Jag satt idag och läste om skolhälsovården som jag skriver om i frågan Var kan jag söka hjälp? i min bok om depression och panikångest som kommer efter årsskiftet. Psykisk ohälsa bland ungdomar och barn ökar och skolhälsovården är många gånger otillräcklig.
En sak som gjorde mig upprörd när jag läste om skolhälsovården var en rapport från OECD, en organisation som verkar för ekonomiskt samarbete mellan länder bland annat, som visar att skolhälsovården i Sverige inte håller måttet.
Bristerna i den svenska skolhälsovården har det ju talats en hel del om i media redan men rapporten väger ändå tungt. En trend som är väldigt oroande är att psykisk ohälsa blir allt vanligare bland barn och ungdomar, därför är det särskilt illa att just skolhälsovården inte fungerar.
Det går 2000 elever på varje psykolog inom skolhälsovården. Det mest uppseendeväckande och upprörande med rapporten tycker jag ändå är att väntetiden för att få en psykologträff är mer än dubbelt så lång på privata skolor som på kommunala skolor. I en kommunal skola är väntetiden på en psykologträff tio veckor, på privata skolor får man vänta i 22 veckor.
Läs de siffrorna igen. 22 veckor. Det är nästan ett halvår, för någon som mår väldigt dåligt psykiskt är det en evighet. Den yttersta konsekvensen av en sådan lång väntetid är, tyvärr, självmord.
Det är långt ifrån alla som tar livet av sig bara för att man inte får träffa en psykolog, de flesta överlever så klart ändå. Men jag kan med all säkerhet lova er att det händer att ungdomar inte orkar vänta, som har besökt så mörka platser och haft sådan ångest att de aldrig skulle hitta energin att vänta så länge.
Dessutom, vad sänder det för signaler till de här barnen och ungdomarna? ”Jaha, du mår psykiskt dåligt? Kom tillbaka om ett halvår.” Jag vet vad det sänder för signaler, eftersom jag själv har fått liknande besked på vårdcentraler och psykiatriska öppenvårdsmottagningar. Man känner sig misstrodd, man känner att det kanske är ens eget fel att man mår dåligt, att andra människor minsann tacklar sådana saker på egen hand.
Som egen företagare förstår jag dessutom drivkrafterna bakom att privata skolor har längre väntetider för psykologträffar. Psykologer kostar pengar, pengar som antingen kan hamna i ägarens fickor eller användas för att köpa in psykologtimmar till barnen. Jag blir inte ett dugg upprörd över att företag vill tjäna pengar, jag blir upprörd över att vi tillåter att de tjänar pengar på att offra andras barns hälsa.
Att sälja ut skolor och tillåta vinstuttag inom välfärdssektorn, och särskilt i skolan, tycker jag är osmakligt. Jag tycker inte nödvändigtvis att all välfärd ska vara anordnat av det offentliga, men pengarna ska återinvesteras i verksamheten på ett eller annat sätt. Den som vill bedriva välfärd av rätt skäl, ska få göra det. Den som likt den här pajasen endast är ute efter det goda livet borde få fingret direkt.
Det saknas även en demokratisk grund för att sälja ut våra gemensamma egendomar på det här sättet och låta riskkapitalbolag leka affär med det som har tagit så lång tid att bygga upp. Hela åttio procent av svenskarna är emot vinstuttag inom välfärden. Bara fjorton procent av svenskarna som deltog i Novus Opinions undersökning som LO beställt svarade att de tycker att företagen ska få välja själva.
Hursomhelst tycker jag att frågan om skolhälsovård är en av de viktigaste i debatten just nu. Det här kommer att slå tillbaka mot samhället i framtiden om vi inte gör någonting nu. Att återupprätta skolhälsovårdens standard i Sverige vore, om ni ursäktar uttrycket, en mycket bra investering.
