Antidepressiva läkemedel är omtvistade och omges av många fördomar och myter. För att ta reda på vad som stämmer reste jag till Göteborg och intervjuade Elias Eriksson, som är professor i farmakologi på Göteborgs universitet. I intervjun finns en massa frågor och svar om antidepressiva läkemedel, men även om annan psykofarmaka.
Elias Eriksson har forskat om psykofarmaka i flera decennier och har bland annat forskat med Arvid Carlsson, nobelprisvinnaren som låg bakom den allra första SSRI-medicinen (SSRI = selektiv serotoninåterupptagshämmare, till exempel citalopram, escitalopram, fluoxetin, paroxetin och sertralin), som hette zimelidin.
På senare år har Elias tillsammans med bland andra Fredrik Hieronymus och Alexander Lisinski undersökt den kontroversiella frågan om SSRI-medlens effektivitet mot depression, men han har även forskat om SSRI som behandling mot andra tillstånd såsom premenstruell dysforisk störning (PMDS, premenstrual dysphoric disorder) och social fobi.
I den här över tre timmar långa intervjun får han utöver alla mina frågor en rad lyssnarfrågor och två expertfrågor. De tre första avsnitten av intervjun är gratis att lyssna på för alla, den fjärde och extra långa (en timme) delen är endast tillgänglig för poddens betalande medlemmar på Patreon.
Här följer en kort sammanfattning av varje del, med spelare där du kan lyssna på dem direkt:
Del 1 – bakgrund och signalsubstanser
I den första delen av intervjun med professor Elias Eriksson får vi veta lite om hans egen bakgrund: har han några jäv som lyssnarna bör känna till? Hur präglades hans uppväxt i personalbostäderna på Lillhagens mentalsjukhus i Göteborg? Hur var det att lära känna och sedermera forska med den legendariske nobelpristagaren Arvid Carlsson?
Vi kommer även in på en viktig fråga vad gäller antidepressiva läkemedel och annan psykofarmaka – vad vet forskarna egentligen om hur signalsubstanser fungerar? Elias menar att farmakologer ofta kraftigt överdriver vad de vet om hur olika signalsubstanser – som serotonin och dopamin – påverkas av psykiska sjukdomar, respektive av läkemedel. Detta gäller inte bara depression, även om serotoninhypotesen vid depression är särskilt ifrågasatt.
Del 2 – depression och antidepressiva läkemedel
I del två fortsätter vi att prata om signalsubstanser, bland annat om hur populära författare som Mia Lundin och Anders Hansen skriver om signalsubstanser – är deras beskrivningar verkligen korrekta? Elias berättar även om den luddiga gränsen mellan psykofarmaka och läkemedel mot kroppssjukdomar – när kritik riktas mot psykofarmaka är kritikerna i regel inte medvetna om att psykofarmaka inte bara används mot psykiska sjukdomar, och att många kroppssjukdomar kan orsaka psykiska symtom (och vice versa). En av de mest högljudda kritikerna mot psykofarmaka är den danske professorn Peter Götzsche, som Elias kallar ”en total klåpare”.
Vi kommer även in mer specifikt på depression och antidepressiva läkemedel: Varför tycker Elias att depression har tydligast biologiska markörer av alla psykiska sjukdomar? Runt en miljon svenskar tar antidepressiva, är det för mycket? Fungerar antidepressiva verkligen mot depression? Vad beror de jobbiga insättnings- och utsättningssymtomen som antidepressiva orsakar på?
Del 3 – kritik mot antidepressiva och läkemedelsbolag
I den tredje delen fortsätter vi att tala om antidepressiva läkemedel, inte minst om biverkningar. Ger antidepressiva mediciner ökad självmordsrisk? Fungerar antidepressiva för barn? Är antidepressiva mediciner beroendeframkallande? Ökar förskrivningen av antidepressiva läkemedel antalet sjukskrivningar? Orsakar psykofarmaka att sjukdomarna blir vanligare? Blir man sjukare av läkemedlen? Om man redan har testat många olika antidepressiva läkemedel som inte har hjälpt, är det någon mening att testa flera?
Vi pratar även om att man inom kroppsmedicinen (det vill säga vård av icke-psykiatriska sjukdomar) inte vet varken varför folk blir sjuka, eller varför somliga läkemedel eller andra behandlingar fungerar. Varför kritiseras psykiatrin så ofta för att inte veta vad som orsakar depression, eller varför antidepressiva läkemedel fungerar, när man inte ställer samma krav inom kroppsmedicinen? Elias får även svara på huruvida han anser att läkemedelsbolagen ägnar sig åt så kallad disease montering (att man hittar på sjukdomstillstånd för att kunna sälja läkemedel).
Del 4 – nya antidepressiva, antipsykotika och ADHD-läkemedel
Den fjärde delen är extra lång (en hel timme) och är bara tillgänglig för betalande medlemmar på poddens Patreon-sida. I den får Elias bland annat svara på vad han tycker om den nya depressionsbehandlingen med ketamin, där förväntningarna är extremt höga från många forskare som beskriver det som ett genombrott. Är hajpen kring ketamin och annan psykedelika (dit somliga räknar ketamin) för stor?
Vi pratar även vidare om vanlig kritik mot läkemedelsbolag: stämmer det att läkemedelsbolag begraver studier som inte visar positiva resultat? Gör läkemedelsmarknadens kommersiella prägel att litium används i för liten utsträckning? Varför gör man numera inga större framsteg inom psykofarmaka-utvecklingen? Vilka är de största genombrotten som trots allt skett de senaste decennierna? Vi får även två expertfrågor: vilket tror Elias är nästa stora genombrott inom psykiatrisk behandling? Och vilket forskningsprojekt skulle han själv genomföra om han hade oändligt med resurser?
