I mitt arbete som kommunikatör för Fonden för Psykisk Hälsa (som är Sveriges enda renodlade forskningsfond för psykiatriforskning) har vi den senaste tiden planerat ett skidlopp för att dra in pengar till mer psykiatriforskning. Nu i veckan lanseras skidloppet som heter Ski for Mental Health och går av stapeln i Saltsjöbaden den 10 februari.

Gå in på länken ovan för att läsa mer om loppet, allt överskott går förstås till vår insamling för mer suicidpreventiv, psykiatrisk och psykologisk forskning. Vi har även valt att ha två yngre åldersklasser för barn och ungdomar, som är gratis att delta i.

Ett offentligägt vårdbolag i Norrtälje har den senaste tiden använt doser av covid-19-vaccin, avsedda för människor i riskgrupp och vård- och omsorgspersonal inom kritisk vård, för att vaccinera väktare, kontorspersonal, chefer utan patientkontakt och vårdpersonal som inte alls hanterar kritiska vårdgrupper.

Vårdbolaget Tiohundra AB i Norrtälje ägs gemensamt av Region Stockholm och Norrtälje kommun. De senaste veckorna har bolaget fått doser av Pfizer-BioNTechs vaccin Comirnaty och påbörjat vaccineringen av patienter och personal i Norrtälje.

Men enligt ett mejl till Region Stockholms vaccinsamordnare Magnus Thyberg har Tiohundra AB gjort ”allvarliga avvikelser” från den vaccinationsprioritering som regionen kommit överens om och som enligt Region Stockholm följer Folkhälsomyndighetens rekommendation om turordning till vaccin, som innebär att man först vaccinerar ”grupper med störst behov av det skydd som vaccinet kan ge mot att bli svårt sjuk i covid-19.”

Enligt en läkare på ett annat vårdbolag i Norrtälje som driver vårdcentraler i kommunen, ska bolaget dock ha frångått prioriteringsordningen för att ge bland annat väktare och kontorspersonal chansen att vaccinera sig. I mejlet är han starkt kritisk till att Tiohundra AB prioriterat sin egen personal istället för de som behöver vaccinet mest:

”Ett vårdbolag i Stockholm med akutsjukhusavtal har fått vaccin tilldelat till sitt sjukhusavtal avsett för den kritiska verksamheten men har brukat dessa doser långt utanför rimliga ramverk. De har använt sjukhusavtalets vaccintilldelning och efter eget godtycke vaccinerat inte bara ickekritisk verksamhet på sjukhuset utan också vaccinerat personal på egna vårdcentraler under LOV-avtal samt personal helt utan vårdande roll. Väktare, chefer och administrativ personal hör till dem som har vaccinerats och doser har även via vårdbolaget skickats ut till privata samarbetspartners inom SÄBO som vaccinerat HELA sin personalgrupp vilket inkluderar personal inom privat mödravård och barnavårdcentraler.”

Region Stockholm anger på sin hemsida att prioriteringsordningen innebär att endast äldre personer på särskilda boenden, personer som har hemsjukvård och vård- och omsorgspersonal som arbetar i ”kritisk vård” vaccineras:

”Det handlar ytterst om att personal i kritisk vård inte själva ska bli sjuka i covid-19. Det går inte att boka vaccination eller ställa sig i kö just nu, utan bokning är endast möjlig för den som fått ett personligt erbjudande inom någon av ovanstående grupper.”

Men läkaren som via mejl uppmärksammat vaccinsamordnaren Magnus Thyberg om avvikelsen skriver att han själv talat med representanter för Tiohundra AB som bekräftade bilden, men ansåg sig vara i sin fulla rätt att fördela vaccinen på det viset. Han beskriver situationen som demoraliserande.

”Som representant för ett lokalt och konkurrerande vårdbolag är det inte bara moraliskt undergrävande för vår personal att andra bolag tar sig friheter att kringgå prioriteringsordningen, det är också konkurrensmässigt fördärvande för övriga aktörer inom LOV. Tacksam för din synpunkt och hjälp med att återupprätta det något stukade förtroende som jag och min personal nu känner kring vaccinationen.”

