Denna artikel innehåller betallänkar för Bokus och Adlibris.
Paniksyndrom är ett av de vanligaste ångestsyndromen i samhället. Mellan 5 och 9 procent av amerikaner får paniksyndrom och/eller agorafobi (”torgskräck”) någon gång under livet och så mycket som 30 procent har haft en enstaka panikattack under det senaste året. Detta enligt de studier som författarna till boken Hantera ångest och paniksyndrom hänvisar till.
Därför är det angeläget att balanserad information och evidensbaserade behandlingar når denna grupp. Jag själv tillhör dem som drabbats av paniksyndrom och har därför ofrivilligt lärt mig mycket om tillståndet, som är förfärligt men behandlingsbart med god prognos. Socialstyrelsen rekommenderar i första hand kognitiv beteendeterapi och i andra hand antidepressiva läkemedel (rekommendationerna kommer att uppdateras 2028, men några större ändringar lär inte ske).
Den här boken är en KBT-behandling som är skriven av två av världens främsta forskare inom paniksyndrom, amerikanen David Barlow och australiensiskan Michelle Craske. Boken jag har läst är arbetsboken, det vill säga den patienterna använder under en sådan behandling (där det också finns en version för den behandlande terapeuten). Boken kan också användas som självhjälp, men författarna menar att resultaten blir bättre om man genomför programmet med en behandlare.
Hantera ångest och paniksyndrom är en del av en amerikansk serie med evidensbaserade behandlingar som kallas Treatments ThatWork. Att Natur & Kultur har översatt den här boken är lite överraskande, då de redan har en snarlik titel från 2007 som jag gissar säljer bra än idag – Ingen panik av Per Carlbring och Åsa Hanell. Den kom även i en uppdaterad andra upplaga 2011, där författarna inkluderade ACT – acceptance and commitment therapy – som då (på oklara grunder) hajpades som en ny generation av KBT.
Ingen panik är en utmärkt bok som jag själv använt under min KBT-behandling, så när jag slår upp Barlows och Craskes bok blir det naturligt att jämföra de två med varandra. Hur lika är de egentligen, och vilka är skillnaderna?
Trovärdig och välskriven
Det visar sig att de två böckerna är väldigt lika varandra. De är uppbyggda på samma klassiska KBT-vis med en standardiserad behandling enligt ett schema som i sitt grundutförande förväntas ta 12 veckor, men som i praktiken kan ta längre tid beroende på individens förutsättningar.
Efter en lättbegriplig beskrivning av syndromet och dess orsaker – så kallad psykoedukation – introducerar författarna pö om pö övningar som läsaren ska utföra i sin vardag för att tämja panikattackerna. Det handlar om både exponeringsövningar där man utsätter sig för situationer man fruktar för att lära sig att de inte är farliga, och tankeexperiment där man lär sig att ifrågasätta invanda tankemönster som enligt KBT-läran bidrar till att upprätthålla ångesten. Innan man påbörjar programmet uppmanas man i båda böckerna att, med hjälp av läkare, utesluta fysiska åkommor som kan vara förvillande lika paniksyndrom.
Övningarna varvas med lättbegriplig faktatext som förklarar varför övningarna behövs och att de inte är farliga. Hantera ångest och paniksyndrom är i det här avseendet lite kantigare, men fortfarande mycket bra. Att boken är översatt från engelska är en liten nackdel, trots att Erik MacQueens översättning är mycket bra. Ingen panik är dessutom skriven av en vetenskapsman och en journalist (Per Carlbring och Åsa Hanell) vilket kanske bidrar till att språket är mindre akademiskt och därför mer lättbegripligt.
Det mer lediga språket i Ingen panik ackompanjeras även av en layout som är lättsammare och mer avväpnande. Den amerikanska titeln har en grafisk formgivning av omslag och innehåll som påminner mer om en ABF-folder eller en ren lärobok, även om det är en bagatell (och dessutom en smaksak).
Det Hantera ångest och paniksyndrom förlorar i formgivning och språk hämtar den dock hem i andra avseenden. Rent vetenskapligt känns den något skarpare än Carlbrings och Hanells bok, men framför allt känns den ännu mer metodisk och genomtänkt. Till exempel har båda böckerna små kunskapstester för att säkerställa att läsaren läst ordentligt, men Barlow och Craske har flera mindre tester insprängda i texterna snarare än ett större i slutet, vilket underlättar inlärningen.
Vilken bok är bäst då? Det är i princip dött lopp tycker jag, men om jag var tvungen att välja hade jag nog valt Hantera ångest och paniksyndrom. Den verkar lite mer uppdaterad och något mer pedagogisk, men Ingen panik är ett bra val om man vill ha en lite mer lättsam och något kortare bok.
Sammanfattning
Totalt sett är Hantera ångest och paniksyndrom en utmärkt bok skriven av världsledande forskare. Den känns vetenskapligt trovärdig och är skriven på ett sätt som gör det lätt för patienter att hänga med. Ibland märks det att den är översatt från engelska och formgivningen hade kunnat vara ännu bättre, men det är verkligen småsaker som inte stör läsningen.
Betyg: 5 av 5
Finns att köpa på Bokus och Adlibris
Språk: Svenska
Antal sidor: 264
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9789127464384
Köper du boken via någon av köplänkarna får jag en del av köpesumman och du stödjer mitt arbete, inlägget och länkarna är alltså att betrakta som reklam. Lyssna gärna på min podcast Sinnessjukt också och bli patron på: patreon.com/sinnessjukt