Dessutom talar vi om schizofreni och antipsykotika – delar han Åsa Konradsson Geukens entusiasm inför lumateperon, eller ”fjärde generationens antipsykotika” som hon kallade det nyligen i min intervju med henne? Tror Elias att vi kommer få bättre schizofreniläkemedel snart? Tror han på individualiserad medicin (så kallad precision medicine) i framtiden? Vi pratar även om bensodiazepiner, men framför allt om ADHD-mediciner. Vad tycker han om kritiken mot ADHD-mediciner? Varför anser han själv att de är ett av de största genombrotten i psykofarmakologi-historien?
Sist ut är era lyssnarfrågor, där en annan professor, Christian Rück (här finns för övrigt min intervju med honom), undrar varför Elias är så arg på KBT. De andra lyssnarfrågorna är: Vad tycker han om ECT? 2008 sa han som föreläsare att man inte får psykoser av cannabis, är det något han står fast vid idag? Varför kan man inte hitta en ersättning för litium som är lika bra, eller göra litium bättre, så man slipper att operera bort bisköldkörtlar? Många använder antihistamin mot insomni, det har ansetts vara ofarligt som ett ”receptfritt kroppseget hormon”, men nu debatteras ju en del om långtidseffekterna, vad säger egentligen forskningen och hur ser rekommendationerna ut idag, apropå att det är receptfritt?
Hela avsnittet finns på Patreon, men ett kort smakprov finns här:
I det senaste avsnittet av min podcast publicerade jag en granskning av Thomas Erikson och ”Omgiven av idioter”-böckerna. Granskningen av Thomas bygger på en text ur föreningen Vetenskap och Folkbildnings tidskrift ”Folkvett”, som är skriven av föreningens sakkunnige på psykologi, Dan Katz. Utöver texten har jag gjort en kartläggning av den offentliga sektorns utgifter för pseudovetenskapliga personlighetstester, där jag avslöjar att polisen, försvarsmakten, utbildningsväsendet och hälso- och sjukvården lägger tiotals miljoner kronor på den här formen av tester.
Granskningen publicerades i min podcast Sinnessjukt och jag beskriver avsnittet i korthet här nedanför, men om du vill lyssna på den finns den på Patreon.com/sinnessjukt. De första åtta minuterna finns att lyssna på gratis i spelaren här:
Granskningen handlar alltså om Thomas Erikson, författaren bakom ”Omgiven av idioter” – den bästsäljande boken från 2014 som har fått flera uppföljare, däribland ”Omgiven av psykopater” från 2017.
Dan Katz som skrivit texten som den första timmen av podden baseras på (den har med Dans och VoF:s medgivande anpassats något till poddformat) är legitimerad psykolog och psykoterapeut. I texten går han själv igenom varför han och föreningen anser att Eriksons framgångar med boken ”Omgiven av idioter” är en av de största pseudovetenskapliga skandalerna i Sverige de senaste åren. Han berättar om bakgrunden till föreningens utnämnande av Thomas Erikson som Årets förvillare 2018, och beskriver också delar av processen som ledde fram till beslutet.
Jävsförhållanden
för de som medverkar i avsnittet: Dan Katz har inga jävsförhållanden att
redovisa, Magnus Lindwall har inga jävsförhållanden att redovisa, Robin
Fondberg har inga jävsförhållanden att redovisa. Ingen av de som medverkat i
podden har heller fått betalt för det.
Del 1:
Thomas Erikson och vetenskapen
Dans text som ligger till grund för första delen av granskningen (en dryg timme) finns alltså att läsa i sin helhet på länkarna här. I den delen går han igenom bland annat följande:
Hur ”Omgiven av idioter” slog igenom och blev en bästsäljare
När och hur boken började kritiseras av psykologer och forskare
Hur färgteorierna uppstod på 1920-talet genom psykologen William Moulton Marstons arbete, och varför de saknar vetenskaplig trovärdighet
Hur teorierna sedermera blev ett test, skapat av amerikanen Walter Clarke 1956
Varför personlighetsbegreppet är kontroversiellt och invecklat
Hur testet kan ställa till det om man använder det på arbetsplatser, genom att exempelvis skylla problem på arbetsplatsen på att vissa medarbetare ”är” vissa färger
Hur det kommer sig att Thomas Erikson kallar sig för beteendevetare, vilket inte är en skyddad titel i Sverige
Hur Vetenskap och Folkbildning tog reda på att Erikson helt saknar formell utbildning i ämnet
Hur det blir tydligt att Erikson saknar grundläggande kompetens inom beteendevetenskap
Varför Eriksons svar på kritiken inte håller
Varför han tycker att en stor del av skulden faller på till exempel Bonnier-förlaget Forum, Aftonbladet, Fråga Doktorn, Nyhetsmorgon och andra som inte kontrollerat Thomas Eriksons bakgrund
Del 2: Miljonrullningen i
offentlig sektor
Sörentorp och polisfakturorna
Som en uppföljning på tidigare granskningar har
jag med hjälp av ett stort antal tips kartlagt hur pass vanligt DISC-metoden
och andra liknande modeller är i offentliga verksamheter, och vilka som anlitat
Thomas Erikson själv – eller andra föreläsare och utbildningskonsulter som
arbetar med personlighetstester – under de senaste åren. Tipsen har kontrollerats
med hjälp av fakturor och andra dokument, samt intervjuer med personer med
insyn.