En annan läkare berättar att personal på Tiohundra lägger ut bilder på sociala medier där de tackar sin arbetsgivare för att de fått ta del av vaccinet. Han anger även att Tiohundra själva påstår att de använder ”den extra dosen i flaskan” för de som inte är riskgrupp, men menar att det hade varit lätt att räkna på hur många doser man behövt för att endast vaccinera de i störst behov, och låta resten gå till andra personer i riskgrupp i kommunen som fortfarande inte fått något vaccin.

Hela mejlet till Magnus Thyberg finns att läsa nedan:

Tidigare idag skrev en person som heter Dunja Grisell en kommentar om mig på RSMH:s Facebook-sida, där hon anklagar mig för än det ena, än det andra:

Eftersom RSMH valde att inte plocka bort hennes lögner – utan tvärtom hörde av sig till mig och bad mig ”bemöta” dem – kände jag mig tvungen att svara, vilket jag också gjorde. Av något skäl, förmodligen mina sekretessinställningar på Facebook, syns inte mitt svar på kritiken på Facebook annat än för vissa av mina vänner. Det publicerades idag kl 16.09 vilket bilden nedan visar.

Eftersom svaret inte syns på Facebook publicerar jag det emellertid här igen:

”Hej Dunja,

1. I min podcast, böcker och andra sammanhang intervjuar jag i första hand läkare, forskare, psykologer och andra experter, men även patienter och andra personer med insyn i psykiatrin. Jag gör naturligtvis allt för att försäkra mig om att det jag sprider är faktabaserat, genom att rådfråga forskare och andra experter och dubbelkolla påståenden i den mån det går. Jag försöker även att så ofta jag kan påminna om att jag själv inte är expert i frågorna, möjligen undantaget i rollen som patient eftersom jag själv har haft både depression och paniksyndrom. Blir det fel ibland? Ja, självklart, och i de fallen erkänner jag gärna det och försöker rätta till det som inte stämmer. Det har redan hänt flera gånger och kommer givetvis att hända igen.

I det här fallet ger du bara ett exempel på ”pseudovetenskap” (kemisk obalans, eller monoaminhypotesen som den kallas i vetenskapliga sammanhang) som jag ska ha spridit, därför blir det svårt för mig att försvara mig. Men eftersom du tar upp just detta exempel så tänker jag bemöta det. Det är nämligen felaktigt, och inte bara felaktigt som i att du har misstolkat mig eller så, du har nämligen totalt fel och det är dessutom lätt för mig att leda detta i bevis. De senaste åren har jag gång på gång, tvärtom hänvisat till att den här hypotesen egentligen aldrig haft något starkt vetenskapligt stöd. Det är i bästa fall en förenkling av ett mycket mer komplicerat samband som gör att en del människor får hjälp mot exempelvis depression med hjälp av antidepressiva mediciner. Jag tar själv SSRI-mediciner sedan vintern 2011 och det har varit en väg för mig ur depressionen som under perioder gjorde att jag hade självmordstankar.

Redan i min första bok ”Panikångest och depression” från 2014 skriver jag följande:

”På 1990-talet, när SSRI-läkemedlen slog igenom, var det vanligt att beskriva depression som en ’kemisk obalans i hjärnan’. De nya medicinerna påverkar signalsubstanser i hjärnan, särskilt serotonin och noradrenalin. Då ligger det nära till hands att tänka sig att de återställer en förlorad balans. Uttrycket var en förenkling redan då, samtidigt som det fyllde den positiva funktionen att beskriva depression som en sjukdom bland andra. Sedan dess har forskningen visat att depression är en allvarlig sjukdom, som är mer sammansatt och komplicerad än vad man hade kunnat ana.”

