressiv medicin varje dag. Det är svårt att veta exakt hur många som äter antidepressiva i Sverige, bland annat beroende på hur stora doser varje person tar i genomsnitt.

Att många äter antidepressiva i Sverige är ganska välkänt skulle jag tro, även om jag själv blev överraskad när jag första gången läste hur många vi är. Ungefär en halv miljon svenskar äter antidepressiv medicin varje dag. Jag ska förklara hur man kommer fram till den siffran och varför den är lite osäker.

Enligt statistiken (från 2010) säljs det ungefär 600 000 normala dygnsdoser varje dag i Sverige, vilket motsvarar drygt sju procent av Sveriges befolkning om man antar att varje dygnsdos motsvarar en person som äter antidepressiv medicin.

Men normaldosen som används i försäljningsstatistiken är lägre än den som i praktiken används av de som äter antidepressiv medicin, enligt professor Björn Mårtensson. Dessutom menar han att inte alla som hämtar ut sin medicin äter den, vilket också påverkar.

Hans uppskattning är att ungefär 5 % av befolkningen i Sverige använder antidepressiv medicin. Den senaste befolkningsstatistiken från SCB säger att vi är 9 596 436 svenskar (siffror från 30 juni 2013), vilket i så fall skulle ge 479 822 svenskar som tar antidepressiv medicin enligt Mårtenssons uppskattning. Om man antar att användningen har ökat något i genomsnitt sedan 2010 kan man avrunda det uppåt till ungefär 500 000 personer.

En detalj är att statistiken inte skiljer på olika antidepressiva mediciner. Idag är SSRI-medicinerna de i särklass vanligaste antidepressiva medicinerna, följt av de tricykliska medicinerna som var de vanligaste innan SSRI-medicinerna lanserades i Sverige i början av 1990-talet. Av den halvmiljon svenskar som tar antidepressiva mediciner så är den stora merparten SSRI-mediciner.

Sammanfattning

Ungefär 500 000 svenskar tar antidepressiv medicin varje dag. De flesta av dem tar SSRI-preparat, men många tar även tricykliska mediciner eller någon av de nyare antidepressiva medicinerna (som SSNRI till exempel). I min bok om panikångest och depression har jag en fråga som heter ”Är psykisk ohälsa vanligt?” skriver jag mer om hur vanligt psykisk ohälsa är i Sverige, den ligger i ”Allmänt”-avsnittet av boken.

Källor:

Agerberg, M. (2011). Ut ur mörkret. En bok om depressioner. Lund: Studentlitteratur.
Statistiska Centralbyrån (2013). Befolkningsstatistik för 30 juni 2013. [www] Hämtat den 2013-09-03, länk bruten och därför borttagen 17 november 2017.

Hur många går till psykolog egentligen? Är det vanligt? Svaret på den frågan är att det är mycket vanligt. I min bok skriver jag i frågan ”Är det vanligt att folk går i terapi?” om en Sifo-undersökning som gjordes i mars 2011. Där visade det sig att mer än var fjärde svensk (26 procent) har gått i terapi.

Vanligaste anledningen till att man går till psykolog var enligt undersökningen ”Utmattningssyndrom eller jobbrelaterade problem” (30 procent). Sedan var de vanligaste orsakerna följande: depression (28 procent), kris eller sorg (23 procent), problem i familjen (20 procent) och ångest, oro eller fobi (16 procent). Om ni vill läsa siffrorna i den undersökningen finns de i det här dokumentet.

Någon, jag minns inte vem, har påpekat för mig att frågan som ställs är ”Har du någon gång fått hjälp av en psykolog eller terapeut?” Hen menade att ”eller terapeut” innebär att den som svarar skulle kunna tro att även hudterapeuter och liknande räknas, och att resultatet därför inte är pålitligt. Eftersom de två svarsalternativ som inte har med psykisk ohälsa på frågan om anledningen till varför man gått i terapi (”Annat, vad?” och ”Tveksam, vet ej”) inte har angivits av särskilt många (11 respektive 3 procent) har jag svårt att tro att det har varit ett problem. De som ändå har angivit dessa svarsalternativ kan dessutom ha gått hos psykolog av en annan anledning än de angivna eller utan att de minns varför.

Kvinnor går oftare till psykolog än män

Hur många går till psykolog i respektive kön då? Är det vanligare att kvinnor går till psykolog än män? Ja, det är betydligt vanligare att kvinnor går till psykolog än män. 32 procent av kvinnorna svarade jag på frågan om de gått till psykolog, medan endast 20 procent av männen gjorde det.

Märk väl att detta inte nödvändigtvis betyder att män är ”sämre” på att söka hjälp när de väl får psykiska problem. De allra flesta psykiska sjukdomar drabbar kvinnor oftare än män (bipolär sjukdom är ett av ganska få undantag, det drabbar män och kvinnor i ungefär lika stor utsträckning), därför är det naturligt att kvinnor söker oftare än män. Det går givetvis att räkna på i vilket utsträckning kvinnor respektive män går till psykolog i de fall de faktiskt har psykiska problem. Vi får se om jag återkommer i det ämnet i fortsättningen.