Den första uppgiften jag kontrollerade var den som Thomas Erikson själv pratar om i sin egen podcast ”Omgiven av Thomas Erikson”, där han så sent som i september i år påstår att han föreläst för poliser. Vid det laget hade flera stora granskningar av Thomas Erikson och olika personlighetstester publicerats och fått stor spridning. Förutom Filters och journalisten Madelene Pollnows mycket uppmärksammade granskning som publicerades i juli 2018, och utnämningen till Årets förvillare som Erikson fick i januari i år, som även den fick stort genomslag i nationella nyhetsmedier, så har ett uppmärksammat blogginlägg publicerats i april 2018, skrivet av psykologen Jonas Hjalmar Blom.
Journalisterna Josefin Sköld och Amina Manzoor på Dagens Nyheter granskade innan dess, i januari 2017, personlighetstester som används för att rekrytera medarbetare på svenska myndigheter. Deras granskning visade att av 120 tillfrågade statliga myndigheter använde runt hälften av dem personlighetstester vid nyanställningar. I DN:s text kritiseras personlighetstesterna bland annat av Lennart Sjöberg, professor emeritus vid Handelshögskolan i Stockholm, och Anders Sjöberg, psykolog och forskare vid Stockholms universitet. Granskningen är övergripande och DISC nämns inte uttryckligen, men Anders Sjöberg säger bland annat att ”tester där du blir en färg eller ett djur är inte seriösa”.
I Filter-artikeln berättar Madelene Pollnow att kritiken från forskare har funnits betydligt längre än så. Till exempel nämner hon en artikel i Chefstidningen från 2011, där Lennart Sjöberg nämner att tester som bygger på DISA var de i särklass mest använda, och konstaterade att ”många testanvändare tycks inte efterfråga vetenskaplig grund för de metoder de köper”.
Faktum är att ju mer jag undersökte saken, ju mer verkade kritiken mot DISC och andra liknande modeller inte bara ha funnits där sedan lång tid tillbaka, den verkade också vara mer omfattande och etablerad bland forskare, även om det först är på senare år som den nått ut i större mediekanaler.
Magnus Lindwall är professor i psykologi på Göteborgs universitet, och en av de som Thomas Erikson har med som referenslitteratur i slutet av ”Omgiven av psykopater”. Men Magnus är också en av Thomas Eriksons och personlighetstesternas främsta kritiker. I podden kommenterade han frågan om hur etablerad kritiken är:
”Det finns ju inte en forskare som tycker att det här är vettigt, sen är det kanske inte så många som har stuckit ut hakan och sagt det. Det här är kritik på bred nivå, det här handlar inte om några skumma, avundsjuka, enstaka journalister eller forskare som är avundsjuka på DISC eller så. Det här är en allmän bred kritik på alla de här typerna av modellerna, som inte håller. Kritiken har ju förekommit ganska länge, det finns personlighetsforskare i Sverige som har kritiserat liknande modeller femton-tjugo år tillbaka i tiden. Så det här har ganska långa traditioner och det är inte en enstaka företeelse utan det är bred kritik som står bakom det här. Det har vi ju märkt också när det gäller kritiken av DISC och efter Filter-reportraget – man är väldigt intresserad av den här typen av kritik. Många inom media har också tyckt till om det här, så det är ganska okontroversiell kritik egentligen.”
Det lät onekligen udda att Polismyndigheten skulle
låta en person som inte har en enda dags högskoleutbildning utbilda poliser, i
en metod som kritiserats så hårt, så länge och numera dessutom så offentligt. Å
andra sidan hade jag svårt att förstå varför en så framgångsrik person som
Thomas Erikson skulle hitta på något sånt.
På Thomas Instragram-konto hittade jag en bild där har han fotat sig själv ute på Polisens anläggning i Sörentorp utanför Stockholm. Bilden är upplagd den fjärde september, han står framför Polishögskolans skylt (andra bilden, klicka på pilen till höger) och använder hashtaggen ”polishögskolan”:
Med den informationen tänkte jag att det borde vara lätt att få tag på fakturan för hans föreläsning, för att sedan kunna gå vidare med de andra tipsen som nu hade börjat strömma in.
Det visade sig dock vara nästan omöjligt att få fatt på fakturan, vilket jag beskriver närmare i podden. Till slut var det en polis som gav mig det förlösande tipset. Jag fick reda på att det var instruktörsutbildningen till polisens nationella förarutbildning som anlitat Thomas Erikson. Det visade sig dessutom när jag väl fick fakturorna, att man anlitat Thomas Erikson även i november 2018. För de två föreläsningarna betalade man totalt 92 767 kronor:
Utöver polisens nationella förarutbildning uppgav
två personer på NFC, Nationellt Forensiskt Centrum, att man utbildats i något
som liknar DISC. Ingen av dem hade kvar material från utbildningen men en av
dem kände igen DISC-modellens karaktärsuppdelning när jag skickade en bild.
Personen skrev: ”Jodå, karaktärsegenskaperna på bilden känner jag igen. Jag kan
inte komma ihåg mer exakt än att det [utbildningen, min anmärkning] var
inom spannet 1-2 år sedan.”
Förutom Polismyndigheten, skulle det dock visa
sig, att personlighetstesterna används på en rad andra myndigheter, och till
betydligt större kostnad för skattebetalarna Sverige.