Sedan dess har jag med jämna mellanrum fått frågan om detta, och då upprepat just att hypotesen om kemisk obalans inte stämmer enligt de forskare som kan mer om detta än både du och jag, se exempelvis här:

Precis som författaren skriver har man länge vetat att det inte handlar om en kemisk obalans i den bemärkelsen. Tycker också det är olyckligt att man fortsätter sprida den bilden, men inget jag ligger sömnlös över heller.

— Christian Dahlström (@c_dahlstrom) November 15, 2019

Monoaminhypotesen antar jag, och det är rätt som du säger. Kemisk obalans felaktigt, oklart vrf SSRI funkar (när det funkar)

— Christian Dahlström (@c_dahlstrom) August 21, 2016

All denna information är alltså helt offentlig och om du och RSMH hade velat föra en ärlig och schysst diskussion hade ni enkelt kunnat kolla upp detta. Varför ni inte gör det kan bara ni själva svara på.

2. Att du och andra ”sakligt och lugnt har ifrågasatt” mig är inte heller sant. I samband med att jag för ett par år sedan sände ett avsnitt där jag intervjuade professor Mikael Landén om Peter Götzsche, en person som är starkt kritisk till psykiatrin och har det gemensamt med scientologerna att han bland annat inte tror på antidepressiva mediciner, vilket också är skälet till att scientologerna ofta refererar till Peter Götzsche, till exempel svenska KMR som grundades av just Scientologikyrkan 1969 (något man är helt öppna med för övrigt), se exempelvis här: https://www.kmr.nu/…/Varf%C3%B6r-tolererar-vi-denna…

I samband med att avsnittet sändes, gick du och andra personer till attack mot mig på min privata Facebook-profil, som jag skriver ifrån nu eftersom Anna på RSMH valde att tagga in mig och jag därför känner mig tvungen att försvara mig på det här viset. Jag har en låst profil här just eftersom jag vill ha den privat, vilket jag även har varit noga med att påpeka i exempelvis min podcast, och istället hänvisat till min offentliga Twitter-profil där vem som helst får kontakta mig så länge man är just lugn och saklig. Det här struntade ni istället i, och eftersom jag då hade gjort vissa av mina poster (som inte rörde mitt privatliv) på Facebook offentliga så att mina vänner kan dela dem även med personer jag inte känner, så såg ni er chans att vädra era åsikter på de här inläggen. Med vilken rätt gjorde ni det? Har jag inte rätt att som privatperson ha en profil på ett social nätverk för att hålla kontakten med mina nära och kära, utan att vara skyldig att svara på era allt annat än ”lugna och sakliga” kommentarer kring mitt arbete?

När detta hände kände jag dessutom igen något av era namn från KMR:s hemsida, jag googlade därför namnet och mycket riktigt var det en person som skrivit på den hemsidan. Eftersom jag tog bort alla era kommentarer (som inte var lugna och sakliga, vilket du förstås är medveten om, även om du låtsas som någonting annat här) och mycket riktigt blockade er, kan jag inte längre leda detta i bevis. Den som läser det här får helt enkelt bara välja att tro mig eller inte. Eftersom inläggen på min sida skedde simultant antog jag att ni kände varandra, och att ni också sympatiserade med KMR:s scientologiska agenda. Möjligen var detta, som jag skrev i ett läge där jag kände mig pressad och upprörd, fel. I så fall ber jag reservationslöst och från hjärtat om ursäkt för detta. Jag förbehåller mig dock även i fortsättningen rätten att skilja på mitt privatliv och mitt arbetsliv, och att avstå från att svara på kommentarer och frågor som inte ställs på ett som jag tycker respektfullt sätt. Om du vill kalla detta ”uteslutning av oliktänkande” kan jag förstås inte stoppa dig.

3. Att påstå att jag bedriver hatkampanjer mot enskilda individer är ett sånt övertramp att jag inte ens tänker bemöda mig att svara på det. Att RSMH tillåter dig att skriva så här i deras kanaler, och dessutom låter sin företrädare Hannes Qvarfordt okommenterat ”instämma” i det, är ovärdigt och nedlåtande och gör mig ledsen, besviken och arg på en organisation som jag annars tycker gör så mycket gott för människor som likt jag själv drabbats av psykisk sjukdom.

Jag kommer inte att kommentera det här närmare och jag ber dig, RSMH och alla andra, så vänligt jag bara kan, att respektera detta.

Vänliga hälsningar,
Christian”

Här är en genomgång av psykiatrins budget i Sverige totalt och landsting för landsting, samt en jämförelse landstingen emellan. Siffrorna kommer från SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) senaste statistik som jag hämtat från deras hemsida.

Det skrivs alldeles för lite om psykiatribudgeten i Sverige. Psykiatrin får nämligen alldeles för lite pengar i förhållande till annan vård. Numera står psykiatriska sjukskrivningsdiagnoser enligt Försäkringskassan för 46 procent av alla sjukskrivningar i Sverige. Den siffran har ökat dramatiskt de senaste decennierna och tros fortsätta öka framöver.

Enligt Socialstyrelsen fyrdubblades till exempel antalet kvinnor som blivit sjukskrivna på grund av en psykiatrisk diagnos mellan 1992 och 2001, bland män fördubblades de. Den främsta förklaringen tros vara arbetsrelaterad stress av olika slag, skriver man i rapporten ”Utmattningssyndrom: Stressrelaterad psykisk ohälsa” från 2001:

”Kliniska studier av patienter som är långtidssjukskrivna
för psykisk ohälsa talar för att tillståndet mycket ofta är relaterat
till arbetet.”

Men hur mycket lägger då landstingen i Sverige på psykiatrin för att försöka motverka den här dramatiska utvecklingen? Inte så himla mycket, tyvärr.

Psykiatribudgeten i Sverige

Tabellen nedan listar Sveriges landstings nettokostnader för hälso- och sjukvård under 2016. Jag har lagt till en kolumn längst till höger för hur stor andel landstingets budget för specialistpsykiatri står för i förhållande till den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten exklusive tandvård.

Landstingen är sorterade efter hur stor andel av den totala budgeten de lägger på psykiatrin, i fallande ordning från Stockholm som lägger mest, till Östergötland som lägger minst. På raden längst ned ser ni också alla landstingen summerade, det vill säga de totala kostnaderna för hela landet.

Där ser man bland annat att ett genomsnittligt landsting i Sverige lägger 8,8 procent av sin sjukvårdsbudget på psykiatrin varje år. Det är alltså så mycket av den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten i Sverige som läggs på specialistpsykiatri, trots att 46 procent av sjukskrivningarna idag beror på psykisk sjukdom.

Huvudman	Primär- vård 1	Spec. som. vård1	Spec. psyk. vård1	Hälso- och sjukv.	Andel spec. psyk. vård
Stockholm	10 057	31 384	6 286	57 916	10,9%
V-botten	1 101	3 803	649	6 813	9,5%
Kronoberg	795	2 748	438	4 771	9,2%
Blekinge	643	2 531	383	4 225	9,1%
Sörmland	1 078	4 317	641	7 152	9%
Örebro	1 254	4 102	652	7 390	8,8%
Uppsala	1 341	4 386	733	8 320	8,8%
Värmland	1 139	3 897	604	6 983	8,7%
V-manland	1 101	3 895	591	6 900	8,6%
Jämtland	616	1 902	292	3 444	8,5%
Jönköping	1 414	4 851	710	8 455	8,4%
V.Norrland	929	3 923	526	6 487	8,1%
Gotland	213	933	131	1 619	8,1%
Skåne	5 083	18 288	2 540	31 476	8,1%
Kalmar	1 098	3 485	491	6 121	8,0%
V Götaland	7 851	19 762	3 072	38 320	8,0%
Dalarna	1 174	4 012	558	7 100	7,9%
Gävleborg	1 433	4 210	575	7 449	7,7%
Halland	1 350	4 371	585	7 684	7,6%
Norrbotten	1 255	3 812	522	6 948	7,5%
Ö-götland	1 756	6 325	810	10 825	7,5%
Hela landet	42 681	136 937	21 789	246 398	8,8%

Totalt får specialistpsykiatrin knappt 22 miljarder kronor om året, eller knappt nio procent av sjukvårdsbudgeten. Då är dock inte första linjens psykiatri inräknat, som är en del av primärvården. Men av tradition satsar primärvården väldigt lite pengar på psykiatrisk behandling.

