I söndags publicerades en intervju med mig i Aftonbladet Söndag där jag berättar om min panikångest och depression. De skrev även om min bok om panikångest och depression och om min och Rebecca Anseruds podcast om psykologi och psykisk ohälsa – Psykpodden.
Intervjun med Aftonbladets Nneka Amu gjorde jag i mars någon gång, i samband med att min bok om panikångest och depression släpptes, så det var ett tag sedan. De har tydligen rätt lång pressläggning.
Hursomhelst var det en jättebra intervju, Nneka var väldigt snäll och proffsig. Vi pratade om hur det var när jag en gång blev sjuk, hur jag tog mig ur det och varför jag skrev boken och startade podcasten med Rebecca.
Intervjun ligger inte uppe på nätet än, jag ska försöka kolla då och då så att jag kan länka till den här. Aftonbladet Söndag säljs dock fortfarande i butik, så om ni vill läsa är det bara att springa och köpa den.
***
Har för övrigt lagt upp en ny sida med all media (tv, radio, tidningar, bloggar) som jag gjort den senaste tiden. Gå gärna in och kika om ni vill veta mer om min historia och om boken.
Där hittar ni bland annat intervjun med Kattis Ahlström i Tv4 Nyhetsmorgon, intervjun med Kerstin Brunnberg i UR:s ”En bok, en författare” och min och Rebeccas intervju i Modern Psykologi.
Hur vanligt är ångest? Statistik om ångest här nedanför!
Är ångest vanligt undrar många, både de som själva drabbats och de som hör talas så mycket om panikångest, social fobi och andra ångestsjukdomar. Därför tänkte jag bjuda på lite statistik om ångest, hur vanligt det är och vilka som drabbas.
Hur vanligt är paniksyndrom? Hur vanligt är tvångssyndrom? Hur vanligt är generaliserat ångestsyndrom (GAD)? När man själv eller någon i ens närhet drabbas är det självklart att man undrar om det är vanligt eller inte.
Statistiken nedanför är i huvudsak hämtad från tre olika undersökningar som gjorts i USA och Norge. Jag har avrundat litegrann för enkelhetens skull. Källhänvisning hittar du längst ned som vanligt.
Prevalens
Prevalens förklarar hur vanligt en sjukdom är under ett givet ögonblick eller en kortare period, till exempel ett år. Här är siffror på ungefär hur vanligt ångest är på ett år.
Samtliga ångestsjukdomar: 17-20 procent.
Specifik fobi: 8-10 procent.
Social fobi: 7-8 procent.
PTSD: 2-3 procent.
GAD: 2-3 procent.
Paniksyndrom: 2 procent.
Tvångssyndrom: 0,7-1 procent.
Agorafobi: 1-3 procent.
Panikångestattack: var tredje har haft det senaste året (attackerna behöver inte vara en del av en ångestsjukdom).
Livstidsrisk
Livstidsrisk är precis vad det låter som, den kalkylerade risken för att en människa ska drabbas av sjukdomen någon gång under sitt liv. Här är siffror på ungefär de olika ångestsjukdomarna är över ett liv.
Samtliga ångestsjukdomar: 20-25 procent.
Specifika fobier: 10-15 procent.
Social fobi: 12-13 procent.
PTSD: 7-8 procent.
GAD: 5 procent.
Paniksyndrom: 4-5 procent.
Tvångssyndrom: 1,5 procent.
Agorafobi: 2-5 procent.
Värt att nämna om statistiken är att den inte skiljer på kön. Ångestsjukdomar är nästan dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män, läs mer om det här. Om du vill läsa mer om ångest kan du göra det i min bok om panikångest och depression.
Källor:
Carlbring, P., Hanell, Å. ”Ingen panik: Fri från panik-och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi.” (2007).
von Knorring, L., Andersson, G., Lichtenstein, P., Rück, C., & Lindefors, N. (2011). Vanliga folksjukdomar som debuterar tidigt i livet. Läkartidningen, 108, 787-791.
Vad är GAD? Amanda Hollanti Ohlsson lever själv med sjukdomen och berättar här hur det känns.
I nästa avsnitt av Psykpodden ska vi prata om GAD (bland annat), och utöver statistik och symtom ville jag ha en personlig berättelse om hur det känns. Hörde av mig till min vän Amanda Hollanti Ohlsson som har GAD och frågade henne. Här är hennes brev till mig som jag kommer att läsa upp delar av i nästa podcast!
Jag håller med om att GAD är en bortglömd diagnos, som också framförallt inte tas på allvar. Jag insjuknade i en måttlig till djup depression hösten 2012 vilket jag under våren 2014 fick fastställt berodde på GADen som jag då i våras fick diagnosticerad.