Thomas
Eriksons föreläsningar i offentlig sektor
I Madelene Pollnows granskning i Filter, skrev hon bland annat:
”De senaste åren har sammanlagt 263 000 skattekronor lagts på Thomas Eriksons föreläsningar. Bland kunderna finns Länsstyrelsen i Västerbottens län, Regeringskansliet, Karolinska Institutet och Universitets- och högskolerådet.”
Förutom Filters siffror, avslöjade Sveriges Radio i januari 2019 att Umeå kommun hade köpt in föreläsningar med Thomas Erikson till sina chefer för nästan 50 000 kronor. Dagens Nyheters granskning från januari 2017 handlade specifikt om personlighetstester som används i rekrytering på svenska myndigheter, de skrev att Regeringskansliet lagt 150 000 kronor på såna personlighetstester under 2016, men i övrigt fanns inga konkreta uppgifter om hur mycket de här testerna belastat skattebetalarna. Bara ett par hundratusen kronor hade alltså totalt sett kunnat bekräftas i tidigare granskningar, men det skulle visa sig handla om betydligt mer än så.
I podden redovisar jag först de som anlitat
Thomas Erikson själv. Till exempel Region Kronoberg som anordnade ett chefsmöte
för alla chefer i regionen den 12:e maj 2017, där regionledningen fanns med för
att svara på frågor från cheferna, innan man tillsammans tittade på Thomas
Eriksons föreläsning om DISA-teorin, och sen diskuterade budskapet i
smågrupper. För den här föreläsningen betalade Region Kronoberg 41 100
kronor:
Ett annat exempel hittade jag från den 12:e juni 2018. Då hölls nämligen en studiedag för pedagogisk personal på folkhögskolorna i Region Jönköping, där Thomas Erikson fick föreläsa för personalen. Kostnaden för föreläsningen uppgick till 40 605 kronor:
Inom skolväsendet dök en annan, något oväntad,
aktör upp bland tipsen: Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Under våren
2018 anordnades nämligen en stor konferens för all administrativ personal på en
av KTH:s skolor. Man anlitade visserligen inte Thomas Erikson som föreläsare,
men den administrativa chefen för skolan köpte in boken ”Omgiven av idioter” till
all administrativ personal på den KTH-skolan – runt åttio personer – som
obligatorisk läsning inför konferensen. Boken och DISA-modellen användes sedan
i en workshop med rollspel där grupper skulle gissa vem som spelade vilken
personlighetstyp.
På KTH:s hemsida tipsar även en av deras
anställda studentbloggare i flera inlägg om ”Omgiven av idioter” och hur hon
via Handelsbankens studentprogram har fått chansen att fördjupa sig i vilken
färg hon är. De andra studenterna som läser bloggen fick rösta om bloggarens färg:
Ett annat exempel från skolvärlden som jag redovisar i podden gäller Sveriges Skolledarförbund, som visserligen inte är en myndighet, utan ett fackförbund som finansieras av sina medlemmar. Men de representerar över 7000 chefer inom skolväsendet i Sverige, som naturligtvis har stort inflytande på hur den skattefinansierade skolan organiseras. Den 3:e september 2018 anordnade de en temadag för skolledare i Skåne, där man anlitat Thomas Erikson för att skolledarna skulle lära sig att kommunicera bättre. I inbjudan kallar de Thomas för ”beteendevetare” (detta alltså efter Filters granskning där det avslöjats att han helt saknar högskoleutbildning) och skriver bland annat:
”Thomas Erikson tar hjälp av beteendevetenskap och rykande färsk forskning när han visar hur du smidigt och snabbt kan läsa av människor i din omgivning och effektivt minska på missförstånden. Du får en unik möjlighet att spara både tid och huvudvärk genom att bättre förstå dina medmänniskor, samtidigt som du kraftigt ökar din självinsikt.”
Eftersom Sveriges Skolledarförbund inte är en myndighet är uppgifterna om vad de betalat för föreläsningen den gången inte offentliga.
Elaine
Eksvärd, Försvarsmakten och Insights Discovery
Vad gäller försvaret berättade en tipsare att
Fjärde sjöstridsflottiljen i Västerhaninge i december 2017 hade haft
retorikexperten Elaine Eksvärd som föreläsare med: ”temat just ’dela in
människor i 4 kategorier enligt färg’”.
Även militärer från Amfibieregementet närvarade
under föreläsningen, och en person därifrån bekräftade för mig att Elaine talat
om att dela upp människor i olika färger. Elaine har även anlitats av
Ledningsregementet i Enköping för tre föreläsningar under 2018, där hon också
talat om färgerna under en del av sin retorikföreläsning, vilket bekräftades
för mig av regementets HR-chef Linda Möller på telefon.
Det visade sig dock att det inte handlade om
DISC-modellen, utan en liknande modell som kallas ”Insights Discovery”. Faktum är
att det finns ett stort antal modeller som liknar varandra, både DISC-modeller
och andra modeller, som har det gemensamt att de använder sig av färgkodning för
att dela in människor och saknar vetenskaplig tillförlitlighet.
I Insights Discovery-modellen delar man in
människor och deras kommunikationsstilar i olika färger, dessutom samma färger
som DISC-modellen, med skillnaden att de kallas fyra färgenergier, och har ett
prefix från naturen: ”HavsBlå, SkogsGrön, SolGul och EldRöd”, enligt företaget
The Insights Group Limited, som säljer produkten i Sverige, men som har sitt
huvudsäte i Dundee, Skottland.