En undersökning som Psykologförbundet gjorde 2015 visade till exempel att så mycket som var tredje vårdcentral i Sverige varken har psykolog anställd eller har något vårdavtal med privatpraktiserande psykolog.

Landstingen som satsar mest/minst på psykiatri

Om man jämför landstingen med varandra, så ser man att Stockholms läns och Västerbotten toppar listan. Både Stockholm och Västerbotten har också högt Mind-index, som är ett mått på hur bra psykisk hälsa invånarna i de olika landstingen har. Det är föreningen Mind som varje år räknar fram indexet, som baseras på självmordstal och självskattad hälsa i respektive landsting.

Å andra sidan ligger ju Halland och Jönköping bra till i Mind-index, trots att båda ligger under rikssnittet vad gäller psykiatribudgetar. Hur kan det komma sig?

Hur mycket pengar psykiatrin får är så klart bara en parameter bland många som påverkar hur folk mår psykiskt (sannolikt spelar saker som socioekonomisk status in mycket mer än hur mycket pengar psykiatrin får). Det kan också vara så att ett landsting generellt satsar mer på sjukvård, och att en lägre andel i själva verket är mer pengar per psykiatripatient. Det kan också bero på att psykiatrin är mer effektiv än på andra ställen och därför inte kräver så mycket resurser.

Psykisk sjukdom står för 46 % av sjukskrivningarna i Sverige, men bara så här mycket (läs: lite) av hälso- och sjukvårdsbudgeten lägger ditt landsting på psykiatrin. Retweeta gärna eller tagga ett landstingsråd där du bor! #svpol pic.twitter.com/96sovBH3L4

— Christian Dahlström (@c_dahlstrom) 7 juni 2018

Å andra sidan borde kanske landsting där folk uppenbarligen mår dåligt lägga betydligt mer än andra landsting? Gävleborg, Västmanland och Gotland till exempel, där självmordstalen är långt över rikssnittet, där borde man väl verkligen satsa på psykiatrin om något? Istället lägger alla tre mindre än genomsnittet på sin psykiatri.

”Självmordstalen i Gävleborg, Västmanland och Gotland är långt över rikssnittet. Trots det lägger alla tre mindre pengar än genomsnittet på psykiatrin.”

Halland, Norrbotten och Östergötland satsar minst pengar på psykiatrin

Sammanfattningsvis går 22 miljarder kronor – eller knappt nio procent av sjukvårdsbudgeten – till psykiatrin i Sverige varje år. Siffran innefattar specialistpsykiatrin, men inte första linjens psykiatri som är en del av primärvården. Primärvården satsar dock i sin tur väldigt lite pengar på psykiatrisk behandling, till exempel saknar var tredje vårdcentral i Sverige psykolog helt och hållet.

Trots att psykisk sjukdom står för nästan hälften av sjukskrivningarna i Sverige, lägger ett genomsnittligt landsting knappt nio procent av sina sjukvårdspengar på psykiatrin. Minst pengar satsar landstingen i Halland, Norrbotten och Östergötland.

Källor:

Försäkringskassan: ”Sjukfrånvarons utveckling 2017” (2017)

Mind: ”Mind-index 2016” (2016)

Psykologförbundet: ”En tredjedel av Sveriges vårdcentraler saknar psykolog” (2015)

Socialstyrelsen: ”Utmattningssyndrom: Stressrelaterad psykisk ohälsa” (2001)