Jag var redan som liten ett ängsligt, osäkert och oroligt barn och har varit “GAD:ig” sen jag var i elvaårsåldern då mina föräldrar skilde sig och det hände saker inom familjen under några år efter det. Men det var när jag började tillfriskna från depressionen som jag märkte att jag fortfarande var väldigt stressad, känslig för intryck och framförallt hade en obeskrivligt tung ångest – hela tiden.
Under hösten 2013 hamnade jag i en djup svacka med depressiva inslag, självmordstankar och panikattacker, och gick till min läkare för att få hjälp. Vi diskuterade mycket och kom fram till att det är min konstanta ångest som “ställer till det” för mig, så vi gjorde ett medicinbyte från Citalopram till Cymbalta.
Det sjuka är att jag började med 30 mg Cymbalta och kände redan efter två dagar en otrolig skillnad ångestmässigt. Nu äter jag 60 mg och får med hjälp av min syster vardagen att gå runt. Mår inte bra och behöver långvarig och regelbunden terapi enligt psykiatrikern som bedömde mig, men i Skövde där jag bor är det bristfälligt och jag får inte den hjälpen jag behöver.
Jag märker helt klart att GAD är en sjukdom som många inte alls vet vad det är. När jag berättade för vänner och familj hade de ingen aning om vad det var och även på min högskola stöter jag på samma reaktion. När jag pedagogiskt försöker förklara hur det är att ha GAD, genom att ge exempel på att jag kan få ångest och panik om jag inte följer matlistan när jag handlar (om det tex är extrapris på något) eftersom jag är orolig för min ekonomi.
Jag skulle gissa på att det beror på att det som med psykisk ohälsa överlag är tabu och stigmatiserat, men också kanske för att när man har GAD, så upplever man både själv och omgivningen tror att det är ett personlighetsdrag – att man ÄR orolig, lättstressad och ångestfylld.
Det jag tycker är viktigt att berätta om GAD är att det är en vidrig och hemsk ångestsjukdom. Det är en psykisk sjukdom precis som exempelvis depression eller social fobi. Precis som sjukdomen heter – generaliserat ångestsyndrom – så har man hela tiden en molande ångest och oro som man kan ha längre perioder och som i mitt fall ofta går över till stark och kraftig ångest. Jag kan ha en ångestattack för tex ett tjafs med en kompis och älta det i veckor, försäkra mig med hjälp av familjen, rättigfärda mig innan oron och ångesten lägger sig och tar sig uttryck på ett annat orosmoment.
Jag lever som en vettskrämd katt, ständigt rädd och orolig för ALLT i mitt liv. Jag är ständigt orolig, rädd, stressad, har katastroftankar, är pessimistisk, otroligt självkritisk och nedvärderande. Brottas med tusen tankar i huvudet inför varje moment eller situation jag möter, oavsett om jag bara ska gå utanför dörren eller åka tåg. Det är hela tiden som en gnagande, molande oro som ofta går över till ångest.
Ångesten kan se olika ut, ofta är den handlingsförlamande och gör att jag inte kan tänka, andas, planera eller ta beslut, jag får ofta panik då. Ibland gör den mig bara ledsen och jag kan gråta i timmar.
Jag är en introvert person men i samband med GADen och depressionen har jag blivit det ännu mer och har en släng av social fobi, eftersom jag får ångest av att vara ute bland människor. Är ständigt orolig, rädd och nervös över vad folk tycker om mig, både min personlighet och om jag är tjock/smal, fin/ful. Det tar otroligt mycket krafter av mig att umgås med människor och större grupper undviker jag gärna.
Utöver detta har jag jobbiga fysiska symptom i samband med de psykiska – trötthet, spänningar i rygg, nacke och framförallt käkar, en spändhet i hela kroppen. Det tar så sjukt mycket krafter att hela tiden vara på sin vakt och att hela tiden oroa sig.
Det jag upplever är att folk verkar tro att det bara är att sluta oroa sig. Att jag egentligen har ett val, och kan sluta vara och ha det såhär. Och det gör mig så jävla förbannad, för jag känner att jag hela tiden behöver rättigfärda, och förklara mig och stå upp för mig och min sjukdom hela tiden, i varje situation jag är i. Om det hade varit så lätt att sluta oroa mig hade jag gjort det för länge sen.
Jag tror inte folk förstår hur pass vidrigt det är att ha den här ångestsjukdomen, och de förstår inte att den finns på riktigt, att det är en diagnos. Det är en verklig psykisk diagnos och det behöver folk förstå, och inte bara förminska oss som lider av det. Vi ÄR inte lata, oroliga, stressade för att vi VILL, utan det är olika omständigheter som arv, miljö, erfarenheter osv som har lett till att vi blivit drabbade av denna sjukdom. Bara för att den inte syns, betyder det inte att den finns!