Att samma färger används kan förklara varför
tipsaren blandat ihop DISC och Insights Discovery. De representerar dessutom
liknande karaktärsdrag: en skogsgrön person i Insights Discovery-modellen
beskrivs till exempel som omtänksam och tålmodig, medan en grön person enligt
DISC bland annat beskrivs som hjälpsam och tålmodig. En solgul person i Insight
Discoverys modell beskrivs som kommunikativ och pratsam, medan en gul person
enligt DISC beskrivs som utåtrikad och verbal:
Att tipsaren från flottan hade blandat ihop de
här två modellerna kan ha en ytterligare förklaring. Elaine och hennes företag
Snacka Snyggt AB utelämnar nämligen allt som oftast de särskiljande prefixen
och säger till exempel ”röd” istället för ”EldRöd”. Som här, i TV4:s
Nyhetsmorgon:
I ett blogginlägg på Elaines blogg på tidningen Mama har hon lagt upp klippet från Nyhetsmorgon. När hon publicerat inlägget fick hon direkt en kommentar från någon som ifrågasätter varför hon, likt Thomas Eriksson, förespråkar DISC-modellen. Den som kommenterar har alltså, precis som tipsaren från flottan, blandat ihop Insights Discovery och DISC eller DISA:
I podden bad jag Magnus Lindwall,
psykologiprofessorn, att förklara vad Insighs Discovery är för något:
”Ja, vad är insights discovery? Det är enligt deras egen hemsida i alla fall, ett verktyg för att hjälpa människor att förstå sig själva. Och där använder man en modell där man delar in personer i fyra färger eller energier, som är: eldröd, solgul, skogsgrön och havsblå. Så det är ju väldigt likt DISC givetvis. De här färgerna ska avgöra hur och varför personer beter sig som de gör. När det gäller trovärdigheten kan man väl sammanfatta en lång historia kort, med att det är väldigt, väldigt dåligt. Det är baserat på tre problem egentligen: ett, man baseras på en riktigt skräpig teoretisk modell. Det är ungefär som Marston med DISC då, i det här fallet så är det Jung [som teorierna grundas på, min anmärkning], som i sin tur baserar det på sina samtal med patienter och att han läste lite skönlitteratur. Så det här har ju inte någon bas från början, och sen har man förenklat det här och slängt in färgenergier från höger, ungefär utan att man förstår varför. Så det är en taskig modell i botten, det saknas forskning överhuvudtaget – framför allt oberoende granskning, vilket är viktigt. Sen deras egna rapporter då, som inte har granskats oberoende, och när de väl har gjort det så har det ju fallerat fullkomligt. Så man skulle ju säga att tillförlitligheten är väldigt, väldigt dålig. På så sätt så är det väldigt likt DISC: taskig modell i botten, det finns ingen forskning, de egna rapporterna håller inte. Så det är ju pseudovetenskap väldigt tydligt.”
Insights Discovery baseras alltså på Carl Jungs
idéer, som Magnus Lindwall förklarar bygger på Jungs iakttagelser av sina egna
patienter och skönlitterära texter. Lindwall menar precis som Dan Katz att
Jungs idéer är vederlagda sen länge, men inte nog med det – en av de jungianska
personlighetstesternas största kritiker var nämligen Carl Jung själv:
”Han sa själv i förordet till en av sina upplagor till sina psykologiska typer, där han lanserade det här då, att han kritiserade personer som har försökt använda hans system som klassificering, att det är att jämföra med någon barnslig sällskapslek. Så han varnade ju själv för det här Jung, men uppenbarligen har man inte i Insights Discovery lyssnat på det och inte Myers-Briggs heller, som baseras på Jung.”
Elaine Eksvärd har alltså anlitats ett antal
gånger av försvaret, och under sina retorikföreläsningar även talat om en
personlighetsmodell som likt DISC avfärdas som pseudovetenskap. När jag begärde
ut fakturor för föreläsningarna hörde plötsligt Elaine själv av sig. Hon skrev:
”Hej Christian, Fick höra att du hade frågor om jag använda discmodellen i mina föreläsningar och det gör jag inte. Däremot kan jag använda nämna insights discovery – inte som en allmänsanning utan som ett medel för att förstå att man kan prata olika. Annika R Malmberg är den som är en fena på den modellen så vill du ha mer svar på frågor om den så kontakta henne, jag vågar knappt nämna modellen så retorik är mitt ämne. Hör av dig om du skulle ha några fler frågor.”
Att Elaine knappt vågar nämna modellen är en
sanning med modifikation. Förutom föreläsningarna, beskrivs modellen på hennes
företag Snacka Snyggts hemsida, hon skriver även om modellen på sin blogg hos
tidningen Mama, och på sin personliga hemsida elaineeksvärd.se. Hon beskriver
även modellen mer utförligt över åtta sidor i sin bok ”Snacka snyggt: Den stora
boken om modern retorik”, och inte minst i tidigare nämnda inslag i
Nyhetsmorgon där hon går igenom de fyra färgerna var för sig, med fyra
förinspelade klipp, där hennes kollegor på Snacka Snyggt rollspelar de olika
färgenergierna.
De tre föreläsningarna på Ledningsregementet i Enköping, kostade Försvarsmakten totalt 208 750 kronor för.
DISC
inom sjukvården – en osannolik historia
Sist ut i den här redogörelsen var hälso- och
sjukvården. När jag frågade om tips på sociala medier rasade det in tips från
just hälso- och sjukvården. En del tips handlade om andra kontroversiella
metoder, som neurolingvistisk programmering, men de flesta handlade om DISC i
någon form.
Förutom några enstaka isolerade exempel, som när
Södersjukhuset i Stockholm anordnade en DISC-utbildning för en arbetsgrupp
under 2016 – som var en del av det så kallade ”Arbetsmiljölyftet” och
bekostades av Region Stockholm – eller när Region Gotland 2018 använde boken
”Omgiven av idioter” och DISC-profiler när de utbildade enhetschefer på
Gotlands särskilda boenden, så leder de flesta tips till en också samma
konsultbolag, nämligen Move Management (eller Move D Management AB).
De första tipsen gällde Region Östergötland, men genom tips från läkare på västkusten visade det sig att även Västra Götalandsregionen och Region Halland anlitar Move Management. Jag gjorde även sökningar på alla Sveriges tjugoen regioners hemsidor, med sökord som ”DISC” och ”Move Management”. Sen utvidgade jag sökningen och hittade då ett pressmeddelande från Mynewsdesk, där Move Management berättar att man slutit ett avtal även med Region Västernorrland för att ledarutbilda deras läkare:
Innan jag redovisar för er vad regionerna har betalat Move Management under 2019, är det på sin plats att nämna att Move Management kontaktade mig under perioden då jag begärde ut och kontrollerade Moves fakturor till regionerna. Det var Joakim Eklund, kommunikationsansvarig på Move Management, som den 25:e november skrev ett brev till mig. Brevet är för långt för att återge i sin helhet här, men hela brevet finns att läsa på länken.
Bland annat skrev Joakim om Hippokrates fyrsaftslära, han skrev att alla metoderna som delar in människor i beteenden eller typer är förenklade och att det generellt inte går att jämföra olika instrument. Han beskrev sen den DISC-modell som Move använder, som kallas Everything DISC, men som de själv i till exempel utbildningsmaterial och på fakturor ofta förkortar till endast ”DISC”. Han skriver att det är ett moderniserat och förbättrat instrument, vilket har kostat mycket pengar, men att det nu innehåller fler val och är mer komplicerat. Angående testets tillförlitlighet skriver han bland annat:
”Vi ska naturligtvis kunna förklara hur bra eller dåligt vårt instrument är uppbyggt och vad det går att utläsa med hjälp av det, samtidigt som vi hoppas att det aldrig kommer ett instrument som på beteende- eller personlighetsnivån kan ’mäta’ oss människor till hundra procent.”
Jag lät flera experter läsa brevet, och de
underkände Joakims resonemang. Dan Katz skrev till exempel:
”Först måste de kunna via publicerade studier visa att testet verkligen på ett pålitligt sätt kan dela upp folk i olika ’personligheter’ – att det är bra på att förutsäga hur någon kommer att bete sig i många olika situationer. Att testet har blivit mer avancerat betyder ingenting om det inte förmår detta. Annars är det som att man slår sig för bröstet för att man gjort ett mer avancerat test för att mäta förekomsten av enhörningar. Först måste man nog visa att enhörningarna existerar.”
Magnus Lindwall, psykologiprofessorn från
Göteborgs Universitet, var inne på samma spår:
”Det här håller ju inte alls. Men det är ett ganska förväntat svar från en person, en skicklig konsult som vill skydda sin baby och sin kassako. Han gör väl ungefär det man kan förvänta sig, det ser snyggt och prydligt ut om man inte vet var man ska leta. Men samtidigt så svarar ju den här personen inte på något av huvudkritiken, som är att man bygger på en skräpig modell som inte håller – DISC. Det är väldigt oklart om han säger att man gör det fortfarande i DISC Everything, och om man nu inte bygger på DISC längre, vad bygger man då på? Det finns en väldig otydlighet i det här. Så kritiken ligger ju fast: fortfarande en skräpig modell, det finns ingen forskning som backar upp det och det han pratar om. Deras egna resultat och så där, det finns ingen oberoende granskning av det. Och varför är det viktigt, som man gör i forskning med oberoende granskning? För att deras egna rapporter kommer att vara full av felkällor, man vill gärna hitta det som stöder att det här funkar. Det är ju det man pratar mycket om i forskning med replikeringskris och att vi försöker skydda oss mot de här tendenserna, att bara bekräfta det vi vill. Det skyddet saknas ju helt och hållet i såna här inhouse-rapporter, de är ju inte tillförlitliga.”
Sammanfattningsvis, menar Magnus Lindwall att
Everything DISC fallerar på en rad punkter och att det på det sättet är
jämförbart med både andra DISC-modeller och Insights Discovery:
”Han pratar ju i brevet om att man har försökt förbättra modellen och skruva på den. Det är ju all heder att man har försökt göra det, men problemen kvarstår fortfarande. När man väl har granskat den här modellen oberoende – det finns en kille som heter Patrick Vermeren som har skrivit en bok som just har kommit ut, där han har fått ihop ett gäng forskare och psykologer och granskat olika modeller, bland annat Insights Discovery och DISC, men också DISC Everything – när de tittar på det där oberoende så faller ju hela alltet ihop. Den håller liksom inte ihop, det finns en massa oklarheter och felkällor överallt. Så när man väl granskar det här så faller det ihop helt enkelt.
När jag först mejlade Move Managements brev till Magnus Lindwall skrev han ett långt svar, där han bland annat skrev: ”Argumenten som Move har må vara gångbara i konsult- och säljarkretsar, men är helt tandlösa eller direkt felaktiga om man tar på sig vetenskapliga glasögon. Och det är på den planhalvan man tydligt vill spela, vilket är viktigt att påpeka.”
När jag intervjuade honom till podden ett par
dagar senare, bad jag honom utveckla vad han menade:
”Det är ju väldigt skickligt återigen, som jag sa. Det är lite TV-shop, marknadsföringen kan de ju bevisligen, de paketerar det här jättesnyggt. Men däremot själva argumenten … om man skulle granska det här brevet och hela DISC och allting och deras rapporter utifrån vetenskapliga glasögon, titta noggrant på det här, så fallerar det här jätte-jättesnabbt. Hade det här varit en vetenskaplig artikel så hade den fått tummen ner direkt verkligen. Så spelar man på den planhalvan – och det är det pseudovetenskap gör, man säger att det här är trovärdigt och det finns forskning bakom och så vidare – då kan man också förvänta sig att bli granskad med hjälp av vetenskapliga glasögon, det får man i så fall tåla. När man gör de – om du tänker dig CSI när man tar på sig speciella glasögon så att man kan se vissa saker som man inte ser annars – tar man på sig de här CSI-vetenskapliga glasögonen så är det blodstänk över hela rummet här. Det håller inte. Det är det som är viktigt att säga, att spelar de på den planhalvan och man bedömer det vetenskapligt, så kommer det inte att hålla heller. Direkt. De här argumenten är inte gångbara rent vetenskapligt, man säger ju ingenting av värde.”
Regionernas
DISC-nota: 11 miljoner kronor
Hälso- och sjukvården i Sverige lägger trots
detta stora summor på Move Managements DISC-utbildningar varje år. Efter flera
tips från bland annat läkare och annan personal i olika regioner i Sverige
kunde jag hitta ett stort antal DISC-utbildningar för allt från ST-läkare och
AT-läkare, till sjuksköterskor, sjukhusfysiker och tandläkare.
I slutet av november begärde jag ut samtliga
fakturor som de fyra regionerna fått av Move Management under 2019. Det var mer
än 120 fakturor totalt mellan januari och drygt hälften av november månad, det
vill säga knappt elva av årets tolv månader.
Sedan gick jag igenom fakturorna en efter en och
kontrollerade dem dessutom med personal från respektive region, för att slå
fast vilka fakturor som rörde utbildningar som innehöll Move Managements
DISC-modell.
Det var nästan alla, eller 118 stycken, till ett totalt värde av 11 076 113 kronor. På sinnessjukt.se/omgiven hittar du förutom samtliga dessa fakturor, även inbjudningsbrev och utbildningsöversikter från Move Managments hemsida och från regionernas eget material. I Västra Götalandsregionen har jag även gjort en sammanställning i Excel-format eftersom det rör sig om totalt 80 fakturor. Excel-sammanställningen följer med zip-filen när du laddar ner den.
De dryga elva miljoner kronorna fördelades mellan
regionerna enligt följande:
Region Västernorrland: 551 938 kronor Region Halland: 2 234 442 kronor Region Östergötland: 3 515 741 kronor Västra Götalandsregionen: 4 773 992 kronor
Utöver de dryga elva miljonerna i direkta kostnader
för utbildningen, har även personalen som går den full lön under
utbildningsdagarna. Läkarutbildningarna, som står för en stor majoritet av
kostnaderna, varierar mellan ungefär 6–9 arbetsdagar, där läkaren även ska
fylla i en DISC-profil inför utbildningen. Exakt hur mycket lönekostnaderna och
regionernas egna administrativa kostnader för utbildningarna uppgår till är
omöjligt att säga, men det handlar om ytterligare ett antal miljoner kronor.
En av de mest kostsamma kurserna som regionerna köpt av Move Management är ledarutbildningen ”ST-LIV” för ST-läkare. Kursen kostar enligt Move Managements hemsida 17 900 kronor plus 8826 kronor i kost och logi per person, men kostnaden och längden på utbildningen varierar mellan regionerna av fakturorna och utbildningsmaterialet att döma. Move Management skrev (de har numera tagit bort detta från sin hemsida, screenshot finns på sinnessjukt.se/omgiven) att DISC-analysen: ”ligger till grund för stora delar av kursens innehåll”, vilket även flera läkare som gått utbildningen intygade. De läkare som skrev till mig verkade upprörda. En av läkarna skrev följande till mig:
”Hej, kan jag bistå med information för att exponera slöseriet med skattemedel dessa kurser är? Har gått ST liv kurs, ledarskapskurs för st-läkare. DISC var en central del. Anställd i vgregion.”
Vid det här laget hade jag redan fått en bra bild
över Västra Götalandsregionen, men frågade läkaren hur mycket man tjänar som
ST-läkare. Han svarade att lönen ligger på runt 40 000 kronor i månaden på
sjukhusen, men något högre i primärvården.
Jag talade även med en bekant psykiatriker om
läkarnas vrede. Hon hade inte själv gått kursen men drog paralleller till en
kurs hon gick under sin utbildning. Hon kallade den tomat-pratar-kursen, någon
slags psykodynamisk psykoterapi-kurs som hon var tvungen att gå under sin
ST-läkarutbildning. Hon fick pendla från sjukhuset i södra Sverige till
Stockholm, och kursen var nödvändig för att hon skulle ta sig vidare i sin
långa utbildning. Tomat-pratar-kursen var flummig berättade hon, bland annat
skulle man under ett moment låtsas prata med en tomat. Hon klagade flera gånger
till sin chef eftersom hon inte tyckte kursen var vetenskapligt grundad. Men
till slut gav hon upp och tvingade sig igenom kursen, vilket även läkare som
gått DISC-utbildningen beskriver att de har gjort – man orkar helt enkelt inte bråka.