Som vanligt blev detta värsta uppsatsen! Men jag är så otroligt glad för att ni ska ta upp detta i podden, för alla dessa känslor av bemötande och att leva med GADen behövde jag få utlopp för och jag vill att alla ska förstå allvaret i att ha GAD.
I det näst sista avsnittet innan vårt sommaruppehåll pratar vi om psykoser. Rebecca berättar hur psykoser kan kännas och vad de kan leda till. Positiva listan är sex punkter som visar att psykiskt sjuka har anledning att vara optimistiska.
När Rebecca var arton år fick hon en depressionspsykos som gjorde att hon avskärmade sig från omvärlden helt. I det här avsnittet berättar hon mer om den perioden och förklarar vad psykoser innebär, hur många som drabbas och hur man behandlar psykoser.
Christian har gjort en lista med sex saker han tycker gör att psykiskt sjuka har alla anledning att vara optimistiska inför framtiden. Han berättar bland annat om forskningsframsteg, större öppenhet, färre fördomar och mycket annat som har blivit bättre de senaste åren.
Avsnittet finns att lyssna på i spelaren här nedanför eller i iTunes.
I Maria Borelius bok Bryt det sista tabut gör hon upp med stigmatiseringen av psykisk sjukdom. Hennes egen historia ger henne en unik möjlighet att berätta om problemet ur ett politiskt, vetenskapligt och personligt perspektiv. Hon gör det med den äran.
Maria Borelius är vetenskapsjournalist, biolog och före detta handelsminister. Vad de flesta inte vet om Maria är att hon har psykisk ohälsa i familjen. Hennes bror hade schizofreni och dog i en brand i tjugoårsåldern, något som Maria inte har berättat om offentligt förrän hon nu ger ut boken ”Bryt det sista tabut” på Natur och Kultur.
Boken är uppdelad i två delar. Den första där hon berättar om tabut kring psykisk ohälsa, varför det finns och vad det beror på. Hon intervjuar forskare, läkare, sjukgymnaster och patienter för att försöka sätta ord och siffror på stigmatiseringen som drabbar alla som får en psykisk sjukdom.
Den andra delen handlar om olika diagnoser, hur de yttrar sig och vad man som anhörig kan göra för att hjälpa den sjuke. Uppdelningen i två delar känns inte helt naturlig till en början, delarna kunde lika gärna ha varit fristående böcker var för sig – en om tabun kring psykisk ohälsa och en med beskrivningar av olika psykiatriska diagnoser. Hursomhelst är de välskrivna båda två, och efter en stund köper jag ändå upplägget.
Marias argument talar till både hjärna och hjärta, när hon skriver om hur forskningsanslag och vårdinsatser är lägre inom psykiatrin än inom kroppsvården blir jag förbannad och vill slänga boken i väggen. När känslan av att psykiatrin har låg status får siffror känner jag mig lurad och förbannad.
Även om jag blir förbannad är det också upplyftande, äntligen någon som tar tag i det här enorma gapet i välfärdssystemet. Någon som dessutom har både vetenskaplig tyngd, egna erfarenheter av psykisk ohälsa och har arbetat politiskt på högsta nivå. Marias erfarenheter ger henne en unik möjlighet att lyfta problemet, och hon tar verkligen chansen. Rekommenderas varmt!
Köper du boken via någon av köplänkarna får jag en del av köpesumman och du stödjer mitt arbete, inlägget och länkarna är alltså att betrakta som reklam. Lyssna gärna på min podcast Sinnessjukt också och bli patron på: patreon.com/sinnessjukt
I avsnitt nummer tretton av Psykpodden pratar vi om introversion och extraversion, om det extroverta idealet som västerländska samhällen lever efter. Vi pratar också om ADD och ADHD och hur man behandlar det.
Att vara ”social och utåtriktad” är en dygd i vårt samhälle. Det uppfattas som överlägset att vara nedtonad och försiktig enligt många vetenskapliga studier. Christian berättar om en bok i ämnet som han har läst som öppnade hans ögon, och vad det betytt för honom att förstå att introverta människor fungerar på ett annat sätt och att man inte behöver skämmas för det.
Rebecca berättar om sina problem med ADHD. Hon berättar om ADHD-utredningar och WISC-testet som visade att hon var begåvad över medel, vilket hon aldrig trott innan. Hon förklarar också skillnaden mellan ADHD och ADD och berättar om de mediciner hon just nu testar för att få bukt på sina problem.
Avsnittet finns att lyssna på i spelaren här nedanför eller i iTunes.
I det tolfte avsnittet av Psykpodden pratar vi om något som våra lyssnare vill att vi ska prata mer om: självmordstankar. Vi pratar också om sommarångest, alltså hur det är att ha ångest eller depression på sommaren när man ”borde” vara glad. Rebecca har också en sjuk frågestund och tipsar om bra musik.