Nedskärningar
i vården och Lipus granskning
Att fyra av landets tjugoen regioner har lagt elva miljoner kronor i direkta kostnader – och ett okänt antal miljoner i lönekostnader och administrativa kostnader – på DISC-utbildningar som beskrivs som lika tillförlitliga som horoskop, är anmärkningsvärt. Man gör det dessutom samtidigt som sjukvården i stora delar av landet tvingas skära ner på kostnader och sparka läkare och annan sjukvårdspersonal. I Västra Götalandsregionen till exempel, har man på Sahlgrenska universitetssjukhuset beslutat att spara in 19 miljoner kronor på vården av de svårast psykiskt sjuka patienterna, nämligen på psykosavdelningen, som redan har gjort stora besparingar under det gångna året.
Att så mycket pengar har lagts på
DISC-utbildningar i tider av nedskärning inom vården verkar alltså göra många
vårdanställda upprörda, inte minst läkare. Med tanke på det är det något
överraskande att läsa att kurserna är granskade och godkända av Lipus. Lipus ägs
nämligen av Sveriges Läkarförbund, och står för ”Läkarnas institut för
professionell utveckling i sjukvården”. På sin hemsida skriver Lipus att de är
”ledande i Sverige inom extern granskning av AT- och ST-utbildningar samt
certifiering av kurser för läkare”.
Granskningen innebär enligt Lipus själva ”både
konkurrensfördelar och höjer kvaliteten på utbildningen”. Kanske är det en av
förklaringarna till att regionerna har satsat så mycket pengar på Move
Managements DISC-kurser.
Bodil Knuthammar är pressekreterare på kommunikationsenheten
hos Region Östergötlands ledningsstab. I ett mejl kommenterar hon regionens
användande av DISC-kurser, där främst ST-läkarkursen ST-LIV och
sjuksköterskekursen ELSA-LIV ingår, på följande sätt:
”Region Östergötland har använt DISC vid arbete med medarbetarskap och grupputveckling, framför allt under åren 2015-2018. Under 2018 så upphörde användningen av DISC vid de insatser som genomfördes av interna konsulter. I samband med att regionen reviderade riktlinjerna för testanvändning så gick HR noga igenom vilka tester som används. Vi ser det angeläget att vi använder testverktyg som bör vara certifierade av DNV (Det Norske Veritas) som sedan 2015 har ansvaret för granskning av arbetspsykologiska test. Riktlinjen för testhantering uttrycker detta i klartext när det gäller test som används vid rekrytering. När det gäller testverktyg som används vid personlig utveckling eller grupputveckling är det sammanhanget som avgör valet av test. Dock är vi internt noga med att använda certifierade testverktyg så långt det är möjligt utifrån sammanhanget.
Tyvärr har HR inte varit medvetna om DISC också används vid ST-LiV och ELSA-LiV. Avtalet med Move management gäller till halvårsskiftet 2020 och en ny upphandling ska göras.”
Podden avslutades med att Magnus Lindwall får
svara på frågan ifall han tycker att DISC-miljonerna är väl investerade
skattepengar:
”Nej, jag skulle säga att det är just opportunity cost. Det är distraktion från det man skulle kunna använda pengarna bättre på. Från det som skulle kunna funka mycket bättre. Och återigen: är man en organisation som har oändliga resurser så fine, pyssla med det här i så fall, men de flesta har ju inte det. Vi behöver vara försiktiga med vad vi lägger våra pengar på. Så det här är ju slöseri med skattemedel, plus att det riskerar att distrahera och skapa indirekta kostnader i systemet en lång bit framöver, när vi går och inbillar oss att vi ska rekrytera folk som är röd eller solgul eller någonting. Det är samma sak som att säga i en ledningsgrupp att ’vi har en jungfru och en oxe här, vi behöver en kräfta nu’. Ja, okej. Men det kommer ju att bli problem, när man tror att man har systematik i botten och så egentligen har du mest slump. Det kommer bli indirekta kostnader längre fram i systemet. Så det är ju inte bara att det är direkta kostnader när man köper in det här, för de är ju dyra de här konsulterna, för det andra blir det indirekta kostnader längre fram. Man skulle kunna använda pengarna mycket, mycket bättre.”
Jag frågade även Robin Fondberg, psykolog och
doktorand på Karolinska institutet vad hon tyckte om att skattemiljoner läggs
på DISC och liknande modeller. Hon svarade:
”Det är att kasta pengarna i sjön.”
”Vill du utveckla det?”
”Just att eftersom det förmodligen inte säger någonting om hur personer fungerar, eller också vad det här skulle få för effekt på lite sikt, så skulle man lika gärna kunna bara gissa. Man skulle kunna sätta sig ner och ta någon person som kommer en halvtimme och gissar och säger att ’jag tycker att rödhåriga sätter sig i det här hörnet och blonda får sätta sig i det här hörnet’, och sen basera sin arbetslagsindelning på det. Det skulle vara ungefär samma grad av trovärdighet. Naturligtvis är det ingenting som hör hemma i offentlig sektor.”
Hela granskningen finns på Patreon.com/sinnessjukt om du vill lyssna på den. Mer information om granskningen, alla fakturor och pressklipp om granskningen finns på Sinnessjukt.se/omgiven