Självmordstankar är väldigt vanligt förekommande i Sverige och världen. Man räknar med att ungefär en miljon människor tar livet av sig varje år världen över, i Sverige är siffran så hög som 1500 personer ungefär. Rebecca berättar om sina egna självmordstankar som kommer varje dag, i podden berättar hon hur hon tänkte självmordstankar tidigare under dagen då vi spelade in. Hon ger också tips på hur den som har självmordstankar ska tänka.
De flesta av oss älskar sommaren, men vad händer när man får ångest, depression eller någon annan psykisk sjukdom på sommaren? Christian berättar om sin upplevelse av sommaren 2007 då han kände sig ensammast i världen med sin panikångest och begynnande depression. Rebecca har också en sjuk frågestund då hon bland annat frågar Christian om han någonsin blivit kär i sin psykolog. Hon tipsar också om bra musik som man kan lyssna på när man är deppig.
Musiken vi tipsar om i podcasten är följande låtar.
Panetoz – Dansa pausa
Marit Bergman – Lets just fall in love
Journey Don’t stop believing
Snoop Dogg, Wiz Khalifa, Bruno Mars – Young, wild and free
Avsnittet finns att lyssna på i spelaren här nedanför eller i iTunes.
I avsnitt elva av Psykpodden pratar vi om ett ämne som vi länge tänkt pratat om: sorg. Död, skilsmässa eller att förlora en vän, sorg kommer i många former men vad ska man göra åt saken? Vi pratar också om kändisar och deras psykiska ohälsa och hur man som anhörig till någon med depression ska göra för att vara ett stöd.
Sorg kan sänka vemsomhelst, och vi reagerar alla olika. Vad för tips finns det för att hantera sin egen sorg, och hur kan man stötta en nära anhörig som är i sorg? Rebecca och Anne ger sina bästa tips och pratar om hur de själva har reagerat i sorg.
Rebecca och Anne pratar också om hur anhöriga till människor med depression ska agera. Både Anne och Rebecca har haft depressioner själva OCH varit anhöriga till andra med depressioner. Anne berättar hur hon överutnyttjade sina nära vänner stöd och varför hon ångrar det. Hon tar också upp hur många av de kändisar hon träffar i sitt jobb som journalist berättar om sin psykiska ohälsa, och om en intressant undersökning om var i kroppen olika känslor sätter sig.
Avsnittet finns att lyssna på i spelaren här nedanför eller i iTunes.
För ett par veckor sedan spelade jag in ett tv-program i tv-huset här i Stockholm. Det var UR:s magnifika program ”En bok, en författare” där jag pratade om min bok om panikångest och depression. Programmet sändes idag på Kunskapskanalen.
Intervjuare var Kerstin Brunnberg, journalisten som bland annat har varit vd för Sveriges Radio och som numera gör bland annat intervjuer för Utbildningsradion. Hon är även god bekant med Arvid Lagercrantz som skrivit förordet till min bok. För den som vill köpa min bok signerad (klicka på länken) så kostar den bara 150 kronor inkl. frakt. Annars kan du köpa den här.
Om du inte såg programmet kan du titta på det här nedanför:
I avsnitt tio avslöjar Rebecca en hemlighet som hon burit inom sig hela livet fram tills nu. Vi pratar om alkoholism och varför vuxna inte bör missbruka alkohol bland barn, hur det kan skada förhållandet mellan barn och förälder. Vi pratar även om att resa utomlands med psykisk sjukdom, och hur socioekonomisk status påverkar människors risk att drabbas av psykisk ohälsa.
Alkoholism är intimt förknippat med psykisk ohälsa, något som det sällan pratas om. Att prata om sin egen eller ens familjemedlemmars alkoholism har länge varit tabu, Rebecca slår ett slag för att öppna upp och prata om det här enorma problemet. Hashtaggen #ingenalkoholblandbarn är ett sätt för oss att försöka skapa debatt kring ämnet.
Christian berättar om sina stora svårigheter med att resa med sin psykiska sjukdom. Panikångest är ofta förknippat med ångest inför att resa, men även depression och andra psykiska sjukdomar kan göra att man inte reser trots att man kanske väldigt gärna vill. Vad kan man göra för att bli av med sin resefobi? Vad kan vara bra att tänka på om man ska resa och är psykiskt sjuk?
Christian berättar också om en vetenskaplig studie kring psykisk ohälsa och klass, eller socioekonomisk status, som fullständigt golvade honom. Läs studien själv här om du vill.
I avsnittet lovar vi också att lägga upp länkar för den som själv har problem med alkoholism eller har någon närstående som har det:
Titeln spikad: Panikångest och depression – frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar
